Herr talman! Sexuella övergrepp mot barn är oer-
hört upprörande. Det upprör allmänheten, och det
upprör oss politiker. Många av de domar som har
avkunnats på sistone har varit mycket svåra att accep-
tera även för en politiker som är insatt i lagstiftnings-
arbetet.
Vi frågar oss alla hur det kan komma sig att en
pappa som begår samma övergrepp på två av sina
barn, det ena sju och det andra tre år, blir dömd för
våldtäkt på sjuåringen men inte på treåringen. Det är
ju egentligen ännu värre när det handlar om ett litet
barn på tre år som absolut inte förstår något och vet
något om att försvara sig. En sjuåring kan ju åtmins-
tone försvara sig med litet styrka, dock inte i alla fall.
I det här fallet i höstas blev domslutet att sjuåring-
en hade gjort litet motstånd och man kunde bedöma
det som våldtäkt. Treåringen hade inte gjort detta, och
då bedömdes det inte som våldtäkt.
Det är inte lönt att gå ut och förklara för allmänhe-
ten att pappan blir dömd till samma straff för över-
greppen både på sin sjuåriga dotter och sin treåriga
dotter. Det är inte det som räknas. Folk förstår inte att
det inte räknas som våldtäkt mot ett litet barn.
Det är dessa signaler som vi i utskottet nu ger. Det
gläder mig oerhört att vi enigt gör dessa uttalanden
och ger dessa signaler till regeringen. Den översyn
som måste ske snabbt måste leda till att fler fall räk-
nas som våldtäkt. Förutsättningen måste vara att barn
inte skall behöva göra motstånd. Alla sexuella över-
grepp mot barn är fel. Barn skall veta även genom
domslutet efteråt att de inte har gjort något fel som
inte har gjort motstånd. Vi måste ha tydligare signa-
ler, och det skriver vi i betänkandet när vi uttalar att
fler fall av övergrepp på barn som i övrigt uppfyller
rekvisiten våldtäkt också skall bedömas som ett så-
dant brott. Det var detta Jeppe Johnsson också beto-
nade. Det gör vi alla. Det känns mycket viktigt.
Nu har ju även Kvinnovåldskommissionen
kommit fram till att det är en oacceptabel lagstiftning
i dag. De har även tittat på möjliga lagstiftningsåtgär-
der. Jag menar att med detta underlag, dels vårt ut-
skottsbetänkande, dels Kvinnovåldskommissionens
uttalande, borde det vara viktigt att få fram en snabb
lagstiftning med en förändring åt det håll som vi gjort
uttalanden om.
I betänkandet tas också upp frågan om kriminalise-
rande vid prostitution. Vi vet att det har suttit en ut-
redning som har kommit med ett betänkande. Det
ändrar inte vår syn i Centern. Vi har under en längre
tid diskuterat dessa frågor djupgående. Vi har ett
stämmobeslut sedan ett par år tillbaks. Det innebär att
Centern som parti anser att vi bör kriminalisera kun-
den. Vi har tittat på länder där lagstiftningen krimina-
liserar båda parter, t.ex. Thailand. Det har där visat
sig att det är just den prostituerade, kvinnan eller
barnet, som man kommer åt och som åtalas. Kunden
har man med lagstiftningen mycket sällan kommit åt.
Sådant vänder vi oss mot. Detta har vi utvecklat i
reservation 2.
Vi har också tagit upp frågan om narkotikan i tra-
fiken. Vi har under den allmänna motionstiden väckt
en motion om att det bör införas en principiell noll-
gräns för narkotika i trafiken, precis som för alkohol i
trafiken. Vi tycker att det är rimligt. Dessutom har
undersökningarna och utredningsarbetet kommit så
långt att det är möjligt att påskynda en sådan lagstift-
ning i dag.
Det är betydligt svårare att sätta gränser t.ex. när
det gäller medicinbruk. För detta fordras mycket mer
av utredningsarbete. När det gäller en principiell
nollgräns för narkotika i trafiken finns det lagstift-
ningsarbeten i andra länder som vi troligen ganska
enkelt kan ta efter. Vi utvecklar detta resonemang i
reservation 4.
