Fru talman! Jag vill börja med att kommentera en
sak som var uppe för en stund sedan. Man diskutera-
de Norrland. Det har egentligen ingenting alls med
konsumentpolitiken att göra, men jag tyckte att det
var lite intressant att höra att man inte kände till geo-
grafin i Norrland. Jag vill bara påpeka att Norrland är
57 % av Sverige. Ni kanske skulle titta lite närmare
på kartan och lära er lite grann om geografin den del
av landet som ändå är den största.
Jag tänkte börja med att säga att jag tycker att det
är viktigt att se på vår konsumtion i ett globalt per-
spektiv. För oss i Miljöpartiet är det en väldigt vä-
sentlig fråga, eftersom det har stor betydelse för mil-
jön och den hållbara utvecklingen i världen.
Om man ser det i ett globalt perspektiv är det så
att vi som lever i den rika delen av världen är 20 % av
världens befolkning, och vi står för 86 % av den pri-
vata konsumtionen. Den andelen ökar. Eftersom kon-
sumtionen också är nära kopplad till resursförbruk-
ning innebär detta också belastningar på vår miljö.
Eftersom också dagens resursförbrukning redan är
alldeles för hög innebär det också en väldigt stor
miljöbelastning, som innebär att vi går mot ett icke
hållbart samhälle i ännu större utsträckning än vad vi
har i dag.
Dessutom är konsumentpolitiken en väldigt viktig
demokratifråga. För att man ska ha möjlighet att
påverka samhällsutvecklingen måste man som kon-
sument också kunna ha inflytande på marknaden. Det
kräver att man som konsument har en stor kunskap
och en stor medvetenhet - kunskap om vad det är
man köper och medvetenhet om vad det får för kon-
sekvenser.
Det behövs också starka rättigheter för konsu-
menter, som ger en möjlighet att på laglig väg lösa
konflikter och hindra oseriösa näringsidkare från att
bete sig som de vill. Det kräver också att alla har
kunskap om sina rättigheter, för annars kan man inte
utnyttja dem. Att bli lurad som konsument väcker
frustration och ilska, men de rättigheter som finns kan
väga upp det och skapa tillfredsställelse och positiva
känslor. Den som inte själv kan föra sin talan gente-
mot näringsidkarna i dessa konflikter behöver stöd
och hjälp.
Miljöpartiet var väldigt positivt till det betänkande
som Konsumentpolitiska kommittén lade och som har
legat till grund för den proposition som vi nu be-
handlar. Tyvärr tycker vi att den handlingsplan som
har utarbetats med utgångspunkt från Konsumentpo-
litiska kommitténs betänkande inte alls är tillräcklig.
Det beror framför allt på att vi tycker att situationen
för konsumenterna har förändrats och att den här
handlingsplanen i princip innebär att man behåller en
konsumentpolitik på status quo. Sammantaget blir det
en försämring av läget. Om konsumenterna blir mer
utsatta och handlingsplanen inte stärker konsument-
politiken tillräckligt får man ett sammantaget försäm-
rat läge.
Förklaringen till att vi anser att det krävs en star-
kare konsumentpolitik snarare än en som är lika som
den tidigare är många av de större krav som ställs på
konsumenterna i dag och den ökade utsatthet som
många är drabbade av nu. Det är bl.a.
- avregleringen av el- och telemarknaden,
- premiepensionsvalet,
- ökad Internethandel, som också innebär gräns-
överskridande och problem med olika lagar som
gäller,
- alltmer påträngande reklambudskap,
- rapporter om hälsofarliga livsmedel som gör att
konsumenterna kräver att få möjlighet att göra val
på det sättet att de kan välja bort dessa och
- ökade krav på att man ska göra etiska val i sin
konsumtion.
De här förändringarna är inte nödvändigtvis ne-
gativa, måste jag påpeka, men de förändringarna
förutsätter också att man gör en starkare konsument-
politik. Utan medvetna, säkra, kritiskt granskande och
aktiva konsumenter riskerar marknadsekonomins alla
positiva möjligheter att gå förlorade.
Vi i Miljöpartiet har lagt några ytterligare förslag
utöver regeringens handlingsplan.
När det gäller målen för konsumentpolitiken tyck-
er vi i princip att de är bra; det är bra att man sätter
upp mål. Vi skulle vilja komplettera det mål som
gäller miljön med att också lägga in etiska hänsyn i
det målet. Men då skulle det inte vara ett miljömål
utan ett s.k. hållbarhetsmål, där man också tar in
etiska hänsyn.
