Herr talman! Det centrala i diskussionen är att vi ska förbättra välfärden långsiktigt i Sverige. Det ska vi göra genom att vi har en konkurrenskraftig ekonomi där många människor jobbar, där vi bygger företag som har råd att betala sina skatter och driva produktion i Sverige. Då får vi in pengar till att bedriva en bra välfärd, så att alla barn som börjar på förskolan eller dagis upplever att det finns en bra verksamhet där de får lära sig att leka med både bokstäver och siffror, att man kommer till skolan och upplever att det finns lärare som orkar vara engagerade och brinna för just de elever som sitter i klassrummet, att man kommer till en vårdcentral och känner att man möter en bra verksamhet där man snabbt träffar en läkare eller sjuksköterska för att få hjälp när man är förkyld eller har ont. Vi ska ha en sjukvård i Sverige som är i världsklass, bättre än i de allra flesta andra länder när det gäller att säkra att man överlever en cancer eller klarar en långvarig sjukdom. Det är bra och viktigt.
Det handlar ytterst om att vi har resurser, att vi har tillväxt, produktion, arbete och kapital i Sverige som driver verksamheter. Det är sådant som engagerar människor. Vi ska ha en bra välfärd som är tillgänglig för alla.
Sedan har vi diskussionen om valfrihet eller inte. Jag tror att det är bra med valfrihet. Om vi ska klara långsiktig uthållighet i finansieringen av välfärden behövs konkurrens, nytänkande och nya former.
Är allt frid och fröjd med de system vi har? Jag kan naturligtvis se att det finns en del uppenbara brister i systemen. Det är därför vi ska säkra en högre grad av långsiktighet, ha bättre kontroll och stänga möjligheten till skatteplanering när vi ser hur bolag, precis som under S-regeringarna, använder räntesnurror för att undvika betalning. De sakerna ska vi korrigera, och då blir välfärden bättre. Det, herr talman, måste vara utgångspunkten för debatten.