Herr talman! Vi har frågat vad finansministern tänker och tror om att det finns risköverföringsbolag, som jag skulle vilja kalla det, inom välfärden. Det är alltså bolag som överför risk till det allmänna och till brukarna. Vad anser han om det resultat som har blivit? Som svar får vi att Sverige har en god ekonomisk-politisk historia. Ja, vi kan vara eniga om att det är bra att Moderaterna har haft ganska litet inflytande under många år, men det är inte ett svar på frågan.
Det är inte heller ett svar på frågan att säga att Sverige står ut. Ja, det är riktigt att Sverige står ut. Sverige är till exempel det land där inkomstskillnaderna har ökat snabbast inom OECD de senaste decennierna. Det är en annan bild än den som finansministern ger. Men kärnfrågan är fortfarande kvar. Kan vi höra en rimlig argumentation från högern, från finansministern, så att man förstår att det finns skillnader mellan välfärdstjänster och andra typer av varor och tjänster som erbjuds på en marknad? Det är en annorlunda karaktär. Det är olika risker och problem förknippade med det som han kallar för valfrihet, som de facto blir kvalitetsförsämringar för brukarna eller, som har varit vanligare hittills, för personalen.
Är det, när personalen pressas för att det fattas pengar som i stället har gått till skattesänkningar till de rika, någonting som är värt att kommentera, diskutera, kritisera och reflektera över från regeringens sida? Det svar vi har fått höra i dag från finansministern tyder inte på att det pågår någon sådan typ av tankeverksamhet inom regeringen, och det är trist.
Vi vet att det är färre anställda per brukare inom äldreomsorgen, till exempel, när den är riskkapitaldriven. Är det ett problem eller inte? Det vill inte finansministern gå in på trots att det explicit frågas av Ulla Andersson. Det är det jag får med mig av debatten i dag.