Herr talman! Stig Rindborg redogjorde för att
detta ärende hade tagit lång tid att bereda i lagutskot-
tet. Jag tar gärna, tillsammans med mitt parti, på mig
skulden till en del av den förseningen. Vi i Centern
har haft ambitionen att göra lagen så bra som möjligt,
inte minst sett utifrån de mindre företagens ställning.
Vi försökte i det längsta att få förbättringar i lagstift-
ningen till stånd, där vi anser att brister fortfarande
föreligger. Det gäller främst förmånsrättsordningen
vid konkurser, ett förenklat rekonstruktionsförfarande
enligt finsk modell för mindre företag och småföreta-
gens ställning som underleverantörer vid en konkurs.
Vi lyckades inte med detta. Därför är det nu en sämre
lag som presenteras för kammaren och den ekonomis-
ka verkligheten än vad som annars hade varit fallet.
Den sämre versionen får Vänsterpartiet ta på sig en
del av ansvaret för eftersom regeringen inte har haft
majoritet för sina propositionsförslag. Det ser man om
man läser alla partiernas däremot stående yrkanden i
parti- och kommittémotioner.
Den nya lagen om företagsrekonstruktioner har
inte enbart tagit lång tid i lagutskottet att bereda -
detta var också Stig Rindborg inne på. Det är en fråga
som har stötts och blötts i utredningar och departe-
ment långt innan den kom till lagutskottet. Frågan om
det rättsliga förfarandet när det gäller att återställa
livskraften hos i grunden livskraftiga företag sattes i
rullning redan hösten 1987. Det skedde genom beslut i
denna kammare bl.a. till en följd av förslag i en cen-
termotion och som ett resultat av ett tillkännagivande
i det dåvarande lagutskottet. Insolvensutredningen,
som startade 1988, avlämnade sitt slutbetänkande
redan 1992. Det har sedan funnits god tid att lägga
fram propositioner i ämnet. Men regeringar av olika
färg har sedan dess tvekat. Från Centerns sida har vi
haft svårt att förstå denna tveksamhet.
Om vi hade fått fram förslag tidigare i frågan hade
många företag som fram till nu tvingats gå i konkurs
kunnat räddas genom rekonstruktionsförfarandet.
Många jobb som därigenom har gått förlorade kunde
då också ha varit räddade. En rätt utformad lagstift-
ning är en verksam del i kampen mot arbetslösheten
och värnet för företagandet i landet. En välavvägd
lagstiftning för att man skall kunna återställa livskraf-
ten hos i grunden livskraftiga företag, en rättvisare
förmånsrätt mot framför allt de små företagen och en
förändrad prioritering av statens skattefordringar vid
konkurs är också verksamma medel mot missbruk av
konkursinstitutet. Detta är också nödvändigt för att
man skall kunna stävja den ekonomiska brottslighet
som ständigt tycks breda ut sig och inta nya besitt-
ningar. Det är inte bra för företagandet i landet, för
sysselsättningen och för den allmänna moralen att de
rätta förslagen inte har kommit fram tidigare - och
inte heller nu.
Det är inte minst utifrån de små företagens ställ-
ning vid obeståndssituationer som Centern sett det
angeläget att få till stånd en ny lagstiftning. Därför
drev vi på för att få den tidigare fyrpartiregeringen att
lägga fram en lag om företagsrekonstruktioner med en
annan förmånsrättsordning som i övrigt var i linje
med det som Insolvensutredningen hade föreslagit.
Men då sade Moderaterna och Folkpartiet nej. De
lutade sig mot ytterligare utredande, som även den
nuvarande regeringen gör. Det är beklagligt. När
frågan är aktuell för beslut stoppas de viktigaste frå-
gorna undan för ytterligare utredande under en lång
tid. Det är inte bra.
När nu Moderaterna och Folkpartiet kritiserar den
nuvarande regeringen för fördröjning och för ytterli-
gare utredande har de inte särskilt rent mjöl i påsen.
Hade de verkligen haft viljan till en snabb lagstiftning
och en vilja till att förändra förmånsrättsordningen
kunde det mycket väl ha genomförts redan under den
förra regeringsperioden.
Det är framför allt på tre punkter som Centerpar-
tiet vill ha till stånd en förändring av den nuvarande
lagstiftningen. För det första gäller det en förändring
av förmånsrättsordningen vid konkurser, som jag
nämnde, och vid rekonstruktioner. För det andra gäl-
ler det ett stärkt sakrättsligt skydd för äganderättsför-
behåll. För det tredje gäller det ett förenklat rekon-
struktionsförfarande för mindre företag.
Herr talman! En starkt bidragande orsak till att
underleverantörerna ofta redovisar svårigheter är den
förmånsrättsställning som statens fordringar på skatter
och allmänna avgifter har. Ett avskaffande av statens
förmånsrättsställning skulle innebära att den totala
utdelningen på oprioriterade fordringar ökar och att
antalet följdkonkurser hos leverantörsföretag minskar
i betydande omfattning. En annan positiv effekt skulle
bli att staten som borgenär får anledning att i god tid
ingripa i ett företag i begynnande ekonomisk kris.
