Herr talman! Lagutskottet brukar kännetecknas av
samstämmighet, enighet över partigränserna och ett
gott samarbete. Det är kanske därför som vi tycker att
vi för en gångs skull måste få ta litet mer av kamma-
rens tid i anspråk. Den här gången debatterar vi ett
förslag till lag om företagsrekonstruktion. Vi har
fortfarande ett gott arbetsklimat i utskottet, men vi är
definitivt inte eniga. Vi har 17 reservationer till be-
tänkandet.
Det förslag till lag om företagsrekonstruktion som
vi har framför oss är efterlängtat. Samtliga talare har
pekat på den långa handläggningstiden i regeringen.
Det är intressant att höra hur man fördelar ansvaret,
eller skall jag säga skulden, mellan de regeringar
Sverige har haft under 90-talet.
Lagutskottet har jobbat med förslaget sedan i
höstas, och tänkt ikraftträdande var satt till den 1
februari. Men eftersom vi har försökt utföra ett gedi-
get arbete i utskottet blir det först den 1 september.
Många anser att detta är ett urvattnat förslag. Samtliga
talare har också använt en stor del av sin tid till att
tala om det. Något förslag till en förändrad förmåns-
rättsordning finns inte med, utan det skall först utre-
das. Utskottet anser att utredandet skall ske skyndsamt
eftersom det är ett viktigt led i företagsrekonstruk-
tionsförfarandet.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till lagutskottets
hemställan i betänkandet och avslag på reservationer-
na.
Innan jag går in på att bemöta en del av reserva-
tionerna vill jag ta upp litet om bakgrunden till pro-
positionen och redovisa en ändring jämfört med den-
na.
När Insolvensutredningen 1988 fick sitt uppdrag
att utreda ett antal spörsmål på konkursrättens område
hade antalet konkurser legat på 5-6 000 per år. När
utredningen lade fram sitt förslag till en ny lag om
företagsrekonstruktion i november 1992 hade antalet
konkurser nått oanade höjder - det uppgick till 21 219
stycken under 1992. Nu har antalet konkurser minskat
betydligt, till omkring 11 500 stycken, men det är
fortfarande högt.
Konkurser innebär att man under ordnade former
avvecklar i grunden olönsamma företag. Men konkur-
ser har under början av 90-talet också kommit att
innebära ett sätt att skaka av sig besvärande fordring-
ar, s.k. bekvämlighetskonkurser. Dessa uppfattas som
rent stötande. Konkurserna misstänks också ibland
dölja ekonomisk brottslighet. De har även kommit att
användas som ett sätt att rekonstruera företag. Kon-
kursförfarandet är detaljerat, vilket kan innebära att
förfarandet drar ut på tiden och att det kostar pengar.
Trots att antalet konkurser nu har minskat finns det ett
behov av ett nytt institut och en möjlighet att utan
konkurs rekonstruera ett företag i kris.
Folkpartiet, och nu också Miljöpartiet, föreslår
avslag på propositionen. De vill ha ett nytt förslag,
eller snarare två nya. De vill ha ett förslag för de
större företagen och ett för företag med problem av
mindre beskaffenhet. Vi socialdemokrater delar inte
uppfattningen att detta är en värdelös lag. Vi tycker
att förslaget till lagen om företagsrekonstruktion är
efterlängtat, och att det är ett steg i rätt riktning.
Utvecklingen internationellt går mot mer flexibla
insolvensrättsliga system. Det beror på en medveten-
het om att insolvensrättsliga problem är av mångskif-
tande natur. Olika problem behöver olika instrument.
Utvecklingen visar också på behovet av en ordning
som ger företag i kris ett rådrum för att lösa sina pro-
blem. En sådan ordning skall vara enklare, snabbare
och mer flexibel än konkurslagstiftningen. Förslaget
till företagsrekonstruktionslag innebär att alla närings-
idkare, oberoende av verksamhetens omfattning och
associationsform, kan komma i fråga för företagsre-
konstruktion. Vissa verksamheter inom de finansiella
och offentliga sektorerna undantags dock.
