Fru talman! Det är alltså dags för konstitutionsut-
skottet att ta vid där jordbruksutskottet slutade. Det
gäller själva äganderättens principer.
Det kan inte råda någon större tvekan om att
äganderätten eller det enskilda ägandet är en grund-
läggande förutsättning både för den enskildes eko-
nomiska välfärd och för själva marknadsekonomin,
som i sin tur är grunden för vår välfärd.
Detta är någonting som slagits fast i alla delar av
den civiliserade världen. Det har också kommit till
klart uttryck bl.a. i Europakonventionen till skydd för
de mänskliga rättigheterna, som inkorporerades med
vår svenska lagstiftning 1995.
Emellertid har i debatten själva ordalydelsen i re-
geringsformens 2 kap. 18 § kommit att ifrågasättas.
Den handlar om ersättning vid expropriation och
annat förfogande. Det har ifrågasatts från våra jurister
och också ifrån Lagrådets sida om det därmed skall
förstås att full ersättning skall utgå vid sådana här
inskränkningar i den enskildes rättigheter.
Vissa menar att man måste följa ordalydelsen, och
då skall full ersättning utgå. Andra menar att det inte
är fråga om att utvidga rätten utan bara om att slå fast
den praxis som tidigare har varit rådande. Enligt den
skulle det alltså inte vara frågan om någon utökning
av ersättningen.
Vare därmed hur som helst. Det är naturligtvis inte
bra att ha en lagstiftning - allra minst en grund-
lagsstiftning - som är oklar. Vi moderater har ingen-
ting emot att man sätter till en utredning om hela
andra kapitlets artonde paragraf, men vi vill samtidigt
slå fast att vi uppenbarligen har en helt annan syn än
exempelvis Vänsterpartiet, som är ute för att närmast
inskränka äganderätten. Vi hävdar däremot i vår re-
servation till betänkandet att vi vill ha en utvidgning
av skyddet för äganderätten. Det är fortfarande ganska
svagt i Sverige jämfört med i andra länder.
Vi bör alltså föra in en lydelse som talar om ägan-
derättens okränkbarhet och om att inskränkningar
bara skall kunna få äga rum i den mån som det är
frågan om klart angivna fall. Då skall full ersättning
utgå till den enskilde.
Det är också angeläget att grundlagsskyddet för
den enskilda äganderätten utökas till att uttryckligen
gälla också annan egendom än mark och byggnader.
Det kan röra sig om immateriella tillgångar av olika
slag. Utbildning, varumärke, närings- och patenträtter
anger vi som exempel. Också pensionsrätten bör
omfattas av ett grundlagsskydd.
Vi har alltså ingenting emot att man utreder detta,
men utredningen bör gå i den riktningen att man för-
stärker äganderättens ställning i Sverige och på det
sättet når upp till en nivå som är jämförbar med nivån
i andra delar av den civiliserade världen.
Jag yrkar bifall till reservationen, fru talman.