Herr talman! Antalet konkurser har varierat en hel
del de senaste åren. Men det råder ingen tvekan om
att antalet har ökat, sett över en längre tidsperiod. I
flera fall verkar det som om konkursinstitutet har
utnyttjas för att borgenärer med förmånsrätt skall
kunna säkerställa sina fordringar.
För borgenärskollektivet hade det troligen i sådana
fall varit bättre om företaget hade kunnat rekonstrue-
ras. Samhällsekonomiskt torde det därför vara bättre
om företag som hamnar i ett ekonomiskt utsatt läge
kan rekonstrueras utan konkurs om det bedöms ha
utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet, detta för att
minska den samhälleliga kapitalförlusten. Frågan om
ett särskilt rättsligt förfarande med syfte att återställa
livskraften hos i grunden lönsamma företag som ham-
nat i ekonomisk kris har därför diskuterats under lång
tid och i olika sammanhang.
Till grund för föreliggande betänkande och pro-
position ligger Insolvensutredningens slutbetänkande
Lag om företagsrekonstruktion, SOU 1992:113.
Mot denna bakgrund är det framlagda lagförslaget,
och betänkandet, välkommet, även om det inte helt
uppfyller de krav som man kan ställa på en lagstift-
ning om företagsrekonstruktion. Förslaget är inte
tillräckligt långtgående för att underlätta företagsre-
konstruktioner och innebär att vissa fordringsägare i
framtiden kommer att missgynnas om en rekonstruk-
tion inte lyckas. Det hade varit en fördel om lagför-
slaget hade innehållit en ändrad förmånsrättsordning
samt förslag om att lönegaranti utgår under företags-
rekonstruktion.
Så skrev Vänsterpartiet i sin motion när proposi-
tionen lades fram. Vi pekade alltså redan då på de
problem som fanns även om propositionen antogs. Vi
tycker att det är bra att konkursinstitutet inte blir den
enda rekonstruktionsformen för företag. Det är ju så
det har varit. Man kan kalla det bekvämlighetskonkur-
ser, men många konkurser har i alla fall gjorts för att
minska skuldbördan. Ackordsförfarandet har inte
heller varit tillräckligt. Kanske skall man uttrycka det
mer drastiskt och säga att det har varit helt otillräck-
ligt. Rolf Åbjörnsson hade statistik som klart visade
på detta.
Vi skall också vara medvetna om att näringslivet
under en lång tid har efterfrågat en lag om företagsre-
konstruktion.
Så kommer propositionen och skall behandlas i
lagutskottet. Inledningsvis verkar det gå som på räls.
Socialdemokraterna har sin samarbetspartner, Cen-
tern, och om inte Centern håller med fanns Miljöpar-
tiet. I den tron levde utskottet och den förmodade
majoriteten.
Sedan visade sig att Centern började glida litet
grand. Man sade att man nog skulle fundera. Det gör
ju ingenting. Den förmodade majoriteten drar sig
tillbaka och skall börja slipa på skrivningar. Nu visar
det sig att även Miljöpartiet börjar att vakna. Man
kanske inte heller kan ställa sig bakom förslaget fullt
ut, och vi i Vänsterpartiet har på ett tidigt stadium
deklarerat att vi inte kommer att acceptera förslaget
fullt ut som det ligger.
Då kastar man fram nästa förslag: Vi tillsätter en
statlig utredning. Kanske Centern kan gå med på
förslaget om man får en statlig utredning som skall
utreda förmånsrättsordningen. Nu valde Centerpartiet
att inte svälja det betet.
Därefter kommer nästa situation i handläggningen
av ärendet. Moderaterna begär att ärendet skall bord-
läggas och att det skall tas upp i höst. Utskottet skall
genom det förfarandet få fram siffror som är aktuella.
Vad får det för statsfinansiella konsekvenser att ta upp
förmånsrättsordningen och framför allt skatteprivile-
gier redan i det liggande förslaget? Förslaget får inte
majoritet. Därefter bordläggs ärendet, och därefter
bordläggs ärendet på nytt. Sedan fortsätter man att
bordlägga ärendet. Så här kunde vi ha fortsatt.
Även vi i Vänsterpartiet har fått ganska många
påtryckningar från företagare och från näringslivets
representanter om att vi måste göra någonting åt detta
och att ärendet måste föras fram. När vi försöker att
få reda på vad som händer rent parlamentariskt om
man inte gör någonting utan bara fortsätter att låta
ärendet ligga i utskottet får vi svaret att det inte finns
något hinder för att låta det ligga och guppa vidare.