Vi vill också påpeka när det gäller kriterieutveck-
ling för miljömärkning och etisk märkning att det här
är en väldigt viktig fråga. Det råder en akut situation i
dag, där de organisationer som är ansvariga för märk-
ningen har svårt att ligga i framkant inom de områden
som märkningen gäller. Eftersom märkningen är till
för att vägleda konsumenten och vara pådrivande mot
producenterna krävs det att märkningen också är
trovärdig på ett sådant sätt att den ligger i framkant
inom aktuella produktområden. Annars förlorar
märkningen sin trovärdighet. Här anser vi att det
behövs ett statligt stöd. Vi är väldigt glada att kunna
säga att det har avsatts pengar i budgeten på konsu-
mentområdet, där vi har förutsatt att 3 miljoner av
dem ska användas just till kriterieutvecklingen och
miljömärkning och etisk märkning.
På samma sätt är vi glada över att man uttalar sig
positivt om stärkta resurser för frivilligorganisationer.
Vi har förutsatt i budgeten att 3 miljoner också ska
användas till ett permanent ökat anslag till ideella
organisationer.
Jag blir lite bekymrad när jag hör en del företräda-
re här säga att detta ska ske först på sikt. Jag trodde
att vi var överens om att det skulle ske redan nästa år.
Men den diskussionen kan vi ta senare.
När det gäller kommunal konsumentvägledning är
vi i princip nöjda med det som står i propositionen.
Vi vill inte att man ska införa ett obligatorium. Miljö-
partiet har varit pådrivande i alla kommuner där vi
verkar för att bevara eller inrätta kommunala konsu-
mentkontor. Det vill vi därför att information och
vägledning stärker konsumenterna så att man kan
göra egna ställningstaganden, och inte enbart fungera
som köpkraftiga, okritiskt reklamslukande slavar i
företagens ledband.
Vi vill att alla kommuner ska kunna erbjuda kon-
sumentvägledning, antingen genom samarbete eller
genom egen verksamhet. Samarbete kan ske antingen
med andra kommuner eller med olika organisationer.
Vi vill alltså inte att man inför ett obligatorium. Det
finns så många exempel på kommunal nivå som visar
att det finns stora möjligheter att bedriva den här
verksamheten i kommunerna med kommunala medel.
Vi tycker att det är bra att man kan stödja - det
finns också avsatt pengar i budgeten för det - att
stödja delar av den här verksamheten, särskilt att
initiera konsumentvägledning i kommuner som i dag
inte har någon sådan. Det kostar att bygga upp en
sådan här verksamhet, men att driva själva verksam-
heten tror vi att kommunerna klarar av att göra själva.
Det finns många positiva exempel på det.
Det finns några punkter där vi är missnöjda med
det som står i betänkandet och det som finns i propo-
sitionen.
När det gäller märkning av livsmedel kan jag bara
säga att vi stöder den reservation som Centerpartiet
har på den punkten. Vi tycker att det är oerhört viktigt
att utveckla märkningen av livsmedel så att man får
en tillfredsställande sådan.
När det gäller jämställdhetsmärkningen skulle vi
önska att man breddade den till att gälla även reklam
och företag. Det tar vi upp i en motion som behandlas
i detta betänkande och som utskottet avstyrker. Vi ser
det som att det skulle kunna vara ett sätt att gå vidare
med den här märkningen till flera viktiga områden.
Särskilt när det gäller reklam är det här väldigt aktu-
ellt.
Vi är missnöjda med både propositionen och ut-
skottets betänkande när det gäller frågan om finansi-
ella tjänster. I Konsumentpolitiska kommitténs betän-
kande fanns ett förslag om att införa rådgivaransvar
för finansiell rådgivning. Man kan jämföra det t.ex.
med försäkringsmäklarverksamhet. Där finns krav på
utbildning hos den som utför verksamheten och krav
på exakt hur rådgivningen ska utföras. Den som inte
utför sitt uppdrag på rätt sätt är tvungen att ersätta den
skada som den har åsamkat konsumenten.
När det gäller övrig finansiell rådgivning finns ett
mycket begränsat ansvar. Här har då Konsumentpoli-
tiska kommittén föreslagit ett stärkt konsumentskydd
genom civilrättslig lagstiftning, som är tvingande till
konsumentens förmån.
