Herr talman! Det här är intressant. Vi har haft en finansminister som har varit här för att besvara en interpellation med frågor om han har analyserat effekterna av privatiseringarna i välfärden, effekterna på kvalitet och personaltäthet samt de höga vinstnivåerna. Han har inte ens berört frågorna under alla dessa minuter. Vi har dessutom en finansminister som inte verkar se skillnaden mellan att tillverka lastbilar och bedriva utbildningsverksamhet för barn och unga. Det gör mig rätt orolig.
Anders Borg pratar gärna om mångfald och valfrihet, men han döljer att nio av tio av de största bolagen i välfärden ägs av riskkapitalbolag. Det är inte så mycket mångfald utan snarare enfald.
I den privatiserade äldreomsorgen är ungefär 2 procent av alla aktörer någon form av kooperativ, ideella aktörer eller icke vinstdrivande aktörer. De andra 98 procenten är alltså vinstdrivande bolag, framför allt riskkapitalbolag. Jag kallar inte det mångfald. Det är snarare så att de mindre, ideella aktörerna som inte drivs av ett vinstintresse försvinner från välfärden eftersom de äts upp av de stora aktörerna.
Anders Borg har inte nämnt med ett ord de 9 miljarder som gjordes i privata vinster 2011 i den privatiserade välfärden. Han har inte nämnt med ett ord att den privatiserade äldreomsorgen har tre gånger så hög avkastning som bankerna har eller att utbildning och skola har dubbelt så hög avkastning som bankerna har på eget insatt kapital. Jag tycker att det är djupt bekymmersamt.
Anders Borg, till skillnad från mig, lovordar vinstintresset i välfärden medan jag menar på att det leder bort från demokratiska beslut, insyn och en behovsstyrd välfärd. Vi får en välfärd som inte fördelas efter behov och inte blir lika. Vi har en finansminister som inte vill se konsekvenserna och ta ansvar för sina beslut. Det beklagar jag djupt.
Privatiseringar handlar enbart om ideologi och inget annat.