Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005

TANJA LINDERBORG (v), 2001-11-23 (riksmöte 2001/02).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag känner att jag vill kommentera

lite omkring det som Kjell Eldensjö sade om det

eventuella sjätte målet, som mitt hjärta också klappar

väldigt starkt för. Vi vände och vred på den frågan

mycket och ganska länge. Slutligen, efter att vi hade

varit på Konsumentverket och fått information, lan-

dade vi ändå på att de har det som ett sektorsansvar.

De fem mål som vi har gäller ju alla konsumenter.

Jag vet att funktionshindrade är en särskilt utsatt

grupp, men vi har andra utsatta grupper också. Då

tänker jag kanske på ensamstående mammor, som är

en utsatt grupp. Jag tänker också på våra invandrare,

som är en utsatt grupp. Jag har sett att alla inkluderas

i dessa mål. Jag har full förståelse för Kjell Eldensjös

uppfattning.

Av det stora antal motionsyrkanden som vi har,

närmare bestämt 74 stycken, kan man lätt få intrycket

att det råder en stor oenighet om inriktningen på kon-

sumentpolitiken. Så är det inte - med ett enda un-

dantag förstås. De flesta yrkanden som finns här

ligger i linje med regeringens proposition, och jag är

väldigt glad över den samsyn som trots allt finns.

Men det kan inte ha undgått någon här i kammaren

eller på åhörarläktaren att det faktiskt finns ideologis-

ka skiljelinjer.

Konsumentfrågor är ju i grunden viktiga demo-

kratifrågor. Konsumentpolitik är ett långsiktigt arbete

som ska ha såväl förankring som konsumenternas

förtroende. En god konsumentpolitik är också en

viktig välfärdsfråga. Men som jag ser det behöver

politikområdet hela tiden utvecklas i takt med den

ökade globaliseringen, avregleringarna och den snab-

ba utvecklingen av IT-tjänster. Därför är det så be-

klagligt att Moderaterna inte tar fasta på det i stället

för att göra konsumentpolitiken till en individfråga.

Från moderaterna har det framhållits att de före-

slagna åtgärderna "styr över konsumenternas fria val"

vilket av dem tolkas som "förmynderi". Vänsterparti-

et delar inte den inställningen. Jag ser i stället att

konsumentpolitikens huvuduppgift är att skapa en

grund för förtroende genom öppenhet och kommuni-

kation med konsumenter, producenter, oss politiker,

föreningsliv och andra intresserade. Det är alltså en

ständigt pågående process, ett samtal om vilket inne-

håll konsumentpolitiken ska ha.

De frivilliga organisationerna är i det här sam-

manhanget oerhört viktiga aktörer, inte bara här

hemma i Sverige utan också i olika internationella

forum. Men organisationerna måste få förstärkta

resurser för sitt arbete. Vi har skrivit i betänkandet

"på sikt". I min föreställningsvärld är "på sikt" redan

inför nästa budgetförhandlingar. Sammantaget anser

jag i alla fall att den här framlagda handlingsplanen är

en bra utgångspunkt för den framtida konsumentpoli-

tiken.

Fru talman! En framgångsrik konsumentpolitik

innebär att konsumentfrågorna flyttas upp på den

politiska dagordningen. Men moderaterna vill inte ha

någon politik alls på området. I stället ska principen

pacta sunt servanda, dvs. avtal ska hållas, vara väg-

ledande. Därmed synliggörs de grundläggande ideo-

logiska skillnaderna mellan Vänsterpartiet och Mode-

raterna. Vi är visserligen för pacta sunt servanda,

men anser likväl att kund och säljare inte är jämbör-

diga parter. Därför är det viktigt med en konsument-

lagstiftning som skyddar oss konsumenter mot oskä-

liga avtalsvillkor.

Vidare framhåller Moderaterna att konsumentpo-

litiken bygger på en föreställning om att konsumenter

är värnlösa och näringsidkare elaka. De framför också

krav på att Konsumentverket ska reduceras till ett

minimum för att det bidrar till "passivitet och skapar

dyr och otymplig byråkrati och hela tiden ligger efter

i utvecklingen". Så står det faktiskt i Moderaternas

motion.

Det här tycker jag är ett helt häpnadsväckande på-

stående. Jag tycker att det skulle vara klädsamt om vi

kunde få konkreta exempel på att verket ligger efter i

utvecklingen. Ge oss ett enda exempel, Berit Adolfs-

son!

Svenska folket har ett stort förtroende för Konsu-

mentverket. Det har ett mycket stort förtroende. Det

framgår av kontinuerliga undersökningar som görs av

våra myndigheter. Där brukar Konsumentverket alltid

ligga i topp. Jag måste erkänna att jag inte förstår den

moderata logiken. På vilket sätt ska en avveckling -

mer eller mindre - av Konsumentverket kunna leda

till starkare och mer medvetna konsumenter? En av

de centrala uppgifter som verket har är ju att hjälpa

mig som konsument att undvika felaktiga val, alltså

att slippa köpa grisen i säcken.

Moderaterna vill också privatisera tidskriften Råd

& Rön. Visst, allt är tänkbart. Men finns det några

intressenter? Det är klart det möjligen kan bli en ny

nisch för Bonniers att muta in som ett led i den me-

diekoncentration som vi redan har. Råd och rön har i

dag 130 000 prenumeranter, men den läses av betyd-

ligt fler. Tidningen har ett genuint gott anseende, och

det förekommer rätt ofta att producenter använder sig

av Råd & Röns testresultat som ett säljargument.

"Bäst i test enligt Råd och rön" brukar vi kunna se i

annonsreklamen, eller hur?

