Herr talman! Det förslag som Carina Hägg syftar
på var ett av de mer kontroversiella områdena i för-
handlingarna i den här församlingen. EU:s förslag,
som Sverige stöder, var ett gemensamt forum mellan
WTO och ILO för studier, diskussion och analys av
arbetsvillkoren, där frågor om barnarbete, tvångsar-
bete, organisationsfrihet och sådant kan komma upp.
Jag tror att det var utformat på ett sätt som var mindre
provocerande och mindre skräckinjagande för de
länder som traditionellt har varit starkt emot det här.
Jag tror att det hade haft förutsättningar att få accep-
tans inom ramen för en gynnsam helhet, inte på egna
ben och inte ensam, men som ett element i en bred
uppgörelse.
Nu kom förhandlingarna aldrig så långt att vi fick
något riktigt prov på om det var på det sättet. Men
detta är mitt intryck efter omfattande kontakter med
kolleger från just de här länderna.
USA:s agerande under veckan, som var att använ-
da den här frågan som ett hot om protektionistiska
åtgärder, innebar inte någon tjänst för att föra frågan
framåt utan medförde snarare att de länder som var
emot grävde sig djupare ned i sina skyttegravar. Det
minskade utrymmet för samtal.
Vårt förslag från EU:s sida hade kunnat vara en
bra kompromiss, som kanske på ett konstruktivt sätt
hade löst upp knuten.
Jag delar åsikten att handelsförhandlingar inte kan
äga rum i ett vakuum. Vi måste visa medborgarna att
vi också klarar av att hantera viktiga frågor som män-
niskor uppfattar hör till handeln. Det här är ett bra
exempel på detta, och vi var en god bit på väg. Nu får
vi se hur vi ska agera framåt när det här har havererat.