Fru talman! Jag skall inte fresta kammarens
tålamod med att yrka bifall till min motion, eftersom
utskottet i stort sett är enigt. Jag kan emellertid
konstatera att utskottet har gjort det ungefär lika
lätt för sig som regeringen. Man skjuter alla de
viktiga frågorna kring snöskoterhanteringen
framför sig.
Under de senaste åren har vi fått ett antal statliga
utredningsrapporter, bl.a. från Rikspolisstyrelsen,
som tar upp frågorna om snöskoterkörningen. Det
är intressant att konstatera att alla dessa rapporter
pekar åt samma håll. Man talar om behovet av
hastighetsbegränsningar, både generella och
selektiva i särskilt känsliga områden. Det talas om
behovet av förarutbildning och förarbevis och om
körkortskrav och licens för att man skall få köra
skoter i naturområden.
I Rikspolisstyrelsens rapport från förra året
framhålls också behovet av märkning av
drivmattorna för att man skall kunna spåra förare
som ägnar sig åt buskörning eller som på andra sätt
överskrider de regler som har satts upp.
Regeringen och utskottet hänvisar nu till att man
kommer att återkomma efter det att man har berett
de senaste utredningarna som snart har
remissbehandlats. Det är litet märkligt att man
hanterar snöskoterfrågorna på detta sätt. Man
behandlar ett antal bitar var för sig. Jag har en
känsla av att man gör det litet grand för att vinna
tid. Nu har vi kommit in en bit på våren.
Upprördheten över buskörning och sådant minskar
ju i takt med att snön smälter. Debatten blir aktuell
först framåt årsskiftet när det är rejält med snö.
Jag har lyssnat till tre talare före mig i debatten. De
företrädde folkdjupet -- åtminstone framställdes det
så. Jag vill något nyansera bilden när det gäller
snöskoterhanteringen.
Det är ett tilltagande problem med buskörning och
liknande. Framför allt är det naturligtvis ett
problem för lokalbefolkningen, vilket har framförts
av flera talare. Men det är ett problem som också
förorsakas av lokalbefolkningen. Buskörning är inte
enbart ett resultat av turister som kommer långväga
ifrån. I det avseendet vänder jag mig mot
beskrivningen i flera av motionerna med anledning
av skrivelsen.
Varför kan man då inte tänka sig en
hastighetsbegränsning? Varför har regeringen inte
vågat sig på detta? Det finns ju utredningsförslag
som har remissbehandlats. Såvitt jag förstår har
förslagen om hastighetsbegränsning tillstyrkts av i
princip samtliga länsstyrelser i de berörda
områdena norr om Dalälven. Regeringen tvekar.
Man talar om att det finns problem med att
övervaka hastighetsbegränsningen. Det finns det
naturligtvis också på många andra områden, men
det är inget skäl för att inte ingripa mot för höga
hastigheter.
Om man inför någon form av hastighetsbegränsning
har man också möjlighet att via besiktning och
ingrepp när det gäller motorprestanda o.d. hålla
hastigheterna på en rimlig nivå. Varför går det inte
att på samma sätt som när det gäller biltrafik ha en
förarutbildning som leder fram till någon form av
bevis för att man är lämpad att framföra snöskoter?
Hemma i Hälsingland vet jag att åtskilliga
skoterföreningar skulle välkomna någonting
sådant, eftersom det skulle göra det betydligt lättare
för dem att nå de människor som i dag lokalt ägnar
sig åt buskörning.
Motionärerna, och även de föregående talarna, har
sagt att detta är någonting som skall hanteras lokalt.
Uppenbarligen är man inte nöjd med den fokusering
som regeringen gör på länsstyrelserna. Jag tror att
man i detta avseende på sätt och vis talar för
folkdjupet. Det finns nämligen en massiv opinion på
de flesta håll i Norrland för att man inte skall ingripa
med regler när det gäller skoterhanteringen. På
samma sätt tror jag att det skulle finnas en lokal
opinion även när det gäller ingrepp mot andra
former av motorfordonsframförande.
Det är ganska intressant att göra en jämförelse.
Under de senaste åren har vi diskuterat
vattenskotrar. Det finns än så länge inte någon
större grupp lokalt som ägnar sig åt detta. Det finns
ingen stark opinion. Därför är man lokalt mycket
snabb med att ingripa med t.ex. olika förbud. När
det gäller snöskotrarna, som är utbredda norr om
Dalälven, är man väldigt rädd.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man kommer
till rätta med det här. Skälet till att jag tycker det är
att nyttotrafiken och den seriösa fritidstrafiken, som
jag tror att vi alla är angelägna om att slå vakt om,
hotas om vi inte vidtar åtgärder. Buskörningen
tilltar, och det sker allt fler olyckor med dödlig
utgång. Snöskotern spelar en mycket viktig roll norr
om Dalälven i Sverige. Det är för att skydda den som
vi behöver regler. Man skall inte ingripa mot dem
som sköter detta snyggt utan mot dem som inte
sköter sig.