Herr talman! Jag undrar hur många av dem som lyssnar på den här debatten som känner igen sig i finansministerns beskrivning av läget i Sverige. Enligt finansministern har allt fler fått nya jobb, kommunerna och landstingen har fått mer resurser och välfärden blir bara bättre och bättre. Vi som rör oss ute i verkligheten ser ju att det inte förhåller sig på det viset, och jag tror faktiskt att också finansministern befinner sig i verkligheten.
Vi ser att arbetslösheten ökar, att arbetslösheten är högre i dag än då Anders Borg kom till makten 2006.
Vi ser hur våra kommunpolitiker brottas med kraftigt ökade utgifter till försörjningsstöd, alltså socialbidrag. Det måste man betala ut eftersom allt fler människor slås ut i samhället. Jag tror att socialbidragen har ökat med ungefär 30 procent sedan 2006, då den borgerliga regeringen tog över.
Vi ser hur Sverige numera märker ut sig som ett av de länder där klyftorna mellan rik och fattig ökar snabbast.
Vi kan också se hur kvaliteten i våra skolor rasar och våra elever får en allt sämre utbildning. Det har framgått av den internationella PISA-undersökningen.
Ett av skälen till att det ser ut på det här viset är enligt mig att vi har en regering som ensidigt prioriterar skattesänkningar men bryr sig väldigt lite om hur det ser ut ute i verkligheten - i skolan, i äldreomsorgen, i barnomsorgen och så vidare.
Och så har vi Finn Bengtsson från Moderaterna. Jag vet inte var han befinner sig just nu. Men i sitt tidigare anförande var han en riktigt ärlig moderat, måste jag säga, för han talade ärligt och öppet om att vi behöver "nya affärsidéer". Det kan ju låta väldigt spännande. Sådana "nya affärsidéer" är väl vad riskkapitalisterna har sysslat med de senaste sju åren under det borgerliga styret.
Jag tycker precis som Ali Esbati anförde här tidigare: Det går inte att jämföra industriell verksamhet med välfärdsverksamhet. Att lära våra barn att läsa och skriva och att ta hand om våra äldre är inte samma sak som att producera skruvar och muttrar.
Men regeringen har släppt in riskkapitalister i välfärden. Samma logik som präglar andra verksamheter ska kunna prägla välfärden, anser regeringen. Jag tycker att det är viktigt att vi funderar lite på vad ett riskkapitalbolag egentligen är.
Det som utmärker ett riskkapitalbolag är att man går in i en verksamhet. Man har ofta väldigt stor upplåning. Man har också väldigt stor andel så kallade kickbacks, alltså belöningar till dem som är involverade ifall man snabbt kan höja värdet på verksamheten. Några år senare ska verksamheten säljas vidare. Det är precis det vi har sett bland våra skolor, inom äldreomsorgen, kort och gott inom välfärden.
Det här tycker en moderat som Finn Bengtsson är jättebra. Men jag undrar verkligen vad Anders Borg tycker om den här kortsiktigheten inom välfärden. Jo, det kunde man se ett tag efter den så kallade JB-koncernens konkurs. Då var Anders Borg ute i medierna och sade: Nu måste vi ha långsiktighet och uthållighet inom välfärden. Det var inte det som Finn Bengtsson sade här tidigare, Anders Borg. Jag undrar vad det egentligen är som gäller för Moderaterna.