Herr talman! Jag noterade nyss att finansministern talade i fyra minuter utan att en gång nämna bidrag. Det måste vara nära nog ett rekord.
Till er som råkar vara sjuka eller arbetslösa vill jag säga: Det är inte ert fel. Jag vill ha ett samhälle där vi tar ett gemensamt ansvar. I morgon kan jag eller någon annan vara sjuk eller arbetslös. Då är inte jag någon bidragstagare som snyltar. Jag är en del av ett samhälle och en gemenskap där vi visar solidaritet och ställer upp för varandra. Det handlar också den här debatten om, den om kommuner, om riskkapital och om hur välfärden ska organiseras.
Jag interpellerade fyra statsråd, däribland Borg, kring just denna frågeställning. Borg hade dess värre inte möjlighet att närvara. Alla interpellationer överläts till Peter Norman, statsrådet som brukar skälla på bankerna, men alla vet att han aldrig kommer att bitas.
Så är det också nu när det gäller riskkapitalbolagen. Den viktiga frågeställningen rullas iväg över valet. Ty egentligen har man ingenting emot att släppa in de här intressena i välfärdspolitiken, för de kommer att vara motorer i den omdaning som den moderatledda regeringen längtar efter.
Om ni inte gör det skulle jag vilja, här och nu, Anders Borg, att du säger: Vi kommer inte att acceptera blandfinansiering i välfärden. Om du gör det kommer din trovärdighet att öka en smula.