I reservationerna 6, 7, 8 och 10, som vi naturligt-
vis också står bakom, behandlas en mängd frågor om
ungdomar och brott. Det är riktigt, som har sagts här
tidigare, att Ungdomsbrottsutredningen hela tiden
kom in på frågan vad vi gör med icke straffmyndiga
under 15 års ålder. Vi insåg att brottsligheten alltmer
sprider sig nedåt i åldrarna. Vi måste reagera mot
detta med tydlighet och konsekvens. Men vi har
mycket litet att sätta in mot detta. Åtgärderna från
samhällets sida är alldeles för få och otydliga.
Vi sade oss i utredningen att det här krävs ett om-
fattande arbete i en egen utredning. Detta betonades
gång på gång. BRÅ har, som sagts, inför det nationel-
la strategiarbetet gått igenom vilka åtgärder som i dag
finns mot ungdomsbrottsligheten. Man har i huvudsak
gjort intervjuer, bl.a. av poliser. Detta är ett mycket
viktigt och bra arbete, men det räcker absolut inte till
för rejäla insatser mot ungdomsbrottsligheten. Det är
helt tydligt att det behövs en omfattande utredning.
Det underlagsmaterial för fortsatt arbete som BRÅ
tagit fram är fantastiskt bra, men jag är helt övertygad
om att det mycket skyndsamt bör tillsättas en särskild
utredning. Det är nödvändigt för att vi skall kunna
göra rätt saker även för dem som är under 15 år.
Vi har i dessa reservationer pekat på det som vi
tycker är viktigt. Vi har tagit upp konfrontation, gott-
görelse och skada, medlingsförfarande och nya på-
följder.
Jag var för några dagar sedan med på en brotts-
förebyggande konferens med deltagande från de fem
nordiska länderna. Där diskuterades hur långt man
hade kommit i de nordiska länderna. Särskilt berördes
medling och "konfliktråd", som är den beteckning
som man använder i Norge. Detta har praktiserats i
Norge och även i Finland sedan början av 80-talet.
Det har utvecklats så att man i Norge nu har ett kon-
fliktråd i varenda kommun.
Man har dessutom kommit så långt att man insett
att man måste göra insatser också för dem som är
under 15 år. I nästan en fjärdedel av alla fall som
innefattar konfliktråd och medling i Norge är ungdo-
mar under 15 år inblandade. Man anser att resultaten
är bra och att denna verksamhet är mycket brottsföre-
byggande.
I Finland har man efter hand utvecklat verksamhe-
ten alltmer. Man har nu konfliktråd i ungefär 100
kommuner.
Man kan välja olika modeller för detta. I fall där
man genom konfrontation eller medling lyckas kom-
ma fram till en uppgörelse med offret, kan det bli
fråga om ersättning i pengar, i form av arbete eller
bådadera. Man kan som i Norge t.o.m. välja att av-
skriva brottet även för dem som är över 15 år, så att
de inte kommer in i straffregistret.
Jag tycker att detta är ett mycket positivt tänkande.
Det är i enlighet med det allmänna rättsmedvetandet
att "en gång är ingen gång". Detta skulle kunna infö-
ras här, så att en fortsatt brottsutveckling kan förhind-
ras.
Jag menar att vi har oerhört mycket att vinna på
att lära av de övriga nordiska länderna. Danmark har
för övrigt sedan tre månader tillbaka börjat tillämpa
en ny lagstiftning, dock ännu så länge inte helt lyckad.
Men vi har också i Sverige goda projekt, som vi skall
kunna bygga vidare på. Vi kan inte år efter år diskute-
ra kriminalpolitik i denna kammare utan att driva på
mer än vad vi nu gör. Vi får alla klandra oss själva.
Det gäller både den nuvarande och den förra rege-
ringen. Vi har i Sverige under de senaste tio åren inte
kommit långt på detta område. Det krävs mer av åt-
gärder, och det är därför som vi har avgivit våra re-
servationer. Det fordras större insatser än de som
hittills har gjorts.
Jag ställer mig bakom alla de reservationer där
centerledamöter finns med men yrkar bifall bara till
reservationerna 6 och 7.