Fru talman! Det finns en genomgående linje i det
material som ligger som underlag för den här debat-
ten. Den finns i skrivelsen, i redogörelsen, i motio-
nerna och också i diskussionen. Det är ett resonemang
kring hur vi skall förhålla oss till, och utnyttja, den
reform som vi är mitt uppe i. Jag vill gärna påminna
om att reformens syfte var att få till stånd en diskus-
sion och att få fram de politiskt relevanta frågorna.
Syftet var också att stärka det nordiska systemet i
rollen som opinionsbildare och att kunna sätta trender
för den politiska utvecklingen. Lika viktigt är att slå
fast att det här omfattade både parlamentarikersidan
och ministersidan.
Nu behandlar vi för första gången en regerings-
skrivelse. Jag är lika glad för den som Olof Johans-
son, och jag delar hans resonemang kring att rege-
ringarna har en utomordentligt viktig roll att spela
här. Det gäller att se till att vi på parlamentarikersidan
får ett bra underlag för att just resonera kring de poli-
tiskt relevanta, intressanta, sakerna.
Då kan man väcka tanken, och det är en lämplig-
hetsfråga, på hur en regeringsskrivelse i det här avse-
endet skall behandlas. Jag tror att det är värt att fun-
dera på om den inte skulle ha kunnat remitterats till
Nordiska rådets svenska delegation. Jag utesluter inte
att man då hade kunnat få ett spännande inspel när det
gäller just parlamentarikersidans syn på hur rege-
ringssidan fungerar.
Jag utesluter inte att vi hade kunnat bli fullständigt
eniga kring ett resonemang där vi hade frågat oss:
Varför avstår ministersidan från att göra sin del i
reformen? Varför avstår ministersidan från att i bud-
getprocessen följa Helsingforsavtalet och andra ut-
ställda löften? Varför agerar man så att man i det
löpande arbetet i praktiken negligerar parlamentari-
kersidans legitima intresse av att få information? Jag
utesluter som sagt inte att vi hade kunnat ge ett sådant
svar i full enighet från den svenska delegationen som
ett underlag för den här debatten.
Helsingforsavtalet spelar en oerhört central roll.
Då är det klart spännande att granska och se om re-
servanternas förslag stämmer med Helsingforsavtalet.
Går de att genomföra inom ramen för de statuter som
finns skrivna i Helsingforsavtalet? Det kan man direkt
konstatera att de inte gör. Då blir det intressant att
analysera läget ytterligare. Varför lägger man från
Moderaternas och Miljöpartiets sida fram den typen
av reservationer i Sveriges riksdag? I dessa reserva-
tioner blockeras effektivt i de nordiska sammanhang-
en t.o.m. en analys av om det är något som brister i
Helsingforsavtalet.
Jag skulle vilja rekommendera företrädarna för
Moderaterna och Miljöpartiet att man, när man nästa
gång möter frågan om analys av Helsingforsavtalets
kvalitet och innehåll, inte blockerar analysen. Jag tror
att den är nödvändig att göra.
Inger Koch håller ett engagerat anförande. Jag kan
bara konstatera att det reses många spännande ting i
det sammanhanget, och också så klart i det bakomlig-
gande materialet. Men i många stycken handlar det
om frågor som har prövats i reformprocessen, och
reformprocessen bedrevs ju utifrån konsensusprinci-
pen. Nu säger Inger Koch att exempelvis Island ställer
upp på den här förändringen. Men när det till vissa
delar var fråga om samma saker i reformprocessen, så
fanns inte det stödet. Det är skälet till att man inte
förde fram det här som förslag.
Fru talman! Jag tillhör dem som, precis som
många andra har sagt, tycker att den nordiska arenan
är en oerhört viktig mötesplats. Det finns i olika avse-
enden en oerhört stor potential att ta till vara här.
Mycket finns det möjligheter till genom de nya mötes-
formerna och den stora flexibilitet som har byggts in i
systemet för att kunna få fram de politiskt relevanta
åtgärderna. Hindren för det här är, som har antytts,
egentligen bara vi själva. Vi måste nu klart gå vidare.
Vi får se till att driva på ministrarna så att de gör sin
del i reformprocessen, och vi måste snabbt på vår sida
utveckla ledningsfunktioner. Det är bara att konstatera
att utan en stabil och fungerande ledning, kommer
verksamheten att hamna i olika spår som inte är sam-
ordnade. Jag utgår, fru talman, från att de som nu är
reservanter och vill ta ett jättestort hopp i föränd-
ringsstegen, kan medverka till att vi i nordiska sam-
manhang skall kunna ta de, egentligen rätt små, steg
som är nödvändiga för att det nordiska samarbetet
skall bli ännu bättre. Det skulle vara till gagn för de
nordiska invånarna.