Herr talman! Fortsätter vi att tala om vad vi menar med affärsmässighet hörde jag på en repris av Värmlandsnytt i morse. Går man upp tidigt kan man se regionala nyheter på tv och se lite av verkligheten från resten av landet; det är bra. I en värmländsk kommun var verkligheten när det gällde affärsmässighet att man skulle riva hundra lägenheter för att slippa ha en kostnad på 6 miljoner per år. Detta med affärsmässighet är alltså olika på olika ställen.
Att vinstmaximering skulle innebära, som Carina Moberg beskrev, att man i ett kortsiktigt perspektiv skulle vara tvingad att sälja ett hus låter för mig som en ganska orimlig tolkning av det hela. Har man ett företag och affärsidén är att inneha hyresrätter ska man naturligtvis kunna driva det långsiktigt affärsmässigt med den affärsidén. Det kan inte vara så att man bara för att tjäna pengar kortsiktigt på något annat tvingas göra det. Det är en orimlig tolkning av detta begrepp.
När det gäller miljonprogramsområdet kan en långsiktig affärsmässighet vara att man väljer att sälja delar av beståndet för att få loss kapital för att kunna renovera och rusta upp resten och låta någon annan ta hand om resten och rusta upp om det. Det finns många sidor av affärsmässighet, men det är klart att det måste finnas ett utrymme.
Regeringen är väldigt mån om att skapa förutsättningar för att man ska kunna äga, förvalta och bygga hyresrätter. Det ska vara en attraktiv affärsidé därför att den upplåtelseformen är viktig att ha kvar på marknaden.