Vissa straffrättsliga frågor

Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 24

om vissa straffrättsliga frågor behandlas ett antal olika

motioner inom vitt skilda områden. Inledningsvis vill

jag ställa mig bakom samtliga moderata reservationer,

dvs. 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11, men jag yrkar för att

vinna tid här i kammaren bifall endast till reservatio-

nerna 7 och 9. I övriga moment ställer jag mig bakom

utskottets förslag.

Den förra borgerliga regeringen lade fram flera

förslag som ledde till skärpning av straffen för över-

grepp mot kvinnor och barn. Riksdagen gjorde också

ett tillkännagivande om att det borde göras en allmän

översyn av bestämmelserna om sexuellt umgänge med

barn. I juli 1993 tillsattes Kvinnovåldskommisionen,

och i dess uppdrag ingår bl.a. att särskilt studera

våldtäktsbrotten.

Herr talman! Under rubriken övergrepp mot kvin-

nor och barn behandlas bl.a. två motioner, Ju613 och

Ju620. Jag vill uttrycka vår glädje att det lyckades att

få ett enat utskott bakom skrivningarna. I motionerna

yrkas att det skall bli lättare att döma för våldtäkt vid

sexuella övergrepp mot barn. Vid ett antal mycket

omdiskuterade domslut har vuxna män friats från

våldtäkt då det lilla barnet inte ansetts göra tillräckligt

motstånd.

Nu senast i förra veckan kunde vi läsa om ett fall

där en vuxen man friats från våldtäkt trots att han vid

två tillfällen tilltvingat sig samlag med en flicka som

bara är 7 år. När det gäller sexuellt utnyttjande av

barn är det nästan omöjligt att dra en gräns för vad

som skall anses som våld. En sådan gräns är inte

heller motiverad. Sexuellt umgänge med barn kan

aldrig anses frivilligt från barnets sida. Om ett barn

deltar i sexuell aktivitet med en vuxen är det alltid den

vuxne som helt och hållet bär ansvaret.

I budgetpropositionen aviserar justitieministern att

regeringen kommer att ta initiativ till en översyn av

bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken. Detta

är mycket angeläget. Men ett enigt utskott vill inte

avvakta denna omfattande översyn, utan föreslår att

lagstiftningsarbetet skyndsamt igångsätts och inriktas

på att få till stånd en ordning där fler fall av sexuella

övergrepp på barn som uppfyller rekvisiten för våld-

täkt också i verkligheten bedöms som våldtäkt.

Herr talman! Det är inte helt ovanligt att utländska

medborgare som befinner sig på tillfälligt besök i

Sverige låter bli att betala böter för de trafikbrott som

de gör sig skyldiga till vid sitt besök här i landet. Det

är enligt polisen nästintill omöjligt att med den lag-

stiftning vi har i dag komma åt problemen. Förhållan-

det är oacceptabelt och stötande. Vi moderater anser

att det måste komma till en lagändring som motverkar

denna laglöshet i trafiken.

I motionen Ju708 lägger vi moderater fram förslag

om att införa ett system liknande det som finns i

Danmark och Norge, som möjliggör för polisen att

beslagta och förverka utlänningars fordon för betal-

ning av böter. I Tyskland finns möjlighet att ta egen-

dom i pant för att säkerställa att trafikböter betalas.

Herr talman! Jag beklagar att utskottets majoritet

inte tycker att det behövs en lagändring. Nuvarande

lagstiftning är helt verkningslös. Vi måste ha lagar

som gör att även utländska medborgare vid sitt besök

i Sverige förmås att följa den svenska trafiklagstift-

ningen.

Under rubriken vissa frågor om unga lagöverträ-

dare behandlas ett antal motioner som tar upp åtgär-

der mot unga lagöverträdare, bl.a. brott begångna av

barn under 15 år, olika typer av medling, återställande

av skador och ändring av påföljder för unga lagöver-

trädare.

I egenskap av föräldrar, lärare, politiker eller över

huvud taget som vuxna har vi det yttersta ansvaret för

att kommande generationer får så goda förutsättningar

som möjligt för att kunna växa upp till laglydiga sam-

hällsmedborgare med ordnade liv.

Familjen har avgörande betydelse då det gäller att

hindra unga människor att begå brott. Föräldrarna kan

aldrig komma undan att de har huvudansvaret för att

barn och ungdomar lär sig respektera andra männi-

skors liv, hälsa och egendom. I regeringens budget-

proposition finns en uppräkning av vilka som bör

engagera sig i våra unga. I uppräkningen saknas för-

äldrarna. Jag hoppas att det är en miss, annars är det

anmärkningsvärt.

Efter familjen har skolan den viktigaste uppgiften

då det gäller att förebygga brott. Särskilt viktig är

skolans roll för de barn som av olika anledningar

saknar tillräckligt stöd från föräldrarna. Förutom

uppgiften att förmedla kunskaper och färdigheter

måste skolan tydliggöra vad som är tillåtet och otillå-

tet i samhället. Det är tyvärr inte ovanligt att det första

brottet begås redan i 10-12-årsåldern. Skolan har en

viktig roll att tidigt identifiera problemen hos unga

och måste sätta in kraftiga resurser för att förhindra

att barn börjar med brottslig verksamhet.

