Fru talman! Jag har haft förmånen att få vara ute
på många möten och diskutera både utredningen
Starka konsumenter i en gränslös värld och proposi-
tionen med handlingsplanen. Jag tycker att det har
funnits ett väldigt gensvar hos dem jag har mött. Man
är väldigt intresserad av de här frågorna. Konsument-
frågor engagerar många.
Konsumentpolitik i dag innefattar väldigt många
olika områden, alltifrån nödvändiga livsmedel, rent
vatten och en god bostad till kläder, krimskrams,
tjänster, service, el, kollektivtrafik, post och tele.
Konsumentpolitik är också en viktig del av välfärden
och en demokratifråga, såsom har sagts här. Jag ser
också dagens debatt som en inledning på ett aktivt
konsumentpolitiskt arbete som alla medborgare
kommer att vinna på.
Att vara konsument i dag ställer stora krav på
kunskap. Det är inte bara märket på falukorven vi ska
ta ställning till; nu ska vi också välja elbolag, teleope-
ratör och på en del platser även hemtjänstutövare.
Därför är det glädjande att ett nytt mål, kunskapsmå-
let, har införts i konsumentpolitiken.
Som konsument behöver jag veta vilka frågor jag
ska ställa för att kunna göra rätt val av produkt eller
tjänst. Ytterst handlar det sedan om vilket pris kon-
sumenten är villig att betala. Men det är inte bara pris
och kvalitet; det är också etiska frågor - frågor som
ger svar på hur varor och tjänster är producerade, av
vem eller vilka de är producerade och varför de är
producerade.
Fru talman! Konsumentfrågor är välfärdsfrågor.
De handlar om vår miljö, om vår hälsa och inte minst
om solidaritet. Genom att handla ekologiskt värnar vi
vår miljö och får ett mer uthålligt samhälle. Genom
att ta reda på hur varor produceras kan vi handla
produkter som tär mindre på ändliga resurser och som
är framställda av fria arbetare.
Saklig information om produkter och tillverk-
ningssätt behövs som motvikt till den kommersiella
reklam som mer och mer tenderar att spela på kon-
sumenternas känslosträngar. Det är här inflytan-
demålet kommer in.
Fru talman! Konsumentkraft ger konsumentmakt.
Konsumenterna har kraften genom sina val av pro-
dukter de köper. Konsumenter tillsammans har en
mycket stark konsumentmakt och kan därigenom
påverka både varors utformning och produktionssätt.
Ett av huvudmålen i handlingsplanen är att kon-
sumenternas ställning och inflytande på marknaden
ska stärkas. Konsumentfrågor intresserar många
medborgare. De ligger nära var och en och berör i
vardagen.
För att konsumenterna ska bli starka behöver de
naturligtvis få information men också möjligheter att
själva tycka till, debattera och påverka i konsument-
frågor. Därför är jag tacksam för de 10 miljoner som
Karin Jeppsson talade om. Det är en bra början för
ungdomar.
Jordbruksverket, Konsumentverket och konsu-
mentvägledare ute i kommunerna i all ära, men det
behövs också en balans mellan statliga verk och folk-
rörelser, s.k. NGO:er, med aktiva och kunniga kon-
sumenter för att påverka utbud av och produktionssätt
för varor. Det visar inte minst omställningen vid
tillverkningen av papper. Numera är papper inte klor-
blekt längre fastän det är vitt.
Jag har i mina motioner påpekat att de folkrörelser
som arbetar och kommer att arbeta inom konsumen-
tområdet måste uppmuntras och ges ökat stöd. Gläd-
jande nog anser lagutskottet också att mina yrkanden
inte står i motsats till propositionen och avstyrker
därför dessa. Jag är mycket tacksam för det.
Moderaterna med Stig Rindborg i spetsen anför i
sin motion att det inte finns någon egentlig frivillig
och oberoende konsumentrörelse i Sverige. Det för-
vånar mig. Jag kan inte räkna upp alla organisationer,
men jag vill ändå nämna Konsumentgillesförbundet
och Riksförbundet Hem och samhälle. Dessa båda
organisationer består av enskilt anslutna medlemmar,
som arbetar ideellt med att upplysa, debattera och
påverka i konsumentfrågor.
Men det är inte lätt att bli hörd i det mediebrus
som finns runtom oss. Dessa organisationer måste
självklart ges större möjligheter att söka projektbi-
drag, så att de får resurser att göra sig hörda i debat-
ten ända ut till svaga konsumenter, detta utan att vi
för den skull avlövar våra statliga institutioner.
Jag vill avslutningsvis, fru talman, nämna något
om den rättvisemärkning som jag också har motione-
rat om. Rättvisemärkt är en organisation som har
bildats för att motverka att människor utnyttjas som
slav- eller tvångsarbetare. Flera tunga organisationer,
bl.a. LO-TCO:s biståndsnämnd, Svenska kyrkan och
Kooperation utan gränser, står bakom.
Det är bra att man i handlingsplanen betonar vik-
ten av etisk märkning som ett verktyg för konsumen-
ten att kunna välja. Det är också bra att regeringen
pekar på att dessa organisationer har behov av ökade
medel för att utveckla sin verksamhet.
Jag vill passa på tillfället att påpeka för er som
lyssnar och för all del också för er som läser detta i
efterhand att ni har möjlighet att utöva er konsu-
mentmakt genom påverkan vid inköp. Fråga därför
efter rättvisemärkt kaffe nästa gång som ni handlar
eller när ni beställer en kopp kaffe på ett kafé.
Fru talman! Jag har inget yrkande, men jag vill
uppmana alla konsumenter att gå samman och använ-
da sina kunskaper och sin gemensamma kraft. Jag
anser att vi med den folkrörelsetradition som vi har i
Sverige, med den känsla för rättvisa och solidaritet
som vi har och med vår internationellt sett höga kun-
skapsnivå kan bilda världens starkaste konsumentrö-
relse, om vi får lite tid på oss och samarbetar bättre
mellan olika organisationer. Men det är klart att det
behövs resurser för detta. Konsumentmakt kan ge
många fördelar, och den lönar sig i längden också för
var och en.