Vänsterpartiet tar då kontakt med Socialdemokra-
terna för att försöka att driva ärendet framåt. Vi har
pekat på vissa punkter som vi tyckte var ganska vikti-
ga. Vi menar också att förslaget till tidsram för ut-
redningen kanske är litet för vitt. Man lägger det litet
för långt fram i tiden. Det innebär att beslut inte
skulle kunna fattas under innevarande mandatperiod.
Som svar till Bengt Harding Olson vill jag säga att vår
förhoppning är att utredningen skall vara klar och att
beslut skall kunna fattas under innevarande mandat-
period. Förhoppningsvis skall den nya lagen kunna
träda i kraft den 1 september 1998. Vi får väl se om
jag spår rätt och vad utredningen säger.
Folkpartiet yrkar avslag på propositionen. Därför
värmer det naturligtvis väldigt mycket när Stig Rind-
borg som Moderaternas företrädare trots allt står här
och säger att det är bra att vi nu fattar beslut om lagen
för att se till att få kraft bakom utredningen och se till
att det händer någonting. Det värmer att få det erkän-
nandet från Moderaterna. Det är faktiskt Vänsterpar-
tiet som ser till att vi nu för fram frågan litet grand.
Det var ingen annan som orkade. Centern orkade inte.
En annan punkt i propositionen gäller skuldsane-
ringslagen. Vi tycker att det är helt riktigt att den
också gäller deltidsföretagare. De människor som
startar ett företag vid sidan om och sedan har ekono-
miska problem och kanske gamla skulder som inte
hänför sig till näringsverksamhet skall inte hamna
mellan stolarna. De skall heller inte tvingas att avsäga
sig sitt extraknäck i form av en liten inkomst av nä-
ringsverksamhet. Det skulle vara helt fel. Det vore att
undergräva deras ekonomi ytterligare.
Jag har träffat på ganska många fall där en männi-
ska som har en liten näringsverksamhet vid sidan om
faktiskt har nekats skuldsanering. Man har inte ens
velat diskutera det. De hamnar i en helt omöjlig situa-
tion. De kan inte ens skaffa sig extra pengar för att
betala sina amorteringar och räntor på de gamla lånen
om de skall bli föremål för skuldsanering. Tyvärr blir
de i slutänden heller inte föremål för skuldsanering.
De hamnar i en social och ekonomisk misär. Nu tror
jag inte att detta förslag fullt ut löser det problemet. I
så fall måste man också utvärdera och ändra skuldsa-
neringslagen som sådan. Men det är ett steg i rätt
riktning för att se till att inte människor hamnar mel-
lan stolarna.
Vänsterpartiet har också haft synpunkter på re-
konstruktörens kompetens. Vi tycker inte att man
skall förutsätta att det skall vara en jurist som sysslar
med detta. Många gånger kan det handla om en före-
tagsekonom med erfarenhet från företagsledande
ställning eller erfarenhet från annat arbete inom före-
tag. Att peka ut juristen som den som i första hand
skall sköta det tycker vi är litet fel. Vi har givit oss på
den punkten för att få ärendet framåt. Men det finns
anledning att återkomma till detta när lagen någon
gång i framtiden skall skrivas om.
Sedan kommer vi till en av de viktiga frågorna,
nämligen vilken part som skall företräda staten som
borgenär. Det har varit olyckligt att ha en delad bor-
genärsfunktion. I vissa fall är det skattemyndigheten,
och i andra fall kronofogdemyndigheten. Vi i Väns-
terpartiet menar, precis som kds och Rolf Åbjörnsson,
att det är kronofogden som här har den vidgade blick-
en över det hela. Kronofogden behöver säkert kompe-
tensutveckling på skatteområdet och när det gäller
vissa bedömningar. Men jag tror att det är lättare att
ge det till de personer inom kronofogdemyndigheten
som har totalbilden av företagens situation än att gå
den andra vägen och lägga även den delen på skatte-
myndigheten.
En annan punkt som vi pekat på som vi också
tycker är väldigt viktig finns i den finska lagstiftning-
en. Vissa företag kan ha avtal som är väldigt betung-
ande. Det kanske är ett företag där två tredjedelar av
verksamheten mycket väl går att rekonstruera men där
en tredjedel inte går att rekonsturera. Det innebär att
vissa avtal kan bli som kvarnstenar runt företagets
hals. Det kan dras ner i djupet på grund av vissa
oförmånliga avtal. Vi menar att möjligheten skall
finnas för gäldenären att säga upp vissa avtal om stora
delar av den övriga verksamheten går att rädda. Jag är
glad att utskottet har skrivit att denna fråga skall utre-
das och att vi kanske kommer dithän att den möjlighe-
ten kommer att finnas. Det kommer i så fall att finnas
med i den nya lagstiftningen.
