Fru talman! Jag vill göra en liten parallell här. Den
handlar om lagstiftning. Lagstiftning är ibland ganska
komplicerad. Man kan tänka sig ungefär följande
situation.
Alla är överens om att man inte skall stjäla. Det är
därför förbjudet att stjäla. Vi lagstiftar om att förbjuda
folk från att stjäla från varandra. Vi är överens.
Samtidigt skriver vi in i motiven i bakgrunden till
denna lagstiftning att vi inte riktigt menar så utan att
vi egentligen har avsikten att den skall tolkas på ett
annat sätt. Och framför allt skriver vi in att den som
stjäl och blir ertappad av polisen och blir fråntagen
det som han eller hon har stulit skall få ersättning av
staten för det som han har blivit ifråntagen.
Jag tror att de allra flesta tycker att det är en gans-
ka orimlig lagstiftning. Men det är ungefär vad som
har hänt i Sverige. Och det är ungefär detta som hän-
der fast det denna gång handlar om miljöförstöring.
Före och efter valet 1994 fattades det beslut om att
vi skall stärka ersättningsreglerna och att de skulle
föras in i grundlagen. Om man läser lagen är effekten
av det att den som bryter mot lagen, den som begår
miljöbrott och förstör miljön, kan bli åtalad, kan bli
tvingad att upphöra med att förstöra miljön men kan
samtidigt kräva ut ersättning för det. Detta är natur-
ligtvis inte rimligt. Och det är som litet grand har
sagts i debatten att det var följden av en dålig kom-
promiss, där framför allt företrädare från de borgerli-
ga partierna drev igenom att vi skulle stärka ägande-
rätten kraftigt i grundlagen. Men vi från Miljöpartiet
reagerade ganska skarpt mot detta när vi kom tillbaka
till riksdagen hösten 1994. Vi har sedan dess också
skrivit ett antal motioner om att detta måste ändras.
Det är ju helt orimligt att den nya lagen, ersättnings-
reglerna, t.ex. när man vill avveckla kärnkraften, skall
kunna tas till intäkt för att försvåra en avveckling av
kärnkraften och göra det dyrare och medföra krav på
högre ersättning till dem som äger kärnkraftverken.
Men det finns andra kanske ännu tydligare exem-
pel på att detta är en orimlig lagstiftning. Flera ledan-
de jurister har talat om samma sak, bl.a. professor
Bertil Bengtsson, som menar att detta måste ändras.
När vi nu äntligen har fått fram miljöbalken till riks-
dagen och i dag kommer att fatta beslut om en ny
förbättrad och stärkt miljölagstiftning, har vi också
under vägen frågat vad Lagrådet tycker om detta.
Lagrådet säger att ett problem med miljöbalken är att
vi har fått en så stark äganderätt i Sverige att det kan
ifrågasättas om vi kan skydda miljön. Därför tyckte
Lagrådet att grundlagen måste ändras, så att motiven
blir det som gäller, alltså att man inte skall kunna få
ersättning om man bryter mot miljölagstiftningen och
förstör miljön.
Jag tycker att det var hedrande för Folkpartiet,
som ibland har ett strå av grönt naturvårdsintresse i
sig, att man har insett att detta i längden är en ohållbar
situation. Vi har då i konstitutionsutskottet lyckats få
en bred majoritet för att göra en ändring i grundlagen.
Vi lägger fram förslag som innebär att regeringen
måste återkomma med förslag till en ändring av
grundlagen så att detta problem försvinner och så att
vi faktiskt låter miljölagstiftningen gälla och inte
längre ger rätt till ersättning för den som bryter mot
miljölagen.
Staffan Westerlund är en professor i miljörätt som
är mycket kompetent. Han har också tagit upp denna
fråga. Hans främsta argument mot att vi skulle införa
en reformerad miljölagstiftning i Sverige var att er-
sättningsreglerna i grundlagen kan innebära att det i
praktiken inte går att genomföra detta. Därför är jag
mycket glad över att vi faktiskt har fått igenom en så
bred majoritet i riksdagen som säger att vi måste göra
dessa ändringar. Jag tror att man kan säga att vi har
alla ledande miljöjurister på vår sida när vi gör dessa
ändringar. Vi har också hela miljörörelsen på vår sida.
Såvitt jag vet, än så länge, har inte ens Centern sagt
nej, trots att man medverkade till att driva frågan om
en skärpning av ersättningsreglerna. Det hedrar Cen-
tern också om man lyckas fullfölja detta spår och
röstar för att vi skall genomföra utredningen så att
grundlagen på detta område kan ändras.
Jag vill alltså yrka bifall till konstitutionsutskottets
förslag. Jag tycker att det är ett stort och viktigt steg
som vi tar, och för mig personligen känns det gläd-
jande, eftersom jag har deltagit i ganska många debat-
ter där jag har haft en majoritet mot mig i denna fråga.
Men nu har det vänt, och det tyder väl på att en ljus-
ning och en strålande sommar är på väg.