Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag förstår vad Lars Tysklind säger. Jag tolkar det som att jag uppenbarligen har missförstått alliansregeringens inställning när det gäller de privata fastighetsägarnas möjligheter att slippa förmedla sina lägenheter på ett öppet, synligt och transparent sätt. Jag har uppfattat det som att det är en konflikt mellan oss, att vi vill se den öppenheten och transparensen och att ni anser att de privata fastighetsägarna ska slippa det och kunna förmedla sina fastigheter under bordet till de vänner och bekanta som de anser har behov av det. Marknaden är då berövad en inte oväsentlig del av utbudssidan.
Men det är bra om jag har missförstått det. Då är jag betydligt mindre kritisk mot den bostadspolitik ni driver. För det är en väsentlig komponent.
Man bollar med orden. I målsättningen står ordet behov. Nu väljer Lars Tysklind att säga att behovet leder till en efterfrågan. Orden kan naturligtvis betyda lite olika saker. Men efterfrågan handlar fortfarande om förmågan att betala. Man kommer inte ifrån det. Visst har vi konjunkturer som går upp och ned, det svänger, och nu är kanske arbetsmarknaden på väg att svikta lite.
Ni hänvisar till att ni har gjort en skattereform som gör att folk har mer pengar i plånboken. För dem som har haft de riktigt stora husen har det naturligtvis inneburit att man har fått 30 000, 40 000, 50 000 eller 60 000 extra per år i plånboken. Men för dem som har bott i de mindre husen på landsbygden har det blivit en real ökning. De har fått en högre kostnad. Det är ungefär 250 000 villaägare som har fått högre fastighetsskatt än de hade tidigare. Det är en sanning med lite modifikation att man har fått mer pengar i plånboken.