Herr talman! Jag får justera ned talarstolen - vänsterpartisterna har blivit lite väl stora.
Herr talman! Den här debatten har tydlig anknytning till den debatt jag hade med finansministern tidigare i dag om den kommunala sektorns ekonomi och förutsättningar att bedriva välfärdspolitik. Anders Borg var inte särskilt intresserad av att diskutera det, utan han gick omedelbart till sitt favoritämne och parkerade där. Han utslungade: Socialdemokraterna står för bidrag, bidrag, bidrag!
Så har Moderaterna döpt om social rättfärdighet. Försäkring när man är sjuk, försäkring när man är arbetslös, det är bidrag. Att de som behöver det solidariskt erhåller det från det gemensamma, det är tungt för Moderaterna.
Men det är lätt för Moderaterna att närma sig sitt gamla älsklings- och favoritområde. Säger man "skatt" högt får man ta fram luktsalt för att de ska slippa förlamas. Säger man "omfattande fördelning" är reaktionen likadan.
Man har dock valt att försöka ta striden på ett annat sätt. I dag väljer man att lova de många vad bara de få kan erhålla. Man väljer att bryta loss politiken från det gemensamma och säga "det privata" och "valfriheten".
Den stora valfriheten är inte att få välja omfattning och inriktning av äldreomsorg, skola och förskola, som ju är det viktigaste för människan. Nej, den stora valfriheten för Moderaterna och regeringen är att släppa in de privata utförarna eller producenterna i verksamheten. Varför? Jo, därför att man vet att när man skruvar ned skattetrycket men behoven finns och människor längtar efter mer gemensam verksamhet, då kommer man att säga: Lägg till en krona eller två, så får du en bättre verksamhet.
Det åskådliggjordes i går i SVT. Silver Life: Basnyttan är kommunal, men du tar upp din egen plånbok och köper dig bättre vård. Det är fjärran från behov, fjärran från krämpor, utan kvaliteten och förmerandet av välfärden ligger i din egen betalningsförmåga.
Det här är slutprodukten när det privata vinstintresset möter politikens oförmåga att hålla det på plats. Vill du ha den utvecklingen, Anders Borg? Tycker du att det är önskvärt?
Jag hade ju en lång debatt om JB-gymnasierna med finansministern här i kammaren. Det var innan det blev ett stort medialt intresse. Då raljerade finansministern över min kritik. 1 miljard i konkurs, 100 miljoner i lönegaranti, elever och anställda på gatan - det var oproblematiskt då.
Har du ändrat uppfattning, Anders Borg? Kan du säga att det är fel att riskkapitalbolag plockar russinen ur kakan och sedan går i konkurs när vinsten inte finns till städes? Orkar du det, Anders Borg?