Fru talman! "Det nordiska samarbetet bygger på
genuin värdegemenskap mellan fem länder och tre
självstyrande områden i Norden. Nordiskt samarbete
bedrivs på många nivåer mellan parlament, regering-
ar, myndigheter, organisationer och företag. Den
djupa folkliga förankringen ger detta samarbete en
unik legitimitet och är en tradition att bygga på."
Detta citat är hämtat från sammanfattningen i re-
geringens skrivelse om det nordiska samarbetet. Jag
tror mig våga påstå att det råder politiska enighet om
denna formulering.
Det är klart att det är lockande att föra in debatten
på vidare spår. Hur gör man för att denna legitimitet
skall få tyngd i det politiska arbetet? Jag tror att det är
viktigt att inte överargumentera det nordiska samarbe-
tets organisation. Samtidigt är det viktigt att inte un-
derminera dess politiska potens.
Vad förutsätter detta? Jo, det förutsätter naturligt-
vis ett samarbete i ett organ som omfattar både parla-
mentariker och regeringar. Det förutsätter också att
inte minst regeringar som verkställande organ priori-
terar detta samarbete politiskt, att man prioriterar det
högre än vad man gör i dag.
Det handlar inte bara om pengar och resurser till
den gemensamma nordiska budgeten - den är ju
mycket begränsad jämfört med mycket annat - utan
det handlar om att man är villig att i det nordiska
sammanhanget lyfta in frågor som har nordisk bety-
delse. Ett praktiskt, konkret och aktuellt exempel är
Schengen.
De nordiska statsministrarna har tillsammans
deklarerat att den nordiska passunionen är det som är
det övergripande och viktiga i Schengenfrågan. Och
jag förutsätter att det beskedet gäller alltfort, trots den
situation som nu har börjat att utvecklas i Danmark
där man inte riktigt vet hur man skall hantera frågan
om ifall det område utanför EU som behandlas i
Schengen skall läggas in i EU-samarbetet och göras
till en del av det överstatliga. Det är då som det nor-
diska samarbetet testas. Finns det en vilja hos rege-
ringarna att föra den diskussionen i det nordiska
sammanhanget, eller inte?
Det har funnits, det vet alla som har haft med detta
att göra, en betydande rädsla för att "blocka" i förhål-
lande till Europa, dvs. att nordiska länder sluter sig
samman, med eller utan EU-medlemskap, och driver
sin politik i det europeiska sammanhanget. Detta är en
grundläggande och viktig fråga.
Samma frågeställning uppstår på det säkerhets-
politiska området. Det finns inte någon rädsla för att
umgås i det nordiska sammanhanget, för att diskutera
de säkerhetspolitiska frågorna. Samtidigt har man sina
positioner och sina förhållningssätt till detta säker-
hetspolitiska sammanhang, en del som NATO-
medlemmar, andra utanför.
Det får inte finnas någon rädsla för att använda
Norden som ett viktigt politiskt forum. Alla parlamen-
tariker som har någon erfarenhet vet att intresset för
en parlamentarisk församling ofta hänger samman
med om viktiga frågor behandlas där eller ej. Rege-
ringarna måste ta huvudansvaret för att så sker och
markera att det nordiska forumet har denna betydelse.
Jag tror att detta är mycket viktigare än alla organisa-
toriska förändringar i världen som vi kan åstadkom-
ma, i vart fall så länge de organisatoriska förändring-
arna håller sig inom ramen för mellanstatligt samarbe-
te med konsensus som princip. Det är ingen som har
krävt att vi skulle göra Norden till något överstatligt,
tror jag i alla fall.
Låt mig om regeringens skrivelse först bara säga
att det här är första gången som en sådan skrivelse har
lämnats till riksdagen. Det tycker jag är viktigt. Som
ordförande för Nordiska rådets svenska delegation
vill jag gärna framföra ett tack för att de önskemål
som under lång tid har framförts nu har uppfyllts. Det
är utmärkt. Det hade känts ännu bättre att framföra
tacket om nordiska samarbetsministern hade haft
möjlighet att medverka här.
Låt mig också ta upp någon sakfråga som är vik-
tig. Mycket har nämnts här. Jag tycker att länderna i
Norden har ett utmärkt tillfälle att tillsammans vara en
drivande kraft i det nordeuropeiska samarbetet. Om
det sedan gäller närområdet, norrut eller söderut spe-
lar ingen roll. Det är i Norden kraften kan skapas
genom att vi tillsammans mobiliserar resurser och
visar att vi tillsammans är en kraft.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att vi har
för litet pengar för att informera om det nordiska
samarbetet. Det är viktigt att man lyssnar på det. Jag
väckte av det skälet en motion med denna innebörd.
Nu kommer man att besluta om ekonomisk-politiska
riktlinjer och budgetriktlinjer inom de närmaste da-
garna, men när den här frågan kommer upp som an-
slag till hösten utgår jag från att regeringen prioriterar
detta. Det är desto angelägnare som det tycks finnas
obegränsat med pengar när det gäller information om
de gemensamma europeiska angelägenheterna. Jag
tycker att utrikesutskottet har missförstått detta i sitt
betänkande när man säger att anledningen till att vi
inte kan satsa på information om det nordiska samar-
betet i Sverige är att vi har fått minskade anslag för
det nordiska samarbetet i Norden. Det är tvärtom. Det
är då det krävs mer här. Dessutom krävs det mer
pengar till det nordiska samarbetet som sådant.