Herr talman! Eftersom vi enbart behandlar motioner tänker jag uppehålla mig vid de förslag och reservationer som oppositionen har lämnat in, och jag börjar med allmännyttan.
Ni uttrycker apropå Michaël Kochs utredning bland annat att "den svenska modellen för bostadsmarknaden med en central ställning för de allmännyttiga bostadsföretagen måste bevaras".
Vi är överens om att allmännyttan har en viktig roll att spela på den svenska bostadsmarknaden och att det inte ska vara någon så kallad
social housing
, utan alla ska kunna hyra hos allmännyttan. Däremot vet jag inte varför den ska ha en central ställning. Vari ligger det rimliga att en stor ägargrupp bestämmer hyran hos andra ägare och företagare? Vad är detta för demokrati? Inom vilka andra konkurrensutsatta områden skulle detta vara acceptabelt?
Är det inte så att ni trots allt accepterar det mesta av ändringsförslagen? Ni skriver ju apropå de egna motionerna: "Vi avstår från att i detta sammanhang närmare ta ställning till dessa förslag eftersom all kraft nu måste läggas på att skapa en så bred politisk bas som möjligt i syfte att försvara allmännyttan och trygga dess fortlevnad."
Ni ondgör er också över försäljningar av hyresrätter och att dessa ofta ombildas till bostadsrätter. Ja, det är dagens hyreslagstiftning som är skuld till detta och som ni står bakom.
I motsats till oss har ni dessutom uppenbarligen inget större förtroende för politiker på den kommunala nivån. Det ska inte vara vår uppgift att bestämma om de vill ha kommunala bostadsbolag eller inte. Det viktigaste är att de sköter sitt åtagande när det gäller bostadsförsörjningsansvaret. Centerpartiet överlåter i sann federalistisk anda detta ansvar på kommunerna.
Det finns också motioner om miljonprogrammets bostadsområden och dess förnyelse. Ni skriver att det är nödvändigt att staten tar på sig en del av ansvaret för detta program och att det givetvis ska delas mellan fastighetsägarna, kommunerna, näringslivet och de boende. Av den totala kostnaden vill ni belasta näringslivet med 5 miljarder och staten och kommunerna med vardera motsvarande summa.
Menar ni att företagen, bland annat de inom bostads-, bygg-, energi- och transportsektorerna, ska ställa upp med en del av finansieringen? Menar ni att de ska avstå från avkastningskrav på investeringen? Menar ni att de ska ta av sina vinster, eller vad menar ni? Om de inte vill, vad gör ni då?
Ska ni också i sann socialdemokratisk anda tvinga kommunerna att öka sina kostnader utan att de får ekonomisk kompensation för detta från staten? Den tiden hoppades jag var förbi. Men jag tolkar det så att om det, Gud förbjude, skulle bli ett regimskifte 2010 kan kommunerna vänta sig en kostnadsökning på 5 miljarder. Det är i så fall ett viktigt och ett tydligt besked.
Miljöpartiet skriver i sin motion att de förestående satsningarna riskerar att leda till mycket kraftigt höjda hyror. De anser inte att det är rimligt att lägga hela kostnaden på de boende.
Som villaägare får jag själv stå för min hyra och mina renoveringar. Varför ska jag då betala upprustningen även för andras bostäder? Är det inte så att Hyresgästföreningen genom hyresförhandlingar har medverkat till att hyrorna har hållits på för låg nivå för att ge fastighetsägarna utrymme att löpande kunna renovera sina fastigheter? Därmed har hyresgästerna genom åren tjänat på den lägre hyran. När det nu är dags för större renoveringar är det naturligt att det blir lite högre hyreshöjningar, och det är väl helt rimligt.
Herr talman! När det gäller vår syn på hyresrätten vill jag återigen klarlägga att såväl Centerpartiet som alliansen är positivt inställda till hyresrätten som boendeform. Fullservice och flexibilitet är honnörsord som stämmer väl in.
Vi är överens om att skattereglerna ska vara neutrala för de olika upplåtelseformerna. Det finns inga bärande skäl för att vi politiker ska gynna det ena eller det andra sättet att bo. I den mån hyresrätten är förfördelad är jag beredd att verka för att undanröja denna orättvisa.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet uttrycker ofta att kommunerna säljer sina bostadsfastigheter för billigt. Men de skriver nu i en motion att de säljer marken för dyrt.
Försäljningen av de statliga bolagen kallas för utförsäljning, det vill säga rea. Samtidigt skriver ni i er reservation att regeringens inriktning nu tycks vara att sälja det statliga fastighetsbeståndet till högsta möjliga pris. Är det någon som kan förklara logiken?
