Herr talman! Nu behandlar vi två betänkanden: CU18
Bostadsförsörjningsfrågor
och CU19
Hyresrätt och bostadsrätt m.m.
Därmed kan vi väl säga att vi diskuterar stora delar av bostadspolitiken.
Jag vill inledningsvis säga att jag instämmer i mycket av det som Ewa Thalén Finné och Lennart Pettersson här har framfört. Det markerar att vi i alliansen är väldigt eniga om just bostadspolitiken men också om det mesta andra.
Det har varit mycket diskussion här om ministrars närvaro eller inte. Jag kommenterar inte det utan kan bara verifiera det som Ewa Thalén Finné sade, nämligen att närvaron inte heller förut har varit så hög. Nu gäller det, som sagt, motionsbetänkanden. Kanske är det naturligare att förvänta oss ministernärvaro när det är fråga om en proposition.
Herr talman! Jag tycker att ett bra och naturligt avstamp i en sådan här debatt ändå är att titta på de bostadspolitiska mål som vi har beslutat om här i riksdagen. Man kan läsa att målet för bostadsfrågor är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.
Ett annat mål handlar om samhällsbyggande. Det kommer in ytterligare faktorer, men jag nöjer mig med det detta så länge.
Det framgår med stor tydlighet att det är den enskilda bostadskonsumenten som står i fokus. Det måste man också ha med sig i debatten.
En förutsättning för att vi ska ha en bostadskonsument som kan göra sina val på en bostadsmarknad är att vi har tillgång till alla upplåtelseformer, inklusive ägarlägenheter - som ju nu är på gång och som, förhoppningsvis, inom en snar framtid är verklighet. Några av oss var häromdagen på ett remissmöte, så vi vet att detta verkligen är på gång.
Herr talman! Betänkandena väver in i varandra, så det är kanske svårt att i diskussionen här hålla isär saker och veta om man pratar om det ena eller det andra. Det får väl bli som det blir; det kommer att blandas ihop.
När det gäller allmännyttans villkor finns här motioner om ett villkor som redan har förändrats i och med att alliansregeringen tillträtt. Det gäller den förändring som inträdde i fjol den 1 juli när tillståndsplikten för försäljning av allmännyttiga bolag - delar eller hela - försvann utan att det lämnades över till kommunerna. Det är helt naturligt att detta är en kommunal självstyrelsefråga.
Men det innebär inte - som egentligen, tycker jag, kan utläsas av oppositionens reservation - att man ifrågasätter kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Det har kommunerna naturligtvis kvar. Kopplingen till de kommunala bostadsföretagen är inte helt klar på det sättet. Kommunerna kan ju välja andra vägar för att uppfylla detta. Jag är helt övertygad om att man ute i kommunerna tar det här ansvaret.
Sedan ska man väl inte sticka under stol med att allmännyttan i många kommuner är ett väldigt viktigt verktyg för att uppfylla bostadsförsörjningsansvaret. I vissa kommuner har man tagit ställning för att man har de förutsättningarna att man måste ha ett allmännyttigt bolag. I andra kommuner har man tagit ställning på annat sätt. Det ena är inte mer rätt än det andra så att säga.
På något sätt kan det, tycker jag, av reservationstexten utläsas att man från oppositionens sida inte tycker att de kommunala politikerna tar det här ansvaret utan att vi med ett nationellt regelverk ska styra upp kommunpolitikerna i den här frågan.
Herr talman! Utredningen om allmännyttans villkor och betänkandet
EU, allmännyttan och hyrorna
har av förklarliga skäl hamnat i fokus. Betänkandet kom ganska nyligen, och utredningen har väldigt mycket varit uppe till debatt. Utredningen tas upp i båda betänkandena från lite olika infallsvinklar.
Som tidigare sagts här är utredningen nu ute på remiss, fram till den 8 september. Naturligtvis är det väldigt viktigt att ta hänsyn till och beakta de synpunkter som kommer in. Jag är helt övertygad om att regeringen kommer att göra det. Man har också uttalat att det är väldigt viktigt att väva in de åsikter som kommer in kring detta och vad det kan innebära.
Vi måste ändå kunna enas om att det finns vissa frågor här som kräver en lösning. Det gäller statsstödsreglerna och konkurrensreglerna inom EU och även frågan om den hyresledande rollen och sådant - frågor som på ett eller annat sätt måste lösas. Att skapa förändringar är inget självändamål. Förändringarna ska ändå leda till ett bättre system där hyresrätten i framtiden får en starkare roll.
Herr talman! Jag skulle vilja ägna lite tid åt att analysera vad Socialdemokraterna skriver i sin reservation om hyressättning och vad man uttalar i sitt särskilda yttrande om hyresrätt i betänkandet om hyresrätt och bostadsrätt. Carina Moberg har tidigare tagit upp en del av de synpunkterna.
Bland annat skriver man - det är kanske inte exakt återgett, men det är i alla fall andemeningen: Marknadsmässig hyressättning ska inte genomföras.
Jag utgår från att man med det menar vad som i vardagligt tal brukar kalla för marknadshyror.
Då är det viktigt att slå fast att regeringen inte har någon ambition att lägga fram något förslag som innebär att vi får marknadshyror i Sverige eller förslag som skapar hyror som gör att människor känner sig otrygga och inte kan bo kvar. Där finns egentligen inga motsättningar. Så är det.
Bruksvärdessystemet ska bevaras, sägs det. Där kan man säga ja igen. Men från Folkpartiets, alliansens och även utredningens sida föreslås att lägesfaktorn ska få en större betydelse. Ewa Thalén Finné tog upp Malmömodellen som ett exempel. Det är ett bra exempel. Där har man även med dagens system låtit lägesfaktorn få en större betydelse.
