Herr talman! Det är lätt att instämma i Margareta
Israelssons anförande. Jag tycker att det är trevligt att
stå i talarstolen, inte därför att jag är upprörd utan
därför att jag är upprymd. Det som gör mig glad och
tacksam är just justitieutskottets behandling av bl.a.
min motion JU:613 om sexuellt våld mot barn. Det är
oerhört bra att vi nu kan se fram emot en tydlig mar-
kering av politikens syn på dessa avskyvärda brott.
Sexuellt våld mot barn är naturligtvis ett av de ab-
solut grövsta brott som en vuxen kan begå mot ett
barn. Därom råder det inga delade meningar. Debat-
ten i dag har verkligen visat att det här råder sam-
stämmighet.
Att lagstiftningen med kraft förmår att utrycka
denna mening är mycket viktigt. Precis som utskottet
konstaterar är ju inte nuvarande rättspraxis och defi-
nition på våldtäkt bra, nämligen "genom våld eller hot
som innebär, eller för den hotade framstår som, tving-
ande fara". Detta är en bedömning som inte låter sig
göras när det gäller barn. Utgångspunkten för lagstif-
taren måste vara att en minderårig aldrig samtycker
till att bli sexuellt utnyttjad.
Därför är brottsrubriceringen våldtäkt en mer
lämplig benämning på de allra flesta typer av sexuellt
utnyttjande av minderåriga, även då det inte kan be-
läggas att barnet motsatt sig sexuellt utnyttjande. Jag
tror att den största fördelen med en sådan förändring
blir att lagstiftningen på ett mer tydligt sätt markerar
avståndstagandet mot dessa handlingar och att rätts-
medvetandet stärks hos allmänheten. Dessutom är det
en markering för de utsatta barnen att de alltid är helt
utan skuld, vare sig de har gjort motstånd eller inte.
Herr talman! Jag tycker att dagens beslut i sig in-
nebär en liten framgång för oss som har skrivit motio-
nerna. Men det är en stor framgång för barnens rätts-
säkerhet.