Fru talman! Utgångspunkten för förslagen i rege-
ringens proposition är Skogsstyrelsens och Natur-
vårdsverkets utvärdering av 1993 års skogspolitiska
beslut. Vi vet att utvärderingarna kommit fram till att
man, efter knappt fyra års verkan, inte har nått ända
fram till de högt satta målen i den nya skogspolitiken.
Fyra år har alltså gått. Då måste man fundera över hur
stor del de fyra åren utgör av en skogs omloppstid,
som är hundra år.
Under fyra år har en tall- eller granplanta inte bli-
vit högre än knappt en halv meter, kanske 40-50
centimeter. Det, fru talman, är den tid som man har
gett skogsnäringen för att ställa om sin verksamhet
efter den nya skogspolitiken - ändå kräver man att se
förändrade resultat.
Vad regeringen tycks ha missat i utredningsmate-
rialet är att man, även om man inte nått riktigt ända
fram, från myndigheterna konstaterar att man har
kommit en bra bit på väg mot målen. Den lilla plan-
tan har inte hunnit bli en halv meter hög. Ändå, fru
talman, vill regeringen hasta i väg och detaljreglera
och införa mera byråkrati för skogsägaren. Jag skulle
vilja att vi lite grann tittade på bakgrunden till att man
har funnit att skogsägarna inte till fullo har klarat
målen.
För bara några decennier sedan, när jag var ung,
handlade det om småskalighet. Man hade enkla red-
skap - inte så mycket mer än yxan på axeln, eller
kanske en motorsåg, och en draghäst. Därifrån
svängde skogsbruket över till maskinell utrustning
och bolagens effektiva storskalighet, med stora kal-
hyggen som följd. Detta var, menade experterna då,
ett bra sätt att bedriva skogsbruk.
I dag vet vi, tack och lov, bättre. Vi har fått en bra
lagstiftning som jämställer produktion och miljö.
Pendeln har alltså svängt. Jag menar dock att den har
svängt mot en nästan för stark inriktning på miljöfrå-
gorna. Vad som hände var nämligen att Skogsvårds-
styrelsens personal också drabbades av miljösväng-
ningen. Till vissa delar försummade man faktiskt den
rådgivning i produktionsfrågor som skogsägarna
behövde. Resultatet är vad vi ser i utvärderingarna.
Det blev en alltför stor tilltro till naturlig föryngring
på därtill inte alltid lämpade marker. Röjningen och
gallringen eftersattes, något som nu i propositionen
vänds mot skogsägarna som, om riksdagen antar
regeringens förslag, åter skall drabbas av detaljregle-
ringar.
Jag är förvånad över att så många partier inte
tycks sätta tilltro till det som faktiskt nu händer i
verkligheten. Skogsägarrörelsen är klart varse pro-
blemen och är i full färd med att tillsammans med
skogsvårdsorganisationen vidta åtgärder för att kunna
leva upp till skogspolitikens mål. Skogsägarförening-
arna satsar också stora resurser på att förstärka
Skogsstyrelsens av riksdagen tidigare beslutade in-
formationskampanj Grönare skog. Det som nu sker
måste vi ta till oss. Det visar att det händer väldigt
många saker. Men vad det svenska skogsbruket inte
behöver är ytterligare regleringar och byråkrati.
Detta kommer man att nå ganska snart. Jag anser
alltså att man kan avstå från regleringar och byråkrati
men vi skall vara glada över att vi alla här i politiker-
kåren är överens om att målen skall ligga fast.