Herr talman! I ett samhälle som blir alltmer öppet och demokratiskt försöker man, ju mer hårdnackad socialist man är, försvara de sista bastionerna för att ha ett monopolistiskt samhälle utan alternativ. Ulla Anderssons interpellation handlar just om att försöka identifiera detta område.
Av statens, landstingets och kommunens budget går en väldigt stor del av resurserna till att upphandla olika tjänster i verksamheter som staten, kommunen och landstinget själva anser att de inte bedriver allra mest effektivt. Man öppnar upp för nya alternativ, nya ögon, nya affärsidéer och företag som kan starta, växa och bygga upp en skattebas i Sverige.
Detta förnekar den hårdnackade socialisten.
Men man är lite blind. När det gäller till exempel infrastruktur, kamp mot dålig miljö och klimatrisker, försvar och försvarsmateriel - vad det nu vara månde - har man abdikerat från fördummelsen att detta enbart kan drivas av offentligheten själv utan alternativ med inslag som skapar nya och kreativa lösningar. Så har ju utveckling och tillväxt alltid fungerat i samhällen, vilket alla partier utom Vänsterpartiet och möjligtvis Miljöpartiet förstår.
När det då gäller välfärden accepterar man att det med skattemedel byggs skolor, vårdcentraler, sjukhus och äldreboenden av de mest skiftande slag av privata entreprenörer. Men när det gäller själva innehållet i den verksamhet som ska bedrivas inom dessa väggar duger det inte längre, utan då kommer den socialistiska retoriken fram. Man börjar klaga och beskärma sig över hur illa det kan skötas fastän det, precis som finansministern anger i sitt svar, inte finns några som helst tecken på att det skulle vara några större kvalitetsskillnader vare sig det bedrivs offentligt eller privat.
Då ställer interpellanten riktade frågor om att granska effektiviteten enbart där det finns ett vinstuttag, i stället för att granska effektiviteten i den offentligutförda sjukvården, den offentligutförda skolan och den offentligutförda äldreomsorgen.
Herr talman! Under den tid när vi hade ett oerhört litet utbud vid sidan av det offentligdrivna fanns det en mycket begränsad tillsyn, och den tillsynen var ofta förlagd till länsstyrelserna. När det handlar om äldreomsorg vet jag till exempel att en länsstyrelse aldrig någonsin utövade tillsyn över en enda äldreboendeverksamhet inom sitt fögderi.
Det är konsekvensen av monopolets härjningar. Då är man "sig selv nok". Då behöver det inte granskas, för det drivs ju gubevars utifrån allmänhetens stöd via att få säga sitt med valsedeln vart fjärde år.
Herr talman! Det här är en förlegad syn, en syn som för oss tillbaka och som inte stämmer med omvärlden. Det försöker nu Vänsterpartiet göra till sin viktigaste och kanske enda valfråga.
Herr talman! Det är viktigt att de andra partierna i denna kammare står upp och förklarar att detta är ett oacceptabelt synsätt som kommer att kväsa en väldigt viktig tjänstesektor i vårt land som håller på att utvecklas och som naturligtvis ska utvärderas. Precis som finansministern beskriver går alliansregeringen före med den här typen av utvärdering, till skillnad från vad socialister oftast gör när de själva har monopoliserat verksamheten. Då vill de varken höra, se eller lyssna, för de är ideologiskt förankrade i sin förträfflighet.
Herr talman! När samhällen byggs upp på detta sätt vet vi vad det leder till. Det leder bakåt, och det leder till inlåsningar. Vi har en historik där Vänsterpartiet en gång i tiden ville förstatliga bankerna. Frågan är om det inte är lika logiskt att göra det som att förstatliga välfärden, som man nu föreslår.