Härigenom skulle förutsättningarna för att uppnå
ackordsuppgörelser öka, vilket kommer att främja
strävan att rekonstruera företag och därmed rädda
både företag och jobb som annars skulle gå under. Det
skulle dessutom vara ekonomiskt fördelaktigt också
för statens samlade ekonomi. Men även bankerna bör
på ett annat sätt än hittills positivt medverka vid före-
tagsrekonstruktioner. Så skulle ske om fordringar på
s.k. produktiva löner ges förmånsrätt före företagshy-
potek. Härigenom skulle banker och andra innehavare
av företagshypotek bli mer angelägna om att förhindra
att ekonomiska kriser uppkommer i företagen och
därmed bli motiverade till att mer aktivt än i dag
medverka i rekonstruktioner. Samtidigt skulle den
snedvridning av konkurrensen som bekvämlighets-
konkurserna innebär, med deras överutnyttjande av
lönegarantin, mildras väsentligt. En förändrad för-
månsrättsordning för oprioriterade löner i förhållande
till företagshypotek skulle bidra till att stärka statskas-
san och därmed finansiera eventuella kostnader för
staten för borttagandet av statens förmånsrätt för
skatter och avgifter.
En annan orsak till det höga antalet konkurser är
att det sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll är
för svagt. Återigen är det de små företagen, ofta un-
derleverantörerna, som kommer i kläm. Det vill vi
ändra på genom att vidga återtagandeförbehållet. I
dag är det inte möjligt eller giltigt att teckna ett åter-
tagandeförbehåll om någon levererar en vara som
skall ingå i en vidareförädling eller som del i en pro-
dukt hos den nye ägaren. Om köparen går i konkurs
får inte underleverantören ta tillbaka sin vara. Ett
utvidgat återtagandeförbehåll skulle göra det möjligt
för leverantören att återta varan intill dess att den är
till fullo betald.
Ett utvidgat återtagandeförbehåll skulle stärka
främst leverantörernas ställning och medföra att kre-
ditmöjligheterna allmänt sett skulle öka. Det skulle
också jämställa vad som i detta avseende gäller för
våra företag i Sverige med vad som gäller i flera av de
länder som är Sveriges viktigaste handelspartner i
dag.
Herr talman! Ett rekonstruktionsförfarande som
lagen förutsätter innebär en mycket omfattande,
komplicerad och framför allt kostsam process för ett
företag att gå igenom. Inte minst av kostnadsskäl
finns det därför skäl att anta att många små företag
tvekar inför att använda sig av rekonstruktionsmöjlig-
heterna enligt den nu föreslagna lagen. Därför borde
ett enklare och mindre komplicerat och därmed mind-
re kostsamt förfarande kunna tillämpas för de små
företagen. Regeringen tror sig ha löst de mindre före-
tagens rekonstruktionsproblem genom att vidga
skuldsaneringslagen. Så är inte fallet enligt Centerns
uppfattning.
Skuldsaneringslagen skall endast omfatta fysiska
personer. Det är viktigt att den begränsas dit.
Skuldsaneringslagen är och skall i första hand vara av
social karaktär och omfatta endast enskilda personer.
Så blir det även i fortsättningen, och därför har vi från
Centerpartiet inte motsatt oss den utvidgning som
föreslås i utskottets betänkande. Den kommer nu även
att omfatta enskilda personer som bedriver närings-
verksamhet i begränsad omfattning. Inte heller de som
tänker starta en egen verksamhet som på sikt kan bli
ett företag av större omfattning och ge fler jobb bör
uteslutas från möjligheter att på ett ordnat sätt kunna
sanera sina skulder, om det möjligtvis skulle gå snett i
något sammanhang.
Men för de små företagen saknas fortfarande det
förenklade förfarande som borde vara effektivt. Fin-
land har tillämpat ett sådant förenklat förfarande utan
större problem. Om det går i Finland borde det gå i
Sverige också. Vi menar att en ny lag om företagsre-
konstruktioner bort innehålla också det förenklade
förfarandet för de små företagen.
Jag skulle naturligtvis kunna fråga vad det är som
får moderater, folkpartister, socialdemokrater och
vänsterpartister att förenas mot Centerpartiets kamp
för de små företagen och en bättre lag om företagsre-
konstruktioner. Om vi från Centern inte lyckats att få
gehör för en bättre ställning för de små företagen
under den långa beredningsprocess som detta ärende
haft hyser jag inte några större förhoppningar om att
med hjälp av en rad provocerande frågeställningar få
majoriteten att ändra sig i denna sista skälvande minut
före beslut i denna fråga. Jag har ändå önskat vara
ganska utförlig i min redovisning om hur vi från
Centern ser på frågan om en ny lag om företagsre-
konstruktioner. Jag när nu förhoppningen att ett nytt
utredningsarbete på ett och ett halvt år skall föra frå-
gan framåt i rätt riktning. Det är bara det att vi då
tyvärr förlorat mycket dyrbar tid.
Herr talman! Med det anförda ber jag att under
mom. 12 få yrka bifall till reservation 8 och i mom.
14 bifall till reservation 12, och i övriga moment
yrkar jag bifall till lagutskottets hemställan.