Fru talman! Jag är också tacksam för informatio-
nen. Det är ett oerhört tekniskt ämne, men bakom
tekniken ligger något mycket allvarligt i form av
klimatförändringar.
När man kommer in i en debatt efter ett tag har
man alltid tappat en del av de frågor som man tänkte
ställa, men jag tror att jag har några jag kan fylla på
med.
Jag har haft möjligheten att i regeringens delega-
tion följa förhandlingarna både i Kyoto och Buenos
Aires. Det är klart att man måste säga att resultatet är
magert utifrån vad man som politisk parlamentariker
skulle vilja uppnå. Samtidigt vill jag ändå säga att jag
tycker att EU har varit väldigt pådrivande i detta
arbete. Jag delar miljöministerns uppfattning i det
fallet.
Det finns som sagt var ett starkt motstånd inte
minst från USA:s och också från en del andra länders
sida. Man har anledning att vara uppriktigt orolig för
situationen.
Jag har två frågor. Den första gäller att jag anser
att det politiska engagemanget i den internationella
processen måste öka avsevärt. Det politiska deltagan-
det från regeringarnas sida måste bli betydligt mer
omfattande och komma in tidigare i förhandlingspro-
cessen. Jag vill fråga miljöministern om man är be-
redd att medverka till ett starkare politiskt deltagande
från EU:s sida - inte bara från svensk sida - och till
att man går in i den fortsatta processen mer intensivt?
Jag tänkte inte i första hand på parlamentarikernas
deltagande, även om det är värdefullt, utan på rege-
ringarnas deltagande.
Den andra frågan handlar om att jag också tror att
det är viktigt att andra delar av samhället deltar, sär-
skilt när det gäller kontakterna med USA. Vi behöver
bygga upp ett nätverk av parlamentariska kontakter,
och det är riksdagens ansvar. Vi behöver bygga upp
kontakter genom fackföreningsrörelsen, genom före-
tagen och genom miljörörelsen. Är regeringen beredd
att underlätta ett sådant kontaktutbyte med USA för
att påverka USA:s opinion?