Herr talman! Detta ärende gäller företagsrekon-
struktion, och handlar därmed även om förmånsrätts-
ordning, företagshypotek, produktiva löner och en
lång rad andra specialbegrepp som är närmast obe-
gripliga för allmänheten, och kanske för en del andra
också. Men företagsrekonstruktion är faktiskt utomor-
denligt viktigt för både näringsliv och samhället i dess
helhet. Grundtanken är nämligen att hjälpa livsdugliga
företag som har tillfälliga ekonomiska problem och
därigenom motverka onödiga konkurser och samtidigt
rädda viktiga arbetstillfällen, vilket är utomordentligt
viktigt inte minst i dessa dagar.
Regeringens lagförslag är utomordentligt dåligt,
trots åravis av utredande. Främst gäller det två avgö-
rande punkter. Man behåller en omodern förmåns-
rättsordning, och man struntar i småföretagens behov
av ekonomisk sanering. Resultatet blir ofrånkomligen
att man stjälper i stället för hjälper företag, vilket i sin
tur leder till oförsvarbar kapitalförstöring och onödig
arbetslöshet.
En fungerande företagsrekonstruktion kräver en ny
förmånsrättsordning, men trots detta bibehåller man
den gamla ordningen. En ändring av förmånsrätten för
leverantörsfordringar och skatter skulle vara till fördel
för både småföretagare och samhällsekonomin, men
stoppas ändå av staten och bankerna. Att inte kombi-
nera företagsrekonstruktionslagen med en ny för-
månsrättslag är som att leverera en flygel utan tangen-
ter. Det fungerar inte. Detta vet regeringen, men man
har givit efter för påtryckningar från bankerna. Det är
häpnadsväckande att svenska banker som på sin tid
var synnerligen angelägna om att få en bankakut för
att sanera egna skulder inte bara saboterar skuldsane-
ringen för privatpersoner utan nu även agerar stopp-
kloss för ekonomisk rehabilitering av företag.
Dessutom är förslaget till företagsrekonstruktion
inriktat på främst större företag. Därför föreslår rege-
ringen att småföretagens behov skall tillgodoses ge-
nom en utvidgning av skuldsaneringslagen. Men detta
strider mot principen att skuldsaneringsinstitutet är
avsett för rent privatekonomiska förhållanden. Därför
uppkommer stora tillämpningssvårigheter dels inom
skuldsaneringslagen vid gränsdragningen mellan
privatekonomi och företagsekonomi, dels mellan
skuldsaneringslagen och företagsrekonstruktionsla-
gen. Vidare blir skuldsaneringslagens tillämpnings-
område orimligt snävt om detta skall omfatta närings-
verksamhet som närmast har karaktären av extraknäck
och om det förutom alla redan gällande krav för
skuldsanering även skall krävas särskilda skäl. Följ-
aktligen kommer de mindre företagens problem att
hamna mellan stolarna, och deras behov av rekon-
struktion blir uppenbarligen inte tillgodosett. De
mindre företagens berättigade krav på möjligheter till
företagsrekonstruktion måste mötas med särskilda
regler om ett förenklat förfarande för företagssanering
inom företagsrehabiliteringssystemet.
Herr talman! Företag i tillfälliga ekonomiska svå-
righeter måste hjälpas, och i många fall bör man för-
söka med rehabilitering. Men lämpliga rehabilite-
ringsformer saknas, och nuvarande lagförslag är otill-
räckligt.
Vår modell kan beskrivas på följande sätt. En fun-
gerande företagsrehabiliteringsrättslig reglering skall
kännetecknas av att borgenärskollektivet ges en cen-
tral maktställning. Regeringen bör följa tre grundläg-
gande allmänna riktlinjer. Regelsystemet bör ges en
flexibel utformning som ger stor frihet att välja rätt
form för företagets rehabilitering. Vidare måste sys-
temet möjliggöra en stegvis tillämpning från helt
frivilliga till direkt domstolsstyrda förfaranden.
Dessutom är det nödvändigt med ett snabbt förfarande
och en billig procedur. Mot denna bakgrund bör en ny
lagstiftning utformas med två alternativ, nämligen
företagsrekonstruktion eller företagssanering.
Företagsrekonstruktion är beteckningen på de åt-
gärder som behövs för en omfattande företagsföränd-
ring. Företagssanering - i stället för företagsrekon-
struktion - bör användas i de fall ett företag har
"enklare" ekonomiska problem som främst hänför sig
till skuldbelastningen. För övrigt behövs en radikal
översyn av förmånsrättsordningen med inriktning på
att öka rättvisan mellan borgenärerna för att därige-
nom också öka intresset hos alla borgenärer av att
genomföra företagsrehabilitering.
Dessutom bör den egentliga rehabiliteringsregle-
ringen kompletteras med regler som främjar målet att
uppnå ekonomisk rehabilitering av fler företag än för
närvarande. Varje onödig konkurs innebär ett tragiskt
misslyckande som drabbar - förutom ekonomiska
tillgångar - företagare och anställda och ytterst sam-
hället.
Genom att undersöka möjligheterna till företags-
rekonstruktion före beslut om konkurs kan man und-
vika onödiga konkurser. Så kan ske genom att man
fastlägger en grundrutin av innebörd att man först
alltid skall pröva företagsrehabilitering i någon form
och endast i sista hand tillgripa konkurs. Därför bör
man lagfästa en obligatorisk prövning av företagsre-
konstruktion före varje konkursbeslut.
Utomlands finns varierande modeller av svenskt
intresse i bl.a. England, Frankrike och Australien, som
jag själv har haft nöjet att få kolla upp mera ingående.
