Fru talman! Det koldioxidtäcke, dvs. det täcke av
växthusgaser som finns runt jordklotet innebär att vi
nu har en medeltemperatur på jorden i storleksord-
ningen 15 plusgrader. Utan det täcket av växthusgaser
skulle medeltemperaturen vara i storleksordningen 15
minusgrader. Växthusgaserna innebär alltså förutsätt-
ningen för liv på jorden.
Sedan industrialismens barndom har växthusga-
serna ökat med 30 %, och ökningen kommer att fort-
sätta långt efter det att vi lyckas sätta ett tak för ut-
släppens ökning.
Jag nämner detta för att i en enda bild försöka
skapa en uppfattning om kraften i de förändringar
som nu sker i atmosfären och risken för att de föränd-
ringarna kommer att skapa stora framtida problem.
De kan redan ha gjort det genom att ha påverkat en
del av de väderkatastrofer som har inträffat på jorden.
För tolv dagar sedan avslutades klimatkonventio-
nens fjärde partsmöte i Buenos Aires. Jag vill nu
informera om det mötets resultat och även en del om
hur regeringen ser på den här frågan.
FN:s ramkonvention om klimatförändringar un-
dertecknades 1992, och i dag är 169 länder anslutna.
Vid konventionens partsmöte förra året i Kyoto kom
konventionens medlemsländer överens om att anta ett
protokoll, det s.k. Kyotoprotokollet, till konventio-
nen. Protokollets åtaganden innebär att industrilän-
derna sammantaget skall minska utsläppen av växt-
husgaser med drygt 5 % från 1990 års nivå. Åtagan-
dena skall uppnås under åren 2008-2012.
Vid årets partsmöte i Buenos Aires diskuterades
dels vissa frågor i protokollet som inte kunde lösas
vid Kyotomötet, dels frågor som har anknytning till
klimatkonventionen. Mötet i Buenos Aires resultera-
de i ett aktionsprogram, Buenos Aires Action Plan.
Programmet täcker de mest centrala frågorna i kli-
matförhandlingarna, i första hand de s.k. Kyotomeka-
nismerna. Aktionsprogrammet bevarar Kyotoproto-
kollets och processens trovärdighet.
Jag skall helt kort redogöra för innehållet i detta
aktionsprogram.
En utestående fråga från Kyotoprotokollet är hur
de s.k. Kyotomekanismerna skall fungera. Protokollet
innehåller tre flexibla mekanismer: handel med ut-
släppsrätter, gemensamt genomförande med andra
länder och den s.k. mekanismen för en ren utveck-
ling. CDM är den engelska förkortningen.
De flexibla mekanismerna syftar till att länderna
skall kunna klara en del av sina nationella ut-
släppsmål genom åtgärder som minskar utsläppen i
andra länder och kunna tillgodogöra sig denna
minskning samt därigenom minska de totala kostna-
derna för den samlade utsläppsreduktionen.
En central fråga för det fortsatta arbetet är att ta
fram strikta regler för uppföljning, kontroll och på-
följder för den som säljer eller köper utsläpp. En
annan central fråga är hur stor andel av ett lands åta-
ganden som Kyotomekanismerna skall få utgöra.
Resultaten från mötet i Buenos Aires är en plan
för det fortsatta arbetet med dessa frågor. Syftet är att
kunna nå ett beslut vid det sjätte partsmötet år 2000
om hur de här mekanismerna skall fungera.
En viktig fråga där visst framsteg kunde nås gäll-
de påföljdsreglerna. Kyotoprotokollet saknar på-
följdsregler för ett land som inte fullföljer sina åta-
ganden att minska utsläppen. Det har för Sverige och
EU varit ett prioriterat arbete att få till stånd effektiva
sådana regler.
Resultatet från mötet är att en arbetsgrupp för på-
följdsregler skall inrättas. Gruppen skall identifiera
alla frågor i protokollet med koppling till denna fråga.
En rapport skall lämnas till nästa partsmöte som äger
rum år 1999, och arbetet skall vara klart till det på-
följande partsmötet år 2000.
Behovet av gemensamma åtgärder och styrmedel
var en central fråga för EU på klimatkonferensen i
Kyoto. Vid mötet i Buenos Aires har länderna enats
om att klimatkonventionens sekretariat skall ta fram
en rapport där erfarenheter från olika goda exempel
sammanställs. Detta är nog det område där jag känner
minst tillfredsställelse med Buenos Aires-mötets
resultat.
Enligt klimatkonventionen skall i-länderna föra en
politik som bl.a. skyddar reservoarerna av kol och
ökar upptaget av koldioxid i det som kallas sänkor.
Begreppet syftar på de processer som avlägsnar kol-
dioxid från atmosfären.
