Fru talman! Nämn det område i vårt land där det
inte finns problem! Självfallet finns det problem
även när det gäller snöskotrar, lika väl som när det
gäller båttrafiken, som Lennart Rohdin totalt
glömde bort. Det är problem med buskörning. Det
finns fylleri. Det finns även olika former av
skadegörelse, när man i rent oförstånd ger sig in i
skogsplanteringar och bryter sönder skogsplantor
osv. Nu försöker skoterföreningarna att ta itu med
detta. Det är framför allt på större orter som dessa
föreningar finns, med ungdomar. De som jag vill
kalla för ortsbefolkningen, som har köpt sin skoter
för att köra virke, använda när man åker och fiskar
osv. -- för att bruka den, helt enkelt -- tar fullständig
hänsyn, vill jag påstå. Vad som är galet är att de
kanske skulle råka ut för restriktioner och tvingas
avlägga olika sorters prov.
Nu sägs att det är i tätorter och byar som problemen
är störst. Det vill jag hålla med om. Då förstår jag
inte varför man skall sätta in åtgärder i
fjällområdena. Då missar man ju totalt. Det är ett
skott från höften. Man skall sätta in åtgärderna i
tätorter och byar, där problemen finns.
Kommunerna har möjligheter att genom sina
ordningsstadgor åtminstone komma till rätta med
en del av problemen.
Det är två saker som är viktiga i detta sammanhang.
Man måste ut med information. Det måste också
finnas en tillsyn och kontroll. Det är bara att
konstatera att polisen inte har resurser att kunna
utöva tillsyn och kontroll. Litet bättre har det blivit
det senaste året. Polisen har varit ute och kollat
skotertrafiken. Förut fanns ingen som helst tillsyn
eller kontroll. Det är den vägen man måste gå. Man
måste sätta in åtgärderna mot dem som inte följer
de, som jag tycker, självklara reglerna för hur man
skall färdas med sin skoter.
Jag har ingenting emot att dämpa hastigheten. Den
som köper en skoter för att bruka den i skogen har
ingen användning för en skoter som går i över 100
kilometer i timmen. Det är jag helt överens med
Lennart Rohdin om.