Det mest näraliggande är dock Finland. Den finska
modellen bygger på en omfattande företagsrekon-
struktion kompletterad med ett förenklat företagssa-
neringsförfarande och en radikalt ändrad förmåns-
rättsordning.
Nyordningen på förmånsrättssidan innebär att all-
män förmånsrätt slopas bl.a. för skatter. De särskilda
förmånsrätterna förändras radikalt, främst beträffande
företagsinteckningar. Dessa borgenärer får tillgodo-
räkna sig 50 % av värdet medan resten tillfaller de
oprioriterade borgenärerna. Här ingår dock även före-
tagsinteckningarnas återstående fordringsbelopp. Det
finns ytterligare regler, men jag skall inte beröra dem
här.
Den nya ordningen uppfattas i Finland allmänt
som mera rättvis, särskilt för hårt drabbade opriorite-
rade leverantörer som ofta är småföretagare. Denna
ordning ökar såväl viljan som möjligheterna till före-
tagsrekonstruktion, alternativt företagssanering. Sam-
tidigt förebygger man s.k. dominokonkurser, alltså att
ett företags konkurs orsakar att andra företag också
hamnar i konkurs. Detta drabbar oftast småföretagare
och upplevs som särskilt orättvist.
Herr talman! Lagstiftningsarbetet om företagsre-
konstruktion har verkligen dragits i långbänk. Ändå
har det blivit en helt undermålig produkt. Regeringen
vet att lagförslaget är otillräckligt - trots denna insikt
läggs förslaget fram. Samtidigt beslutar man att direkt
ånyo utreda frågan. Det är en lindrigt uttryckt häp-
nadsväckande hanteringsordning. En ny lagstiftning
kan beräknas träda i kraft 1999 eller 2000 - det kan
vara en god prognos. Då är det bara att hoppas att det
äntligen blir en ny och bra lag, alltså i linje med vår
modell.
För övrigt borde en ny och förbättrad företagsre-
konstruktionslagstiftning kompletteras med ett effek-
tivare myndighetsförfarande. I dag uppvisar myndig-
heternas hantering av obeståndsärenden - konkurs,
ackord, företagsrekonstruktion, skuldsanering och
lönegaranti - en mycket splittrad bild, och samord-
ning behövs. Därför borde det tillskapas en fristående
obeståndsmyndighet eller en självständig enhet inom
en regional kronofogdemyndighet. Effektiviteten
skulle öka och kostnaderna nedbringas samtidigt som
kampen mot ekonomisk brottslighet kunde skärpas.
Beklagligtvis får vi under den mellantid som den
nu aktuella provisoriska lagen skall gälla hålla till
godo med ett ineffektivt företagsrekonstruktionsförfa-
rande med begränsat användningsområde. Ett sådant
provisorium är helt onödigt - dels därför att det redan
nu finns rehabiliteringsmöjligheter som man hjälpligt
kan klara sig med, dels därför att vi hittills under alla
dessa år har klarat oss utan ett lagfäst företagsrekon-
struktionsförfarande. Risken är nu uppenbar att detta
dåliga provisorium resulterar i att hela rekonstruk-
tionstanken hamnar i vanrykte i avvaktan på en före-
tagsrehabilitering som verkligen tillgodoser både
näringslivets och samhällets behov.
Herr talman! Som en avslutning på detta kan jag
inte undvika att säga någonting om Centerpartiets
agerande här. Jag trodde inte att Centerpartiets före-
trädare Agne Hansson skulle gå upp och berömma sig
för Centerpartiets och sitt eget agerande i det här
ärendet. Jag trodde i stället att han skulle vara tyst och
förtiga vad som hade hänt. Här talar Centerpartiet väl,
ofta, om småföretag, men av någon outgrundlig an-
ledning handlar man tvärtemot. Det finns flera exem-
pel på det - momsfrågan, exempelvis - men nu
handlar det om företagsrekonstruktion.
Det fanns ett skede i det här ärendet då Socialde-
mokraterna kunde välja vem de ville så att säga vara
sambo med eller förena sina påsar med. Ett tag var
Centerpartiet inne i värmen, men man höll inte ut hela
vägen. Hade man gjort det hade Centern varit berett
att ställa upp på allt detta. Nu gjorde man inte det, och
det berodde på att man inte fick hela Centerpartiet att
hålla ihop på den här punkten. Det blev interna mot-
sättningar med dem som är verkliga företagsvänner
inom Centerpartiet. Det var bra, och jag tycker att
Agne Hansson skall glädja sig åt att det blev så.
Nu har i stället Socialdemokraterna förenat sig
med Vänsterpartiet, och det får stå för dem.
Här talar nu Agne Hansson väl om hur viktigt det
är med ett enkelt förfarande för småföretag. Men det
blev ingen reservation! Vi har en reservation på den
här punkten, men Centerpartiet har bara ett litet sär-
skilt yttrande om detta. Här i kammaren talar Agne
Hansson om de oprioriterade leverantörsfordringar
som slår så hårt att det blir dominokonkurser i lång
rad, såsom jag relaterade. Det är bra. Men i Center-
partiets reservation står det inte ett ord om dessa sa-
ker, vilket säkert hade glatt Centerpartiets småföreta-
gare. Därför är detta en tvetalan som jag inte trodde vi
skulle möta här. Nu har vi gjort det, och då finns det
anledning att bemöta det.
Herr talman! Därmed vill jag avslutningsvis yrka
bifall till reservationerna 1, 2, 9, 12 och 17.