Fru talman! Dagens debatt förs med anledning av
Nordiska rådets svenska delegations berättelse angå-
ende verksamheten under 1996 och regeringens skri-
velse om nordiskt samarbete 1996. Att regeringen
avger en redogörelse för det nordiska samarbetet är en
nyhet för året. Det är glädjande att konstatera att de-
legationens länge uttalade önskemål om en redogörel-
se från regeringen om det nordiska samarbetet nu
blivit verklighet.
Verksamheten under 1996 har i stor utsträckning
präglats av de beslut om omorganisation och nya
uppgifter för rådet som antogs under 1995. Jag skall
något beröra Nordiska rådets kontrollkommitté som
är ett resultat av omorganisationen.
Kontrollkommittén består av fem medlemmar, en
representant för varje land. Kommitténs huvudsakliga
uppgift är att granska och kontrollera Nordiska minis-
terrådets verksamhet och att utöva den parlamentaris-
ka kontrollen över de nordiska institutionerna samt
effektivitetskontroll av Nordiska rådet. Kommittén
har vidare ett ansvar när frågor av konstitutionell
karaktär uppstår i rådets verksamhet.
I samband med behandlingen av revisionsberättel-
sen för Nordiska ministerrådet 1995 påtalades från
kommitténs sida att ministerrådet borde strama upp
sina administrativa rutiner och rätta till brister i styr-
ningen av verksamheten. Vi har därefter erfarit att de
nordiska samarbetsministrarna följt upp denna kritik
och beslutat om skärpta rutiner. Bl.a. har en särskild
kontrollfunktion vid ministerrådets sekretariat inrät-
tats. Detta är en positiv utveckling.
Vid behandlingen av ministerrådets förslag till
budget för 1997 fann kommittén att förslaget på en
rad punkter inte kunde anses vara tillfredsställande
som beslutsunderlag för rådets ställningstagande till
behovet av omfördelningar. Jag förutsätter att minis-
terrådet även på den punkten hörsammar rådets syn-
punkter. Kommittén har dock beslutat att en av kon-
trolluppgifterna för 1997 skall vara att under en viss
tidsperiod undersöka i vilken utsträckning ministerrå-
det uppfyllt rådets begäran om justeringar och andra
åtgärder i anledning av ministerrådets budgetförslag.
Detta arbete är nu i full gång, och avsikten är att
en rapport skall läggas fram vid rådets fyrtionionde
session i november.
Som jag nämnde är en av våra uppgifter att grans-
ka de nordiska institutionernas verksamhet. Intrycket
från besökta institutioner är att den verksamhet som
bedrivs är effektiv. Detta behöver inte nödvändigtvis
betyda att slutprodukten alltid är den önskade. Vad
som ytterligare kan förbättras är den politiska styr-
ningen. Här har givetvis vi politiker ett mycket stort
ansvar. En målsättning måste vara att kriterierna för
s.k. nordisk nytta får genomslagskraft och att det
nordiska samarbetet även inom institutionernas ram
koncentreras till verksamhet inom de politiskt priori-
terade områdena.
Fru talman! En fråga som har hög politisk prioritet
och aktualitet inte bara i Sverige utan också i Norden
och i vår omvärld är sysselsättningen.
I mars 1996 var 1 100 000 människor utan arbete i
de nordiska länderna - ett oerhört slöseri med mänsk-
liga resurser.
I spåren av arbetslösheten försvagas den sociala
sammanhållningen och utslagningen ökar. Risken
ökar för växande extremism och främlingshat, och
följden blir att våra samhällen utsätts för stora på-
frestningar. Klyftor och otrygghet växer. Solidariteten
får det allt svårare.
Varje människa skall erbjudas ett arbete - kvinna
som man, ung som äldre, nordbo som invandrare.
Detta är ett övergripande mål där alla goda krafter
måste samverka.
För oss socialdemokrater har frågan om jobben en
särskild dimension också i det nordiska arbetet. För
oss är målet att halvera arbetslösheten fram till år
2000 inte bara en svensk målsättning. Det målet sätter
vi också främst i det nordiska arbetet liksom vi gjort
det i det europeiska arbetet.
Ytterst är det varje nations ansvar att sätta sitt folk
i arbete. Men genom en aktiv nordisk samverkan och
koordinerade insatser kan det nationella arbetet för
ökad sysselsättning och tillväxt främjas. Ett faktum är
att länder i samverkan kan göra mer än ett enskilt land
vilket också betonas i riktlinjerna för förnyelsen av
Nordiska rådets arbete.
Nordiska rådet har under åren tagit en rad initiativ
på sysselsättningens område. Det har gällt rekom-
mendationer, handlingsplaner och rapporter, liksom
seminarier och konferenser. Reformeringen av Nor-
diska rådet ger oss nya möjligheter att sätta kampen
mot arbetslösheten främst på den nordiska dagord-
ningen.
Inom nordisk arbetarrörelse har vi målmedvetet
arbetat för att höja den politiska ambitionsnivån i
sysselsättningsfrågorna. På nordiskt plan inledde vi
programmet Sätt Europa i arbete. I programmet fram-
hålls behovet av bl.a. en samordnad sysselsättnings-
politik, liksom att viktiga medel för fler jobb är en
gemensam syn på en aktiv arbetsmarknadspolitik samt
samordnade ekonomisk-politiska åtgärder för att möta
lågkonjunkturer.
Vi socialdemokrater ser både stora utmaningar
och möjligheter i att utnyttja den förnyelseprocess
som Nordiska rådet genomgår. Inte minst handlar det
om att ta till vara Nordiska rådets ändrade och mer
effektiva struktur och nya arbetsformer.
Ett steg i den riktningen är den redovisning och
diskussion som planeras på Nordiska rådets session
nu i november i Helsingfors. Ursprungligen är det ett
svenskt socialdemokratiskt förslag.
Vi står nu inför ett svenskt ordförandeskap i Nor-
diska rådet 1998. Under detta år ser jag det som na-
turligt att frågan om sysselsättningen står högst upp på
dagordningen. Sedan instämmer jag, herr talman, i det
Olof Johansson sade när det gäller informationsinsat-
serna kring Nordiska rådets verksamhet.