Hyresgästen ska ha besittningsskydd för att inte riskera oskäliga hyreshöjningar. Naturligtvis ska det vara så. Det föreslås en typ av skyddsregel i utredningen. Nu är det inte sagt att det blir exakt den, men någon typ av skyddsregler för oskäliga och orimliga hyreshöjningar kommer det att finnas i framtiden också.
Hyresrätten är och bör även i framtiden vara en livskraftig och betydelsefull upplåtelseform. Ja, där är det ja igen. Alliansregeringen ser det som en central uppgift att se till att alla upplåtelseformer finns på en bostadsmarknad. Bostadskonsumenter ska kunna välja hyresrätt som en bra och flexibel lösning, inte bara flexibel, det är ju fullserviceboende.
Det finns naturligtvis många sätt att utveckla hyresrättsboendet. Vi har diskuterat det här med tillval och frånval vid olika tillfällen. Det är viktigt att vi kommer i hamn med de frågorna också.
Vidare står det att allmännyttan ska vara till för alla. Det betyder att man inte ska införa någon typ av
social housing
i Sverige. Det finns väl inget parti i Sveriges riksdag som har idén att vi ska införa
social housing
. Den har inte någon plats i vårt land. Det tycker väl inte något parti i den svenska riksdagen.
Herr talman! Det var bara några påståenden. Jag nöjer mig med dem så länge. Om någon vill ställa en konkret fråga kan jag ta det senare, men jag vill göra en liten reflexion. Det är inte riktigt konstruktivt, när man nu har tagit fram en utredning som påvisar möjligheter att lösa vissa problem, att i reservationer säga att vi ska kasta förslagen i papperskorgen utan att ens analysera och remissbehandla dem. Det är ändå frågor som måste lösas.
Herr talman! Jag skulle vilja ta lite tid att kommentera vad som har sagts tidigare i debatten. Carina Moberg uttryckte i sitt första anförande ungefär att social bostadspolitik i socialdemokratisk tappning innebär att människor ska kunna bo på ett bättre sätt än man egentligen har ekonomi för. Det är ett intressant uttalande. Samtidigt kan man i det sammanhanget säga att bostadspolitik inte är någon isolerad företeelse utan hör ihop med andra politikområden. När det gäller enskilda människors ekonomi har alliansregeringen lagt väldigt stor vikt vid att människorna ska kunna få ett utrymme, inte minst genom att föra en politik för att fler ska komma i arbete. Det ger naturligtvis människor bättre ekonomi, och man har genomfört skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare som därmed får mer pengar kvar i plånboken. Det skapar handlingsutrymme för att ha en större valfrihet när det gäller även bostäder.
Vidare tog Carina Moberg upp bostadsmarknadens betydelse för arbetsmarknaden. Det finns ett samband. Hyresrätten är en förutsättning på många ställen för att skapa möjligheter till rörlighet på arbetsmarknaden. Alliansregeringen har ingen annan uppfattning i den frågan, utan man har så sent som för fjorton dagar sedan beslutat om att ge BKN, Bostadskreditnämnden, ett uppdrag att göra en kunskapsöversikt om sambandet mellan fungerande bostadsmarknad och en väl fungerande arbetsmarknad och vilka faktorer som är de viktigaste. Det visar att det här är frågor som hela tiden är levande. Att det krävs förändringar och utveckling är klart.
Herr talman! Jag tyckte att Egon Frid i sitt anförande gjorde en liten intressant koppling mellan vanligt folk och hyresrätt. Jag vet inte, Egon kanske kan förklara själv, men jag tycker att det är en grov generalisering. Vad är vanligt folk, och vad är inte vanligt folk? Det är bostadskonsumenter som väljer utifrån helt olika preferenser. Själv bor jag i en hyresrätt i allmännyttan, och om jag är vanligt folk eller inte vet jag inte, men enligt Vänsterpartiets definition är jag tydligen vanligt folk. Det känns skönt.
Herr talman! Egon Frid tog även upp det här med passivhus. Det är ett väldigt intressant område. Vi hade ett energieffektiviseringsseminarium där det visades väldigt tydligt vilken potential det finns inom bostadsbeståndet att göra energieffektiviseringar. Redan i dag säger de som bygger så kallade passivhus att det finns tillräckliga ekonomiska incitament att få dem att bli lönsamma direkt. Inom det området känns det mer som att byggbranschen själv måste ta på sig ett stort ansvar, ta till sig kunskap och ändra sitt sätt att bygga. I och med att priset på energi i dag är så högt finns det redan nu väldiga drivkrafter att bygga energieffektivt.
Jag ska avsluta med att göra en liten reflexion kring det här med ägarlägenheter. Det känns lite högtidligt att vi snart är i hamn med den frågan. Här har man motionerat under många mandatperioder om ägarlägenheter och fått både det ena och det andra svaret - det aldrig kan bli något för den svenska marknaden. Jag tycker att det är lite glädjande att jag inte kan läsa något annat i det särskilda yttrandet än att man har gått från ett tvär-nej till ett mer eller mindre avvaktande ställningstagande. Det kan hända att det till och med slutar med att vi kan tycka att ägarlägenheter också är någonting bra.
Det står i det särskilda yttrandet att man inte tror att det löser alla problem på bostadsmarknaden. Det tror vi inte heller. Det är för det första en stor valfrihetsfråga. Man får ytterligare en upplåtelseform att välja. För det andra finns det vissa ekonomiska ramar i och med att enskilda människor går in och satsar pengar. Det kommer på ett eller annat sätt att kunna leda till ökat byggande.
Med det vill jag åter yrka bifall till förslagen i båda betänkanden och avslag på samtliga reservationer.