Herr talman! Ingvar Eriksson sade att man inte kan
sänka kostnaderna för Jordbruksverket, eftersom
man inte vet vad som kommer att hända. Det gäller
ju alla verksamheter, eller hur, Ingvar Eriksson?
Det finns ingen verksamhet som vet exakt vad som
händer i morgon. Jag köper inte alls den
förklaringen. Om man hade velat spara hade man
gjort det.
Ingvar Eriksson säger att skuldsatta jordbrukare i
mycket liten utsträckning använder det stöd som
finns. Det är just det som är anledningen till att vi
vill ta bort stödet. Att andra grupper möjligen
skulle inkorporeras och använda stödet är ett
oerhört klent argument, Ingvar Eriksson.
När det gäller kritiken mot den sittande regeringen
och mot propositionen sade Ingvar Eriksson att det
är nödvändigt att lyfta ut delar för att kunna göra en
djupare analys av området. Om det är proposition
1993/94:236 som avses är det banne mig inte mycket
att vara imponerad av.
Jag kan förstå att man lyfter ut frågan om
Norrlandsjordbruket eftersom den är beroende av
EG-avtalet. Samma sak gäller för
återbetalningsplikt vad gäller
omställningsbidraget. Men man kunde gärna ha
tagit med socialförsäkringen.
Ingvar Eriksson svarar inte på mina frågor. Det är
i och för sig ingen överraskning att jag inte får något
svar. Den politiska retoriken är ju sådan. Jag
frågade honom hur det kommer sig att han inte vill
acceptera att bönder är småföretagare. Varför skall
småföretagare ha subventioner som inte är bra för
hälsosamma företag eftersom de är
konkurrenssnedvridande? Det gäller dels inom
landet, dels kollektivt utåt. Man har olika regler.
Det finns tre tunga skäl: konkurrens på lika villkor,
önskan om en avreglering och önskan att spara
pengar. Det behöver vi, Ingvar Eriksson!