Fru talman! Frågan om äganderätten i regerings-
formen har diskuterats flera gånger. Jag har själv vid
några tillfällen under den gångna mandatperioden
lämnat in motioner med krav på att den skall utmönst-
ras ur regeringsformen.
Jag har i det här sammanhanget kunnat godkänna
att man åtminstone ser över den så att inte den tolk-
ning som görs leder till orimligheter. Rättsläget måste
vara klart. Man måste skriva in i lagen vad man
egentligen avser att lagen skall innehålla. Jag delar
Catarina Rönnungs uppfattning att ur miljösynpunkt
leder lagens bokstav för närvarande till orimligheter
som lagstiftaren inte gärna kan ha åsyftat, alltså att
man skulle kunna få ersättning om man hindras från
att bedriva miljöförstörande verksamhet. Det kan
rimligen inte vara meningen med lagstiftningen. Det
är därför viktigt att lagtexten ses över. Jag har dock i
ett särskilt yttrande markerat att jag skulle vilja att
utredningsmandatet blev mer öppet. Man måste på ett
öppet sätt pröva i princip hela frågan om egendom-
sparagrafen i regeringsformen.
Äganderätten är en mycket viktig fri- och rättig-
het, säger Bo Könberg. Men det finns ju också andra
fri- och rättigheter som borde anses viktiga men som
inte har grundlagsskydd. Ett exempel gäller de männi-
skor som inte äger produktionsmedel, mark eller
kapitaltillgångar utan bara sin egen arbetskraft. Deras
disposition av den egna arbetskraften eller deras rätt
att få göra bruk av arbetskraften, dvs. rätten till arbe-
te, har ju inte på något sätt samma skydd som kapita-
lets rätt till ägande och kapitalets rätt till inkomst av
ägande.
Själva det privata ägandet av marktillgångar och
produktionsmedel utgör en grund för samhällets upp-
delning i olika klasser enligt den sociala skiktning
som vi har. Den ena människans ägande av produk-
tionsmedel betyder den andra människans icke ägan-
de. Den ena människans ägande betyder makt över
den andra människans arbete och möjlighet att få
utkomst. Den ena människans ägande betyder också
ett överläge när det gäller att utnyttja övriga demo-
kratiska fri- och rättigheter.
Ett så utomordentligt starkt grundlagsfästande av
äganderätten som i svensk grundlag, som t.o.m. går
utöver vad som gäller i Europakonventionen om
mänskliga rättigheter, leder till att vad man egentligen
grundlagsfäster är ojämlikhet i samhället och ojämlika
möjligheter i äganderätten. Till detta återkommer jag,
om väljarna ger förtroende och möjlighet därtill, un-
der kommande mandatperiod. Det kan ni vara så
säkra på.
Jag litar också på att utredningen - och törhända
även regeringen - ger ett öppnare mandat, eller att
utredningen som skall tillsättas begär ett öppnare
mandat när den granskar den här frågan för att se den
i dess litet vidare principiella kontext.
Men för tillfället och i det aktuella sammanhanget
är det ändå viktigt att markera att det bör bringas reda
så att det blir en överensstämmelse mellan åtminstone
texten och motiven för texten. Därför kan jag också
tillstyrka utredningen sådan den framstår hos ut-
skottsmajoriteten. Jag har inget annat yrkande vid
detta tillfälle.