Fru talman! Äganderätten är en mycket viktig fri-
och rättighet. Den har länge varit relativt litet skyddad
i svensk grundlag. Vi hade långa debatter om detta
inte minst i slutet på 70-talet. Det ledde fram till den
förstärkning av äganderättens ställning i grundlagen
som vi fick i och med grundlagsändringarna i början
på 1980-talet.
I nutid, dvs. häromåret - 1995 - har vi fått den
ändringen att Europakonventionen med dess skydd
för äganderätten har tagits in i svensk lagstiftning. Det
har vi eftersträvat från Folkpartiet liberalernas sida. I
det sammanhanget, fru talman, fick också den para-
graf i grundlagen som har att göra med skyddet för
äganderätten en annan lydelse. Det är andra kapitlets
artonde paragraf.
Sedan har det, vilket framgår tydligt av KU:s be-
tänkande, utbrutit en debatt mellan några av landets
främsta juridiska experter. De har diskuterat huruvida
det som sades från den dåvarande regeringens sida i
propositionen om ändringen och det som sades av
konstitutionsutskottet i samband med att man behand-
lade ändringen helt stämmer överens med texten i
grundlagen.
Flera juridiska experter har hävdat att det finns
påtagliga skillnader. Egentligen skulle jag vilja säga
att samtliga juridiska experter hävdar att det finns
skillnader. Sedan kan man landa på olika ståndpunk-
ter när det gäller vad som skall ha företräde, och det
har experterna också gjort.
Lagrådet har vid granskningen av det ärende som
nyss har diskuterats här i kammaren också pekat på
denna skillnad och för sin del förordat att man borde
se till att det blir en överensstämmelse mellan vad
som står i grundlagen och det som alla inblandade
parter och partier tänkte sig i samband med det beslut
som fattades inför ändringen 1995.
Det är självfallet ingen bra situation att vi har en
grundlagstext som kan läsas och tolkas på ett sätt,
medan avsikten bakom det hela - förarbeten m.m. -
är helt annorlunda. Grundlagen bör självfallet stäm-
ma.
Denna fråga har tagits upp bl.a. i Folkpartiets mo-
tion med anledning av miljöbalken. I Folkpartimotio-
nen har man pekat på att det borde ske en överarbet-
ning, så att vi får en överensstämmelse mellan vad
som står i vår regeringsform och det som var riksda-
gens mening när man fattade beslutet.
Det har också framkommit önskemål om översyn
av denna paragraf i ett par andra motioner.
Efter en intensiv diskussion om dessa frågor har
konstitutionsutskottet kunnat ena sig om att det bör
ske en översyn. Det gör man genom att bifalla folk-
partimotionen och hänvisa till två andra motioner där
denna fråga har tagits upp. Kontentan av det hela är
att regeringen bör se till att det sker en sådan översyn
och att den skall ske i god tid före nästa ordinarie
riksdagsval, dvs. i god tid före år 2002, så att riksda-
gen kan fatta beslut före riksdagsvalet och efter riks-
dagsvalet, som ju behövs för att en grundlagsändring
skall komma till stånd.
Fru talman! Så här långt är, såvitt jag kan se, alla
partier överens. Det finns, som Birger Hagård var
inne på, säkert skillnader mellan Moderata samlings-
partiet och Vänsterpartiet i synen på äganderätten.
Det vore märkligt om så inte var fallet. Det har resul-
terat i att moderaterna utöver den gemensamma texten
har velat peka på vilken inriktning de vill ha på över-
synsarbetet. Likaså har Vänsterpartiets representant i
ett särskilt uttalande pekat på att man hade velat ha en
något annorlunda inriktning på översynen än majorite-
ten.
Jag tycker, fru talman, att det är bra att vi har
kommit så här långt. Jag är glad över att vi har nått
den relativt breda enighet som nu har nåtts om att vi
skall se till att vi får ett grundlagsstadgande som
stämmer väl överens med det som har varit avsikten.
Med det yrkar jag, fru talman, bifall till konstitu-
tionsutskottets hemställan.