Herr talman! Det är med viss bävan som man som
manlig jurist äntrar talarstolen efter dessa inlägg, med
de ämnen vi nu har att diskutera. Jag vill emellertid
naturligtvis understryka vår glädje över den enighet
som råder i utskottet beträffande behandlingen av
sexuella övergrepp mot barn.
Allmänhetens uppfattning om rättsväsendet har på
senare år sjunkit, om man undantar polisen. Det är
utomordentligt olyckligt och allvarligt att, som jag
uppfattar det, domstolarnas anseende har sjunkit. Jag
kan tänka mig att en delförklaring är domar såsom
den i Lindomefallet. I det fallet handlade det om
medhjälp, man skyllde på varandra. Det har väckt ett
oerhört uppseende bland allmänheten. Lika illa har
det varit med de olycksaliga domarna beträffande
sexuella övergrepp mot barn.
Jag tänker inte ge mig in på någon förklaring till
varför det är si eller så rättsligt sett. Jag konstaterar
bara att vi inte kan ha det på det viset i samhället, att
det råder en osämja mellan allmänheten och de som
utövar rättskipningen. Här föreligger ett akut behov
av att lagstiftaren ingriper. Det finns all anledning i
världen för regeringen att ta åt sig den begäran som
nu kommer från riksdagen.
Det gäller att agera snabbt, så att vi slipper läsa
om de här egendomliga domarna. Personligen anser
jag att domstolarna själva kunde ha löst det här pro-
blemet, men uppenbarligen har de inte gjort det på ett
tillfredsställande sätt, och då måste lagstiftaren gripa
in.
Jag vill yrka bifall till reservationerna nr 3 och 13.
Reservation 3 gäller narkotika i trafiken. Jag kan
inte se att det egentligen är någon skillnad i sak mel-
lan reservanternas uppfattning och utskottsmajorite-
tens. Jag konstaterar med viss glädje att vi ändå är så
pass många som gemensamt uttrycker en kanske stör-
re intensitet i den här frågan. Det måste ske någon-
ting. Det finns många anledningar att utredningstek-
niskt lägga det här på hyllan eller förhala det hela,
men vi menar att detta är så pass allvarligt att man
måste agera skyndsamt.
Kia Andreasson har redan sagt vad som behöver
sägas när det gäller preskriptionstiden, så jag säger
inget mer i det stycket.