Fru talman! Till skillnad från föregående
replikskifte tror jag att Leo Persson och jag i många
stycken företräder samma intressen, nämligen
möjligheten att kunna använda snöskoter på ett
seriöst sätt, både i nyttotrafik, som för att
underlätta fritidstillvaron, oavsett om det gäller
fiske, fritidsstuga eller vad det kan vara.
Vad jag försöker säga är att dessa många människor
som använder snöskoter på ett huvudsakligen
seriöst sätt inte alls är i behov av eller störs av
ingrepp mot alltför höga hastigheter på
snöskotrarna. Det är bustrafiken som blir berörd.
Den är i växande.
I någon mån är det en konjunkturfråga. När vi har
dåliga vintrar blir det väl något mindre buskörning,
även om det inte alltid innebär ett hinder att det är
dåligt med snö.
Vi kan konstatera att det här är utspritt över hela
Norrland. Det är inte ett fenomen som är begränsat
till fjälltrakterna. Möjligen skulle jag kunna tänka
mig att inslaget av turister i buskörningen är större i
fjälltrakterna som är mera attraktiva att besöka för
dem. Men i de stora områdena i Norrlands kust- och
inland är det nog huvudsakligen bland
lokalbefolkningen man hittar dem som begår dessa
övergrepp.
Det är för att skydda den seriösa trafiken som är
viktig för norrlänningarna som vi måste hitta regler
som man kan hantera.
När jag studerar remissvaren på den första
utredningen kan jag konstatera att det är inom
länsstyrelserna som man är bekymrad och ser
behovet av åtgärder när det gäller hastigheterna.
Från de kommuner som yttrat sig avvisas däremot
över lag ingrepp i detta. Det beror naturligtvis på att
man lokalt har en stark opinion, vare sig det gäller
brukare eller producenter. De är inte intresserade
av sådana här ingrepp, och skulle inte vara det på
andra områden heller.
Här tror jag länsstyrelserna fyller en viktig funktion
för att väga ihop det samlade allmänintresset.