Den mest betydelsefulla sänkan utgörs av det kol
som årligen samlas i skogens ekosystem genom att
träden tar upp koldioxid från atmosfären. Upptaget i
skog beräknas som skillnaden mellan skogens tillväxt
och avverkning.
Enligt Kyotoprotokollet har parterna möjlighet att
ta hänsyn till de sänkor som nybeskogning och åter-
beskogning innebär, men också skyldighet att ta hän-
syn till avskogningen. I Buenos Aires enades vi om
att alla beslut som rör definitioner om nybeskogning,
återbeskogning och avskogning samt beslut om
eventuella nya aktiviteter kommer att fattas tidigast
vid mötet hösten 2000, efter det att en vetenskaplig
rapport från FN:s klimatpanel har slutförts.
U-ländernas situation har uppmärksammats mer
än tidigare på mötet i Buenos Aires. Exempel på
frågor som uppmärksammats är tekniköverföring,
kapacitetsutnyttjande och nationell rapportering. På
mötet diskuterades också stöd till olika kategorier av
u-länder när det gäller effekten av klimatförändringar
och konsekvensen av åtgärder för att möta klimatför-
ändringarna.
Nästa partsmöte med klimatkonventionen äger
rum under hösten 1999. Fram till dess kommer Sveri-
ge att driva på genom EU för att utestående frågor i
Kyotoprotokollet skall kunna lösas så fort som möj-
ligt. Det är en förutsättning för att Kyotoprotokollet
skall kunna träda i kraft.
Den nuvarande svenska politiken i klimatfrågor
grundar sig bl.a. på riksdagens klimatpolitiska beslut
1993, där det sägs att en nationell strategi bör vara att
koldioxidutsläppen från fossila bränslen i enlighet
med klimatkonventionen når 1990 års nivå år 2000
för att därefter minska samt på riksdagens energipoli-
tiska beslut år 1997.
Regeringens nuvarande strategi är att begränsa
användningen av fossila bränslen och ersätta dem
med förnybara energikällor samt ett effektivare ut-
nyttjande av energin. För att främja och stimulera
introduktionen av förnybara energikällor och öka
effektiviteten i energianvändningen, har riksdagen
beslutat om flera program för energihushållning och
främjande av biobränslen, vindkraft och solenergi.
Senast i riksdagens energipolitiska beslut angavs ett
program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem.
Vidare ges stöd till investeringar i vindkraftverk
och ombyggnad av småskaliga vattenkraftverk och
anläggningar för kraftvärmeproduktion med
biobränslen. Hushållningen med energi stimuleras,
och energiforskningen har fått ökade resurser och fått
en delvis ny inriktning där forskningen om energi-
systemet och det internationella samarbetet med sär-
skilt länderna i Östersjön betonas. Vidare har rege-
ringen avsatt medel till lokala investeringsprogram i
syfte att främja en hållbar utveckling. Flera av dessa
program syftar till att öka hushållningen av energi
och att minska utsläppen av koldioxid.
Genom energi- och transportområdet har också
skatter och bidrag varit viktiga styrmedel för att
minska koldioxidutsläppen. För närvarande pågår
inom Regeringskansliet en översyn av energibeskatt-
ningen.
På transportsidan utgår regeringens politik från
det transportpolitiska beslutet från juni 1998. Här
sätts bl.a. ett etappmål att utsläppen av koldioxid från
transporter i Sverige år 2010 bör ha nått 1990 års
nivå. Vidare framhålls i beslutet att en introduktion
av biodrivmedel är angelägen.
Regeringen har medgett skattenedsättning för al-
ternativa drivmedel i ett antal pilotprojekt och har
även initierat en utredning som avses att utmynna i
större biogasprojekt.
Den mest effektiva åtgärden på kort sikt för att
minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn är
dock sannolikt att minska fordonens bränsleförbruk-
ning. EU har lagt fast ett mål om att minska CO2-
utsläppen till 120 gram per kilometer, vilket motsva-
rar en förbrukning på 5 liter per 100 kilometer för en
bensindriven bil. Sverige har agerat aktivt i arbetet
med att skärpa utsläppskraven. Det bör även påpekas
att redan innan detta EU-mål lades fast nåddes en
överenskommelse mellan regeringen och den svenska
bilindustrin om att minska bränsleförbrukningen med
25 %.
Regeringen har också tillkallat en parlamentariskt
sammansatt kommitté med Olof Johansson som ord-
förande, som har till uppgift att presentera förslag till
en samlad svensk klimatstrategi och ett åtgärdspro-
gram som lägger stor vikt vid kostnadseffektivitet.
Arbetet skall ligga till grund för Sveriges ratifikation
av Kyotoprotokollet. Kommittén har som utgångs-
punkt riksdagens tidigare beslut om klimat- och ener-
gipolitik.