Fru talman! I det här betänkandet ges en bred
provkarta på praktiskt nordiskt samarbete, men också
på önskemål och förbättringar som känns angelägna.
Utöver rådsrapporten och regeringens skrivelse, finns
det sex motioner, varav tre från Folkpartiet. Det ger
anledning, fru talman, att ha några principiella syn-
punkter på nordiskt samarbete eftersom det är så unikt
i sin längd, sitt innehåll och sina förutsättningar.
Vid den första sessionen med Nordiska rådet
1953, sade den svenske delegationsledaren Nils Her-
litz: "Domen över Nordiska rådet beror på hur vi, som
har ansvaret inför historien, fyller denna uppgift."
Han hävdade vidare att det som då höll på att ske,
dvs. för snart 45 år sedan, var ett försök av folkstyrel-
sen i de nordiska länderna att på ett varaktigt sätt
sträcka sig ut över landsgränserna. Även om detta inte
var något nytt, menade Herlitz att det var ett "långt
och betydelsefullt skede i vår gemensamma historia,
präglad starkt av medvetandet att nordiskt folk bildar
ett särpräglat samfund."
Detta är ord som i hög grad är allmängiltiga också
i dag. Vid den första sessionen 1953 behandlades 28
förslag, varav 9 ledde till rekommendationer som bl.a.
handlade om nordisk social konvention, fri arbets-
marknad, lindring av passbestämmelserna i Norden
och - hör och häpna - en fast förbindelse över Öre-
sund! De tre förstnämnda sakerna genomfördes redan
under 1950-talet, medan det sista önskemålet nu är
under förverkligande.
Ibland tycker vi nog, vi som är verksamma i nor-
diskt samarbete, att det skulle behövas både en tem-
pohöjning och ett mer reellt innehåll till förmån för
Nordens medborgare. Vi har väl alla hållit högtidliga
anförande om den stora förståelsen nordiska medbor-
gare emellan. Jag tror, fru talman, att det i hög grad
beror på att det sexhundra år sedan de tre nordiska
rikena Danmark, Norge med Island och Sverige med
Finland förenades i en politisk union under drottning
Margareta. Det skedde 1397 i Kalmar, där den unge
Erik av Pommern kröntes till kung över tre riken. Den
startpunkten för nordiskt samarbete uppmärksammas
för övrigt genom årets sexhundraårsjubileum. Unio-
nen från den tiden höll ju fram till 1521. Danmarks
och Norges union stod sig fram till 1814.
Vår nordiska historia och vår nordiska kultur ska-
par en känsla av samhörighet mellan länderna som är
starkare än det som särskiljer dem. Det nordiska sam-
arbetet kan för den ytlige betraktaren te sig som
mycket disparat. Det gäller geografin, politiken, de
skilda allianserna under efterkrigstiden, de stora area-
lerna och i hög grad att det är glesbefolkat.
När vi nu allt oftare träffar parlamentariker från
europeiska kontinenten uttrycks en beundran över
nordiskt samarbete, som synes fungera så väl utan
överstatlighet. När vi är i FN:s generalförsamling och
lyssnar på debatterna där är det påfallande ofta som
endast en talesman uppträder för de nordiska länder-
na. Till yttermera visso har också Nordiska rådet och
de nordiska samarbetsformerna verkat stilbildande då
Baltiska rådet under 90-talet tog form. Jag tror att det
är viktigt att vi stärker den nordiska samhörigheten
utan att det för den skull skall uppfattas som någon
form av självtillräcklighet.
Det nordiska samarbetet bedrivs på många nivåer
och i många former. Samarbetet har, som tidigare
sagts, en djup folklig förankring, vilket ger det en
unik legitimitet. Nordisk samverkan har närmast blivit
en självklar del av samhällslivet.
Den nordiska samhörigheten måste användas klokt
och måste dessutom utvecklas. För mig är det en
självklarhet att vi skall försöka påverka de nordiska
länderna och deras regeringar att vidta åtgärder på
alla områden för att underlätta samarbetet mellan de
nordiska folken. I "nordisk nytta" måste ligga att det
nordiska samarbetet skall vara till gagn för de nordis-
ka folken, liksom att det har stor betydelse för den
enskilda människan.
