Herr talman! Om jag får börja med idén om den
parlamentariska församlingen, skulle jag vilja under-
stryka betydelsen av parlamentarisk förankring av det
arbete som regeringarna bedriver i WTO. För mig är
den viktigaste parlamentariska förankringen den som
sker i varje medlemslands eget parlament. När rege-
ringarna träffas i sådana här organisationer är de
därmed väl förankrade. I Sverige, och i många andra
länder, har vi mer parlamentariker i delegationen och
har därmed en förankringsmöjlighet på plats när för-
handlingarna äger rum.
Att införa någon sorts gemensamt WTO-
parlament, som är en idé som har väckts, är däremot
någonting som jag vill avvakta att berömma, åtmins-
tone tills jag har sett förslagen mer i detalj med kon-
turer. Jag är snarast skeptisk till den idén. Ett problem
vi har är att 135 länder med delegationer redan är en
så enormt stor församling att det har visat sig vara
väldigt svårt att komma fram till effektiva arbetsme-
toder. Att det skulle underlättas av att vi hade en
församling till, som med nödvändighet måste vara
ännu mycket större, tror jag inte. Jag tror att det är
väldigt svårt.
Vi måste ändå åstadkomma en bredare politisk
förankring och en bredare förankring i samhällena
utanför det normala politiska livet vad gäller organi-
sationer, medborgare, allmän opinion och intresseor-
ganisationer. Men vi måste också skapa förtroende
mellan länderna i WTO, mellan i-länder och u-länder,
mellan jordbruksländer och industriländer. Jag ser
förtroendefrågan som det grundläggande problem
som vi har att brottas med i WTO. En opinionsbild-
ning till förmån för frihandeln och upplysning om
frihandelns fördelar skulle vara välkommet. Det får vi
jobba mer med.