Jag vill också passa på att framhålla att Råd och

Rön är självfinansierad. Det går alltså inte en enda

skattekrona till Råd och Rön.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att den po-

litik som moderaterna anser ska ligga till grund för

konsumentpolitiken i realiteten är en politik som

skapar värnlösa konsumenter.

Fru talman! I regeringsförklaringen aviserade

statsministern att Konkurrensverket och Konsument-

verket kan komma att slås samman. Jag vet ju inte om

det bara var ett hugskott från Göran Perssons sida,

eftersom det sedan har varit väldigt tyst i den här

frågan.

Från Vänsterpartiets sida vill jag bara deklarera att

vi är mycket kritiska till ett sådant förslag, därför att

det finns en uppenbar risk för att konsumentfrågorna

kommer att hamna i bakvattnet. Jag befarar alltså att

konsumentpolitiken skulle få en mycket låg prioritet,

och därför skulle jag vilja rikta en fråga till de social-

demokratiska företrädarna om hur de ser på förslaget

att eventuellt slå samman de två verken och vad de

tror att det kan få för konsekvenser för konsumenter-

na.

Jag vill nu övergå till att lyfta fram några frågor i

propositionen som engagerar mig och som jag gärna

vill lyfta fram. Den ena gäller märkning, som det har

talats mycket om här, och den andra gäller kommunal

konsumentrådgivning.

Som konsumenter kan vi i dag köpa t.ex. Rättvi-

semärkt kaffe, Kravmärkta champinjoner eller miljö-

märkt tvättmedel. Syftet med märkningen är framför

allt att man ska kunna styra sitt konsumtionsval och

att öka förtroendet mellan konsumenter och produ-

center. Märkning kan också ses som en kanal för

kommunikation mellan konsumenter och producen-

ter. Det är väldigt positivt att det numera finns ett så

otroligt stort utbud av miljömärkta varor. Kravodlade

produkter har också fått ett stort genomslag hos kon-

sumenterna. Det är alltså alldeles uppenbart att märk-

ningssystemen har bidragit till ändrade beteende-

mönster och ändrade produktionsprocesser.

Jag tycker att Kjell Eldensjö och Viviann Gerdin

har argumenterat på ett bra sätt när det gäller varför

det är viktigt med märkning. Jag tycker också att det

är självklart att vi måste få ursprungsmärkning på i

stort sett alla livsmedel, men särskilt på köttproduk-

terna. Men det finns ett problem, nämligen att man

inom WTO och EU anser att märkning är ett handels-

hinder.

Fru talman! Vi lever i ett samhälle där våra möj-

ligheter och livsvillkor starkt påverkas och t.o.m.

styrs av vilket kön vi tillhör. Många av de produkter

som i dag tillverkas är skapade utifrån normer som

har formats efter ett av könen, vanligtvis en man.

Detta kan innebära negativa konsekvenser för använ-

dare som är av det motsatta könet. Att kunna få göra

sina val även ur ett könsperspektiv har ett stort värde

för både kvinnor och män. Jämställdhetsmärkning av

varor och tjänster tycker jag är ett viktigt medel för

att kunna påskynda utvecklingen mot ett mer jäm-

ställt samhälle och ett sätt att motverka könsorättvi-

sor. Regeringen har lovat att återkomma i denna frå-

ga, och det ser jag verkligen fram mot.

Det har väckts ett stort antal motioner som rör

frågan om att göra kommunal konsumentrådgivning

obligatorisk eller att rikta särskilt stöd till de kommu-

ner som tillhandahåller sådan rådgivning.

Jag satt med i den konsumentpolitiska kommittén

tillsammans med några av ledamöterna här, och det

fanns en klar majoritet som förordade att den kom-

munala konsumentverksamheten skulle göras till en

obligatorisk uppgift för kommunerna. Vi skrev så här

i vårt betänkande:

"Lokal konsumentverksamhet är en förutsättning

för en framgångsrik konsumentpolitik."

Och visst är det så. Den kommunala konsument-

verksamheten har en nyckelroll när det gäller rekla-

mationer. De flesta ärenden klaras av lokalt i stället

för att skickas vidare till Allmänna reklamations-

nämnden, och det innebär besparingar för samhället

och för konsumenten. Den lokala konsumentvägled-

ningen gör också väldigt många värdefulla förebyg-

gande insatser, t.ex. hushållsekonomisk rådgivning.

Det handlar om köpråd och råd när man står inför val

av el- eller teleleverantör. Jag kan då få råd från

kommunal konsumentvägledning under förutsättning

att sådan finns på hemorten. Marknadskontroller är

också ett inslag och inte minst fantastiska insatser i

skolan. Denna lista kan naturligtvis göras mycket

längre.

Jag hade verkligen önskat att regeringen hade lagt

fram ett förslag om obligatorisk konsumentvägled-

ning i kommunerna, eftersom jag ser det som en rät-

tigheteslagstiftning för kommuninnevånarna att ha en

kommunal konsumentrådgivning.

Men sedan har vi en överenskommelse mellan

Kommunförbundet och riksdagen, och då är det fi-

nansieringsprincipen som gäller. Det är naturligtvis

helt rimligt att lagstiftning som påverkar kommuner-

nas ekonomier naturligtvis ska kompenseras fullt ut.

Tyvärr finns inte dessa pengar för närvarande, vilket

jag djupt beklagar. Jag vet att vänsterpartister i kom-

muner som saknar konsumentvägledning driver på

den frågan, och jag bedömer att antalet konsumen-

tvägledare kommer att öka efter valet om Vänster-

partiet och Socialdemokraterna får ökat väljarstöd i

kommunerna.

Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i

betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Debatten

Hämtad sida: 49

49 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

TANJA LINDERBORG (v): Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005 (2001-11-23) — PRESS0