Fru talman! Jag skulle vilja tala lite grann om
konsumentvägledning. I betänkandet, propositionen
eller någon annanstans står det att en miljon svenskar
saknar konsumentvägledning. Jag tror personligen
inte att det är så. Jag tror nämligen att åtta miljoner
inte saknar konsumentvägledning alls, eftersom de
inte går dit. Det finns alltså så många människor som
klarar sig utan vägledning, och det är jag mycket
tacksam för. Det visar nämligen att det finns männi-
skor som kan fatta egna beslut.
Men jag skulle vilja fråga Tanja Linderborg varför
närheten är så viktig i fråga om konsumentvägled-
ning. Nu har man ju t.o.m. beslutat att flera kommu-
ner kan gå ihop om samma område. Jag vet att Tanja
Linderborg känner till geografin i Norrland. Om flera
kommuner där går ihop blir det väldigt stora områ-
den. Jag undrar om det inte skulle vara bättre att per-
sonerna där kunde ringa direkt till Konsumentverket
för att få besked om vissa saker.
När det sägs att detta är en välfärdsfråga innebär
det att man kramar de väljare som finns i Sverige
genom att säga att de är svaga och behöver politiker-
nas skydd och hjälp och i sin allsmäktiga godhet
lyfter bort ansvaret för privatekonomin till statens
kassa. Därför undrar jag varför det är en välfärdsfråga
att störa marknaden som består av köpare och säljare
genom att intervenera i dessa frågor.