Fru talman! Låt mig inledningsvis beklaga det lilla
missförståndet när debatten om detta betänkande
inleddes. Jag hade inte alls tänkt att begära ordet i
detta ärende. Jag tyckte att det inte förelåg någon
anledning att göra det från utskottets sida. Men när
Max Montalvo uttryckte sin stora besvikelse över att
ingen från utskottet sade något i ordutbytet
bestämde jag mig för att säga något. Det fick bli i
form av ett litet inlägg här i slutet av debatten i en
helt altruistisk anda. Jag tänkte inte hålla något
längre anförande. Däremot vill jag rent allmänt
säga något om betänkandet.
Denna fråga rör sig om en regeringsskrivelse. Det
innebär att regeringen för utskottet har redogjort
för vad som har skett på olika områden som
utskottet tidigare har uttalat sig om. Det gäller även
vad som kommer att ske, dvs. det kommer ett
förslag i höst. Det har varit fråga om att hålla
utskottet orienterat om bullerfrågorna på olika
områden. Det rör sig inte bara om ett enda område.
Man vill få fram helheten.
Det kan vara av intresse att se på hur regeringen
avser att tackla det hela. De olika myndigheter som
berörs i dessa sammanhang kopplas ihop. Jag
tycker att utskottet har anvisat att kommunerna
kommer att uppmärksammas i sammanhanget.
Länsstyrelserna utgör en övergripande myndighet i
sammanhanget och är bl.a. samrådspartner till
kommunera. Miljöfrågorna brukar hanteras så.
Kommunerna har i dag fått ett större ansvar på hela
miljöområdet. Men det är rätt naturligt att det sker
ett samråd. Jag tror också att kommunerna är rätt
tacksamma för att det blir en någorlunda enhetlig
hantering av samma problem fast på olika ställen i
olika kommuner.
Arbete pågår. Då brukar man normalt sett upplysa
motionärerna om det och framhålla att det finns
tillfälle att återkomma när det föreligger konkreta
förslag. Det är vad utskottet har velat säga med
betänkandet. Jag yrkar bifall till
jordbruksutskottets förslag.