Situationen rent praktiskt för nordiska medborgare
är den att det ännu inte är en självklarhet att man kan
studera i ett annat nordiskt land utan att problem
uppstår. Vidare kan man inte ta med sig sin hund eller
katt över gränsen utan att stöta på vissa byråkratiska
hinder. Det nordiska enhetsportot med dess goodwill
har på ett klåfingrigt sätt slagits sönder av oförstående
postledningar. Våra gränsöverskridande föreningar i
Norden konstaterar att det knappast är värt att inkas-
sera medlemsavgiften, eftersom Postens förmedlings-
avgift ofta ligger i nivå med årsavgiften. Om man
pendlar över gränsen kan det bli problem med tullen
vad gäller den egna bilen. Att arbeta i ett annat nor-
diskt land kan också innebära bekymmer med pensio-
nen när man flyttar tillbaka till hemlandet. Listan kan
faktiskt göras lång. Vi möter ofta människor som
kommer i kläm också i den nordiska byråkratin. Jag
tror att det är viktigt att vi inte glömmer de här frå-
gorna. De kan tyckas små, men de är betydelsefulla
för den enskilde.
Fru talman! Förra året motionerade jag i riksdagen
om att regeringen, i samband med behandlingen av
den svenska delegations berättelser om det nordiska
samarbetet, skulle redogöra för de åtgärder som rege-
ringen vidtagit med anledning av de i berättelserna
redovisade rekommendationerna och framställningar-
na. I år är det första gången som vi tillsammans med
delegationen behandlar en regeringsskrivelse om
samarbete under förra året. Det är ett steg i rätt rikt-
ning.
Ett steg i fel riktning är däremot den svenska re-
geringens vilja att kraftigt reducera budgeten för nor-
diskt samarbete. Reaktionerna har varit negativa i alla
övriga nordiska länder. Det blir en signal om att nor-
diskt samarbete inte har lika stor aktualitet. Även om
det inte handlar om jämförbara storheter finns det skäl
att erinra om att vi avsätter 20 miljarder kronor, dvs.
20 000 000 000 svenska kronor, till förmån för det
europeiska samarbetet. Det är 60 gånger mer än de
knappt 300 miljoner som går till nordiskt samarbete.
Det finns också anledning att påminna om det na-
tionella partistöd på drygt 1 miljon kronor som utgår.
Det gäller särskilt det nordiska samarbetet i Sverige.
Det är väl ingen stor summa, men principiellt tycker
jag att den är tvivelaktig. Det generella partistödet i
Sverige har höjts, liksom det partistöd som utgår via
den nordiska budgeten. Därför känns det fel att vi har
en tredje variant, en ordning som inte tillämpas i
övriga nordiska länder.
Min uppmaning till regeringen i samband med
budgetarbetet är att den ser över att det är en likartad
hantering när det gäller partipolitiskt stöd.
Nordiska rådets reformarbete består i att formule-
ra innehåll och i att koncentrera sig på en större ratio-
nalitet. Det är viktigt att vi i Norden använder våra
resurser på bästa sätt och att vi inte dubbelarbetar.
"Nordisk nytta" är att samarbeta på områden där varje
land för sig är för litet, men där länderna tillsammans
kan nå ett bättre resultat. Det är alltså hög tid att vi
nu, i stället för att vi diskuterar formerna för samarbe-
tet, diskuterar substansen i samarbetet.
Nordiskt TV-samarbete har varit på tal sedan 50-
talet, dvs. redan innan TV fick fotfäste i Sverige.
Nordiskt TV-samarbete har dessutom varit föremål
för ett stort antal utredningar. Alla synes vara överens
om att TV är ett bra instrument för att öka språkför-
ståelsen och kunskaperna om grannländerna.
I en nyligen av ambassadör Lennart Bodström
framlagd utredning fastslås att det inte finns vare sig
tekniska eller upphovsrättsliga hinder för att sända
norska och danska TV-program i Sverige. Det enda
hindret är de svenska kabelföretagens ovilja att erbju-
da programmen. Om vi nu menar att vi fortsatt vill
värna om den nordiska samhörigheten också inom
ramen för EU-medlemskapet är det hög tid att vi
politiskt löser frågan om vilka möjligheter som finns
för de nordiska länderna att se varandras TV-
program.
