Herr talman! Påverkade demonstrationerna för-
handlingarna, eller var det dåliga förberedelser och
bristande vilja?
Min åsikt är nog att demonstrationerna säkert på-
verkade mycket i amerikansk opinionsbildning och i
opinionsbildningen i världen. Men själva förhand-
lingsförloppet tror jag inte påverkades av demonstra-
tionerna. Det är min bild av detta, inte minst av det
skälet att demonstranterna inbördes var väldigt olika.
Å ena sidan drev man krav på att organisationen ska
avvecklas och läggas ned därför att den är för mäktig,
å andra sidan hävdades att organisationen är tandlös
och att den måste göra väldigt mycket mer på olika
angelägna områden, t.ex. när det gäller arbetsrätt och
att skydda amerikanska jobb. Demonstrationerna var i
det avseendet bara ett samlat uttryck för missnöje,
men man var missnöjd från helt olika utgångspunkter.
Jag tror inte att de påverkade förhandlingarnas
förlopp. Jag tror inte att jordbruksförhandlingarna
eller förhandlingarna om mänskliga rättigheter i ar-
betslivet hade fått ett annat förlopp utan demonstra-
tioner.
Vad gäller strategier för att få frihandel och rättvi-
sa att bli mer förenliga menar jag att det var precis det
som vår skrivelse till riksdagen i våras tog sikte på.
Den tog sikte på att beskriva en strategi för detta. Min
syn, som jag också menar fick stöd i riksdagen, är att
rättvisa i handelssystemet bygger vi genom att ha bra
regelsystem där alla, stor och liten, rik och fattig,
behandlas enligt samma måttstock och samma regler.
Alternativet är ju den starkes rätt.
Vi behöver fler regler. De regler vi har behöver
täcka fler områden, och det behövs bättre kapacitet
för de svaga att hävda sin rätt enligt de regler som
finns i dag.
Otillräcklig rättvisa har vi därför att de fattiga
ländernas produkter inte är föremål för samma fri-
handel som de utvecklade ländernas produkter och
industrivaror. Det är orättvist. Det ville vi göra något
åt i Seattle. Det vill vi fortsätta att göra något åt på
längre sikt. Se det gärna som en strategi. Det tycker
jag är viktigt.