När det gäller förmånsrätten har vi i Vänsterpartiet
inte skrivit något förslag till hemställanspunkt om att
vi vill ta bort skatteprivilegiet. Men i texten i motio-
nen framgår det med all önskvärd tydlighet att vi har
den uppfattningen. Anledningen till att vi inte skrev
detta som en hemställanspunkt kanske ni nu förstår.
Vi ville inte binda upp oss fullt ut, mycket på grund
av att vi då inte visste vilka statsfinansiella konsek-
venser ett sådan förfarande skulle få.
Vi trodde att vi under ärendets gång skulle få fak-
ta. Men nu har det bollats med siffror från 300, 400
miljoner upp till 900 miljoner och en miljard. Då
tycker vi trots allt att det är bra att en utredning får
utreda konsekvenserna och ta det i ett sammanhang.
Det gäller också frågan om de produktiva lönerna. Vi
tycker att det är viktigt att också den utreds på ett
vettigt sätt.
När det gäller förmånsrätten är det väldigt viktigt
att också diskutera företagshypoteket. Vi i Vänster-
partiet är inte beredda att släppa skatteprivilegiet om
man skall ha kvar företagshypoteket med bankernas
förmånsrätt. Om man skall släppa skatteprivilegiet
handlar det om leverantörerna. Det är de som skall
skyddas för de följdkonkurser, de s.k. dominokonkur-
ser, som kan inträffa, och som Bengt Harding Olson
har redogjort för. Det är väldigt viktigt att poängtera
att det är vad det handlar om i det läget.
Jag tycker att kds och Folkpartiet har snöat in litet
grand på de små företagen. Jag saknar fortfarande en
definition av vad som är små företag. Ofta är fråga
om enskilda firmor och handelsbolag. När det gäller
handelsbolag vet vi att det finns ett solidariskt ansvar
för delägarna.
Antalet borgensåtaganden för enskilda företag gör
att det är svårt att få en speciell lagstiftning för de små
företagen.
Jag kan tänka mig att något kan göras om man
också börjar titta på borgensåtagandena, men jag tror
att också det får utredas i särskild ordning innan man
kan komma någonstans. Jag tror att det är svårt att
inom lagutskottets ramar ta hänsyn till detta. Det är
något som man kan titta på, men det handlar här
mycket om de små företagens borgensåtaganden.
Detta är inte något problem när det gäller bolagen,
och jag ser inte heller nu föreliggande lagstiftnings-
förslag som ett problem för de små aktiebolagen.
I frågan om en fristående obeståndsmyndighet,
som Bengt Harding Olson vill ha, menar jag att om vi
för över statens borgensföreträdaransvar till krono-
fogdemyndigheten, måste denna divisionaliseras. En
myndighet kan inte både vara tillsynsmyndighet och
samtidigt ha ansvar för verksamheten. Om kronofog-
demyndigheten får ta över detta ansvar, kan den ges
benämningen obeståndsmyndighet - det är inte mig
emot. Det finns säkerligen öppningar för detta.
Så till Centerpartiets agerande. Det var intressant
att höra vilket ansvar Agne Hansson har tagit för att få
fram det här betänkandet. Jag har inledningsvis redo-
gjort för hur det hela gick till och pekat på att Centern
inte var särskilt aktiv - för att använda ett understa-
tement.
Vad gäller att Vänsterpartiet på något sätt skulle
vara ansvarigt för en sämre lagstiftning vill jag hänvi-
sa till vad Stig Rindborg säger. Jag tror att vårt age-
rande här är en förutsättning för att vi skall få en bätt-
re lagstiftniing. Det hade inte varit bättre att inte göra
någonting alls i sammanhanget, och det tycker inte
heller Agne Hansson. Men hur länge skulle det här ha
legat och guppat? Till mandatperiodens slut?
Man gav ju direktiv till utredningen den 21 de-
cember, men inte förrän nu när betänkandet ligger på
bordet har man börjat tillsätta utredningen. Jag tycker
faktiskt att det är en poäng i detta. Det är faktiskt vi i
Vänsterpartiet som har fört frågan framåt.
Sedan pekar Agne Hansson på de små företagen.
Jag förstår att ni i Centern tycker att det är väldigt
viktigt att inrikta sig på att få fram en företagsrekon-
struktion, eftersom ni har drivit många företag ditåt
genom ert agerande i momsfrågan. Jag förstår att ni
har ett stort ansvar för det.