Kravet på en kommunal bostadsförmedling visar kanske en del på var oppositionen befinner sig eftersom det känns som gammalt 60-tal.
Förklara för mig varför ni tycker att det är så viktigt att allmänheten har insyn i de privata fastighetsbolagens köer! Ska vi ha insyn även i bilförsäljarnas och byggföretagens köer, eller vari ligger skillnaden?
Ni skriver också att kravet på en förmedling måste kombineras med bestämmelser som inskränker hyresvärdarnas möjlighet att ställa upp oskäliga villkor. Men detta regleras i hyreslagstiftningen, så vad är problemet?
Diskriminering är förbjudet. Det finns i en egen lagstiftning, och det är en fråga som vi är överens om. Detta kan åberopas om man av sådana skäl nekas en bostad. Att däremot ha en överprövning av skäl till att neka kontrakt är inte gångbart. Ska man till exempel ha rätt att hyra under processtiden? Eller omvänt, vem betalar hyresbortfallet? Ägare till privat egendom ska ha rätt att också besluta om hur denna egendom ska användas. Att tvingas till att hyra ut till en icke önskvärd person eller familj är faktiskt just icke önskvärt.
Herr talman! Det finns också motioner om att hålla nere hyreskostnaderna. Jag kan inte se några lösningar i motionsförslagen. Men för att dels hålla hyrorna på en rimlig nivå, dels skapa en långsiktighet och en trygghet i boendet finns en intressant modell där varje nytt hyreskontrakt betraktas som ett civilrättsligt avtal, med en annan månadskostnad än tidigare hyresgäst har levt med. På så sätt drabbas inte befintliga hyresgäster av onödiga hyreshöjningar, utan tvärtom kan det bidra till att hålla nivåerna nere med bibehållen lönsamhet för fastighetsägaren.
Egon Frid skriver i en motion om andrahandsuthyrning att hyresgästen ska kunna ta över lägenheten om förstahandshyresgästens kontrakt upphör. Är Egon Frid därmed beredd att låta vissa gå förbi köerna medan andra som har stått i kö länge snällt får stå kvar? Dessutom ökar risken markant för svarthandel med andrahandsuthyrning om man får förtur till lägenheten.
Vad gäller oförmågan att betala sin hyra vill regeringen se över möjligheten att betala ut bostadsbidraget direkt till hyresvärden liksom utbetalning av ekonomiskt bistånd. Detta känns helt naturligt, och det borde vara så redan i dag.
Ett något udda men tydligt socialistiskt förslag finns i en motion från Vänsterpartiet om tvångsförvaltning vid etnisk diskriminering. Snacka om politisk klåfingrighet. Ska det också gälla företag där arbetsgivare har diskriminerat någon anställd? Ska det också gälla säljföretag som har diskriminerat en kund? Förseelsen är straffbar, och det borde räcka även för en vänsterpartist, eller vad tycker Egon Frid?
I Socialdemokraternas särskilda yttrande om hyresrätt, punkterna 1-14, står det: "Vi avser att driva en politik för att landets hyresgäster inte bara ska kunna fortsätta att vara hyresgäster utan också för att de ska känna trygghet i boendet."
Detta kan vi väl alla skriva under på. Men att äga sin bostad är väl den mest trygga boendeformen? Varför bejakar ni då inte ombildningar för att fler ska kunna känna sig trygga? Eller är det så att det ni tyckte när ni skrev reservationen inte gäller längre eftersom Carina Moberg i förra veckan torgförde att det nog är positivt att äga sin bostad?
För varje dag som går närmar sig oppositionen alliansens politik på område efter område. Det känns bra för oss, men frågan är hur det känns för Socialdemokraterna att ständigt göra en 180-graders vändning från sin tidigare politik.
Herr talman! Jag ska till sist säga några ord om de blivande ägarlägenheterna. Även i denna fråga börjar oppositionen svänga. Men i oppositionens gemensamma särskilda yttrande står det: "I dag finns en väl etablerad och fungerande form för att äga sin bostad i ett flerfamiljshus, nämligen bostadsrätten." En ren sakupplysning: Ingen bostadsrättsinnehavare äger sin bostad. Det är ett tungt vägande skäl för att införa ägarlägenheter. En bostadsrättsinnehavare äger bara rätten att disponera en viss lägenhet - ingenting annat. Denna rätt går förvisso att handla med men enbart med styrelsens godkännande i motsats till ägarlägenheter. Där beslutar man själv i stort sett som man gör i dag i fråga om en vanlig villa.
Jag yrkar bifall till förslagen i utskottets båda betänkanden och avslag på samtliga reservationer.