Herr talman! Privatiseringen av välfärden handlar helt enkelt om vilket samhälle vi vill ha, vilken tillit vi ska kunna känna till välfärdssamhället och om hur vi ser på människans värde.
I borgerlighetens Sverige ser vi hur människan och hennes behov alltmer reduceras till en vara med en prislapp på ryggen. Vi vill ha ett samhälle att lita på där människovärdet står i centrum för politiken och inte vinstintresset - helt enkelt en välfärd att lita på. Det är det som den här interpellationen handlar om.
Jag har frågat finansministern om han har analyserat de höga vinsternas effekter på arbetsvillkor och personaltäthet. Vi kan konstatera att det har han inte gjort. Han vill inte heller utreda effekterna av de höga vinstnivåerna på kvaliteten i den offentliga och den privata välfärden, vilket jag också har frågat om. Men jag får väl tacka för svaret.
Sverige har gått längre än de flesta andra länder i sin strävan att privatisera, avreglera, tillåta vinstutdelning i skolor och låta riskkapitalbolag ta över välfärden. Att leka affär i välfärden är numera vardagsmat. Det får konsekvenser för oss alla, för även den offentliga verksamheten påverkas. Resurserna urholkas liksom kvaliteten, demokratin och inflytandet över hur skattemedel används. Det blir alltmer en efterfrågestyrd välfärd än en behovsstyrd, där de med störst behov kommer i kläm och tilliten till välfärdssamhället undergrävs.
En allt större andel av vår gemensamma välfärd drivs av vinstdrivande bolag, oftast riskkapitalbolag utan insyn och utan möjligheter till meddelarfrihet och yttrandefrihet för de anställda. När bolag genom lagstiftning får fri etableringsrätt och därmed fri dragningsrätt på våra skattepengar får vi allt svårare att styra välfärden dit där behoven finns och är som störst. Var de lönsammaste människorna bor blir i stället styrande för investeringarna. Då vet vi inte längre vad vi betalar skatt till, vem som får ta del av pengarna och hur stor andel som går till det de är avsedda för.
Journalisten Kent Werne har visat att av 25 uppköpta bolag har 23 slutat betala skatt efter att de har bytt ägare. Vi har sett hur riskkapitalbolagen genom skattetricksande inte har betalat skatt under de år de bedrivit verksamhet här - verksamhet som skattebetalarna har finansierat åt dem. De lever på våra skattepengar men vägrar själva att bidra.
Det har numera gått så långt att Skolverket uppmanar föräldrar och elever att läsa bokslut innan de väljer skola till sina barn. Och vi som har försökt vet ju hur svårt det är. Det är till och med så att en del av dessa bolag inte ens redovisar sin verksamhet här i Sverige. Friskolornas riksförbund kom med, som de själva tyckte, ett utmärkt förslag om att friskolorna skulle försäkra sig mot skolnedläggningar och konkurser. Men det visade sig att det skulle bli så dyrt att de inte hade råd med det. Då om inte förr borde väl de allra flesta ha nyktrat till, men inte Anders Borg och inte högern.
Borgerligheten brukar försvara privatiseringarna med att det är viktigt med valfrihet. De ser gärna bort från att den så kallade valfriheten framför allt består av att välja mellan olika riskkapitalbolag. Nio av de tio största aktörerna inom välfärden är just riskkapitalbolag, som till hundra procent är beroende av skattemedel för sin verksamhet. I äldreomsorgen har det gått så långt att USA hamnar i bakvattnet. Här hemma har två riskkapitalbolag över 50 procent av den privata äldreomsorgen. I USA har de 13 största bolagen tillsammans 10 procent. I handikappomsorgen är alla de fem största riskkapitalbolagsägda.
Och det är klart att de vill vara i vår gemensamma välfärd. Produktion, konsumtion, löner, vinster och uppköp betalas av en frånvarande tredje part, nämligen skattebetalarna.
Jag får tacka för svaret, herr talman. Jag återkommer till detta men också till ytterligare effekter av privatiseringarna.