Sedan några mera specifika kommentarer till be-
tänkandet, som ger en bra bild av både regerings-
samarbet och parlamentarikernas samverkan i Nor-
den. Man kan ha synpunkter på den nya organisatio-
nen i Nordiska rådet. Jag tror att många upplever att
de, sett till antalet ledamöter, stora utskotten kan ha
svårigheter att fungera som arbetsgrupp. Det har man
löst genom att tillsätta särskilda undergrupper som tar
sig an vitala och viktiga frågor. Nu är det inte tid för
att alltför mycket reflektera över organisationsmodel-
len. I stället gäller det att satsa på innehållet. Per Olof
Håkansson reste i och för sig intressanta frågor som
det kan vara värt att fundera kring. För oss politiker
och parlamentariker gäller det att ta sig an genuina
och praktiska samarbetsfrågor där det finns ett poli-
tiskt ansvar för att lösa nämnda frågor.
I motion U20 siktar man in sig på informa-
tionsverksamhet genom Arena Norden, som är en
viktig informationskälla för den stora allmänheten.
Det är ett kunskapscentrum med mycket material,
också på originalspråket. I ett Europaperspektiv är
nordiskt samarbete ett viktigt referensobjekt som vi
har anledning att värna och utveckla. De penningin-
satser som behöver göras kanske inte skall lösas i
särskild ordning, utan inom ramen för upprätthållan-
det av ett större och, som jag ser det, mera anständigt,
samlat budgetförslag inför kommande år.
I motion U701 argumenterar man för ett utvidgat
Nordsjösamarbete. Detta är det värt att observera. Det
sker ju en stor aktivering i Östersjöområdet samt i och
kring Barents hav. Det är i och för sig fråga om vikti-
ga insatser, men de får inte spelas ut mot Västerhavet,
som för de skandinaviska länderna i dessa centrala
områden är utomordentligt viktigt. Symtomatiskt är
att Nils T Svensson begränsar sin kommentar i miljö-
frågorna till att gälla just Östersjösamarbetet. Det är
självfallet viktigt, men det får inte stå i motsats till
andra nödvändiga insatser. Detta har vi motionärer
påpekat. Dessutom måste miljöinsatser göras i alla
miljöutsatta områden. I detta viktiga miljöarbete bor-
de också nordiska regeringar starkare aktualisera
sådana frågor i EU-samamanhang med avsikten att
lösgöra gemensamma pengar därifrån. Då skulle ock-
så de arktiska områdenas nyckelroll i ett globalt kli-
mat- och miljösystem kunna beaktas, som motionä-
rerna önskar sig i motion U702.
I motion U704 som jag väckt tillsammans med
Anne Wibble m.fl. pekar vi motionärer också på ett
par andra vitala områden som behöver aktualiseras.
Nordiskt samarbete är en del av ett bredare euro-
peiskt samarbete, inte ett alternativ till ett sådant. Vi
menar att de nationella, liksom de nordiska och euro-
peiska, intressena måste hanteras i rätt sammanhang
för att undvika dubbelarbete. I det avseendet har Nor-
dens samarbetsministrar ett behov av en starkare
position - detta inte sagt som en vänlighet till samar-
betsminister Margareta Winberg, som vi för övrigt
gärna hade sett här i dag. Jag skulle önska att det
kunde bli ett realt och starkare utbyte när det gäller
"den nordiska nyttan", ledord som borde bli mera
synliga i såväl riksdagsarbete som regeringsarbete.
En fråga som känns påträngande är frågan om de
nordiska ländernas behandling av flykting- och asyl-
politiken. Här är länderna fortfarande mycket ojämna.
I Nordenutskottet har vi sammanträffat med olika
flyktingministrar och försökt att aktualisera nödvän-
digheten av att de nordiska länderna sammantaget tar
på sig större uppgifter. Det skulle fördela bördorna
mellan våra länder mera rättvist.
Trots många motionsyrkanden har utrikesutskottet
behandlat våra motioner vänligt. Det kan vara en
riktningsgivare för det kommande arbetet.
Fru talman! Allra sist: Jag tror att den verkliga
styrkan i det nordiska samarbetet ligger i just 600 år
av praktisk erfarenhet. Frivilligt och folkligt engage-
mang är ett positivt tillskott i samarbetet, något som
statsmakterna och Nordiska rådet bör värna och upp-
muntra.