Herr talman! Trots goda insatser både från hem

och skola hamnar allt för många unga i brottslig verk-

samhet. Det är av stor betydelse för unga människors

utveckling att de redan på ett tidigt stadium i livet får

lära sig att ta ansvar för sitt handlande. Ett lämpligt

sätt att tydliggöra konsekvenserna av ett visst hand-

lande är att låta unga som begår brott konfronteras

med följderna av vad de gjort. Vi har inte råd att

förlora unga människor till kriminalitet och åtföljande

misär. Vi gör ungdomarna en björntjänst om vi inte

reagerar.

För de riktigt unga brottslingarna, dvs. dem som är

under 15 år, saknar vi faktiskt rejäla åtgärder. Denna

åldersgrupp ingick inte i det uppdrag som Ungdoms-

brottskommissionen fick, men utredningen konstate-

rar trots detta att åtgärder borde vidtas. BRÅ:s upp-

drag att ta fram underlag för ett nationellt brottsföre-

byggande program räcker inte. Vi anser att en utred-

ning bör komma till stånd för att undersöka vilka

åtgärder som bör vidtas för gruppen under 15 år.

Herr talman! Jag beklagar att vi inte lyckats skapa

majoritet för denna åsikt i utskottet.

Av stor betydelse är uppbyggnaden av kvarters-

och närpolisverksamheten. Genom samarbete mellan

de boende i ett område och närpolisen kan en stor del

av vardagsbrottsligheten, som ju ofta begås av ung-

domar, både upptäckas och beivras. Det är viktigt att i

tid kunna ingripa mot unga människor som är på väg

att spåra ur.

Vi vill avskaffa den påföljd som benämns över-

lämnade till vård inom socialtjänsten. Här får vi fak-

tiskt stöd av Ungdomsbrottskommittén. I sämsta fall

blir det ingenting av den här påföljden. Den saknar

rimligt innehåll. Många unga upplever att de har fått

samhällets tillstånd att fortsätta med den kriminella

verksamhet som de håller på med.

Det är vår bestämda uppfattning att det är domsto-

len som skall bestämma påföljden, och det är viktigt

att påföljden står i proportion till brottet.

Vi är alla överens om att ungdomar från 15 och

upp till 18 år inte bör dömas till fängelse. Då den

unge fyllt 18 år är han faktiskt myndig. Då tycker vi

att han skall jämställas med vuxna. Vid domen kan

man däremot ta särskild hänsyn vid straffmätningen.

Det ges utrymme för detta i brottsbalken när det gäller

unga under 21 år.

Men det går tyvärr inte att helt avvara frihetsberö-

vande påföljder för ungdomar mellan 15 och 18 år.

Enligt vår uppfattning bör vi införa särskilda ung-

domsstraff. Det skulle vara ett frihetsberövande straff

som avtjänas på speciella anstalter utan kontakt med

vuxna vanebrottslingar. Strafftiden bör användas till

påverkan, behandling och utbildning. Även här får vi

stöd av Ungdomsbrottskommittén som föreslår en ny

reaktion mot unga lagöverträdare som de kallar sär-

skild tillsyn.

Det viktigaste är dock att samhället ingriper på ett

betydligt tidigare stadium innan den unge har blivit en

etablerad brottsling. Vi moderater vill prova nya

grepp i kampen mot unga brottslingar. Här är medling

ett bra exempel. På en del ställen i Sverige görs för-

sök, men vi anser att tiden nu är inne att formalisera

detta förfarande. I de flesta familjer kan man tala om

ungdomars problem och sätta nödvändiga gränser vid

köksbordet.

Men en del ungdomar saknar detta stöd. För dem

är det extra viktigt att samhället ställer upp och sätter

gränser och på ett konkret sätt gör den unge medveten

om att samhället inte tolererar att man begår brott mot

andra människor och att den unge förstår konsekven-

sen av den skada han eller hon har orsakat. Vidare ger

det en möjlighet att återställa en del av det man ställt

till med.

På Nya Zeeland har man sedan 1989 tillämpat ett

system med s.k. familjegruppskonferenser. Det är en

form av medling. I sådana konferenser deltar, förutom

en av staten utsedd koordinator, folk från socialtjäns-

ten, polis, förövaren och hans föräldrar, andra släk-

tingar och brottsoffret. Vid konferensen går man

igenom vad den unge gjort sig skyldig till. Han får be

om ursäkt, och så diskuterar man sig fram till ett

lämpligt sätt att gottgöra skadan, t.ex. genom arbete

eller skadestånd. Om man inte når enighet bland alla

berörda parter går målet vidare till polis och åklagare

för avgörande i ungdomsdomstol.

Vi anser att det nyzeeländska systemet är intres-

sant och bör kunna vara modell för ett liknande sys-

tem i Sverige.

Herr talman! Årets budgetproposition riktar ett

dråpslag mot polisen. De kraftiga besparingarna

kombinerat med intagningsstopp till Polishögskolan

kommer att leda till ett minskat antal poliser och där-

med till ökad brottslighet. Det kommer att bli svårare

att genomföra systemet med närpoliser. Möjligheten

att ingripa mot unga personer på ett tidigt stadium

kommer att försvåras. Vi moderater motsätter oss

ytterligare besparingar på polisen. Det är inte trovär-

digt att lägga kraftiga besparingar på polisen och

samtidigt prioritera närpolisverksamheten, kampen

mot den ekonomiska brottsligheten, våldet och nar-

kotikan.

I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).