Det här är en fråga där det finns en tydlig konflikt.
Konsumentföreträdarna har i sina remissvar varit
väldigt positiva till det här, t.ex. Sveriges Konsu-
menter i Samverkan, Sveriges Konsumentråd och
Sveriges Aktiesparares Riksförbund. De har ställt sig
mycket positiva till kommitténs förslag på den punk-
ten. Däremot har Svenska Bankföreningen och
Svenska Fondhandlareföreningen - inte särskilt för-
vånande - varit negativa till förslaget.
Här tycker vi att regeringen inte har vågat ta kon-
sumenternas parti. I stället tillsätter man en ytterligare
utredning, som ska utreda i princip samma sak, näm-
ligen om behov finns av att införa en sådan här lag-
stiftning. Vi anser i stället att man skulle ha tillsatt en
utredning som utreder hur den här civilrättsliga lag-
stiftningen ska utformas mer i detalj och att man
skulle ha tagit också de förslag till inriktning på sådan
lagstiftning som föreslogs av Konsumentpolitiska
kommittén.
Vi har också synpunkter när det gäller etiska fon-
der. Vi anser att staten ska ta initiativ till att utveckla
ett system för certifiering av miljöfonder och etiska
fonder. Vi tar inte ställning till om systemet när det
väl har utformats ska vara ett statligt system eller om
det ska ske genom någon form av branschöverens-
kommelse, men vi anser att det är viktigt att staten tar
initiativ till en sådan här certifiering. Det beror på att
det i dag finns en uppsjö av fonder som kallas miljö-
fonder eller etiska fonder, och det är oerhört svårt för
konsumenten att veta vad de här fonderna egentligen
står för.
Utskottet svarar att Konsumentverket har fått i
uppdrag att förbättra informationen om fonder. Men
vi anser att det knappast löser problemet. Vi vill ha
ett regelverk för vad som krävs för att en fond ska få
kallas miljöfond eller etisk fond, inte enbart någon
form av allmän information.
Här vill jag yrka bifall till motion L7 yrkande 8.
När det gäller EU har Miljöpartiet föreslagit att
man ska ha endast minimiregler på konsumentområ-
det och att det ska vara inriktningen för Sverige när
man jobbar med konsumentpolitik inom EU. Alla
länder ska ha möjlighet att gå före med argumentet att
det krävs för att stärka konsumenterna.
Utskottet svarar då att "subsidiaritetsprincipen ska
tillämpas så att medlemsstaterna har frihet att ge
konsumenterna ett starkare skydd än vad som följer
av gemenskapsreglerna". Så långt är det bra, men
sedan kommer förbehållet: "Så länge detta inte leder
till hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster
och kapital."
Det är just den sista delen av meningen som är
problemet. När det gäller konsumentfrågor är det
oerhört ofta som det just leder till hinder för den fria
rörligheten för varor, tjänster och kapital. Här anser vi
att konsumenternas intresse och rättigheter måste
kunna ställas före.
Utskottet anför att det ska ske "så långt som möj-
ligt" genom minimiregler. Det blir genast en tolk-
ningsfråga.
Jag vill yrka bifall till motion L7 yrkande 5.
Vi har också en motion som handlar om en
webbplats, där man ska kunna ge information om
pensionssparande, elleverantörer, telebolag och så-
dant för att stärka konsumenterna på de avreglerade
marknaderna. Där svarar utskottet att Konsumentver-
ket håller på och bygger upp en generell webbplats
för konsumentinformation. Vi hade gärna sett att
utskottet hade stött vår motion och gjort det tydligt att
de här delarna är viktiga och ska ingå i den webbplat-
sen.
Jag ska bara kort nämna en motion som vi har
väckt och som handlar om standardisering och kon-
sumentinflytande på internationell standardisering.
Där har utskottet konstaterat att medvetenheten om de
här frågorna ökar inom EU, alltså att konsumentin-
flytandet är viktigt vid standardisering och att det inte
bara är viktigt att företag och industrier har inflytande
över detta. Men man föreslår inga konkreta åtgärder
för att stärka detta, utan man sätter hopp till att det
ska hända ändå. Det tycker vi är beklagligt.
Jag stöder naturligtvis yrkandena i samtliga Mil-
jöpartiets motioner, men jag har valt att här endast
yrka bifall till motion L7 yrkandena 5 och 8.