Herr talman! Utskottet har ett förslag som avviker
från regeringens förslag. I propositionen föreslås att
endast företag som vid tiden för ansökan saknar för-
måga att betala sina förfallna skulder, dvs. att gälde-
nären är illikvid, skall komma i fråga för företagsre-
konstruktion. Utskottet föreslår en ändring av 2 kap. 6
§ första stycket och skriver:
"En förutsättning för att beslut om företagsrekon-
struktion - - - är att det kan antas att gäldenären inte
kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oför-
måga inträder inom kort."
Med denna ändring behåller man kravet på illik-
viditet, men lägger till att även risk för nära förestå-
ende framtida illikviditet kan medföra att företagsre-
konstruktion inleds.
Jag skall nu beröra motionerna. I motion L308 av
Folkpartiet yrkas på en obligatorisk prövning av före-
tagsrekonstruktion före varje beslut om konkurs. Ut-
skottet avstyrker förslaget, eftersom det skulle innebä-
ra en onödig tidsutdräkt när förutsättningar för en
rekonstruktion inte föreligger, och företaget måste gå
i konkurs. Utvecklingen har visat att vi behöver gå
mot mer flexibla system. Bengt Harding Olson anser
att förslaget går i motsatt riktning.
Gäldenären eller dennes borgenär kan ansöka om
företagsrekonstruktion. Om borgenären ansöker får
ansökan bara bifallas om gäldenären medger det. Rolf
Dahlberg m.fl. moderater anser att endast gäldenären
skall ha rätt att ansöka om företagsrekonstruktion. De
anser att det finns risk att borgenären kommer att
missbruka systemet.
Det viktiga med företagsrekonstruktion är att på
ett så tidigt stadium som möjligt ge möjlighet till
nödvändiga förändringar. Anledningen till krisen kan
vara att gäldenären är överoptimistisk, och inte ser
problemen. Därför är det bra att fler kan ansöka om
företagsrekonstruktion. Om någon borgenär har
handlat på ett sådant sätt som beskrivs i motionen kan
gäldenären alltid bestrida ansökan. Därför yrkar vi
avslag på denna motion.
Under en företagsrekonstruktion får en borgenär
inte säga upp avtal som han eller hon annars på grund
av gäldenärens dröjsmål har rätt till. Per Rosengren
från Vänsterpartiet föreslår att endast gäldenären skall
få säga upp avtal. Det kan t.ex. hända att viss verk-
samhet läggs ned och att man därför vill bli av med en
del hyresavtal. Regeringen anser att det inte finns
något underlag för en sådan regel i dag. Utskottet
anser dock att denna fråga bör utredas, och ger detta
regeringen till känna.
Ackordslagens bestämmelser om offentlig ackord
förs in som ett kapitel i företagsrekonstruktionslagen.
Regeringen föreslår ingen förändring av statens bor-
genärsfunktion vid ackord. Det allmänna företrädes
liksom tidigare av skattemyndigheten. Det kritiseras i
en motion av Per Rosengren och Rolf Åbjörnsson,
som båda anser att staten skall företrädas av krono-
fogdemyndigheten.
Utskottet har tidigare diskuterat frågan, senast i
samband med skuldsaneringslagen, och föreslår nu att
regeringen förutsättningslöst utreder vilken myndighet
som skall företräda staten vid ackord som omfattar
skatter och allmänna avgifter. Motionärerna är nöjda
med detta förslag till tillkännagivande, medan Mode-
raterna reserverar sig till förmån för motionerna från
Vänsterpartiet och kds, dock utan att yrka på någon
reservation här och nu.
Herr talman! Nu kommer vi till den stora strids-
frågan som alla talare har lagt ned större delen av sin
talartid på, nämligen förmånsrätten. Samtliga partier
utom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har
andra förslag på detta område. Moderaterna föreslår
slopande av förmånsrätten för skatter, och ett nytt
lönegarantisystem. Centerpartiet anser att underleve-
rantörernas ställning måste stärkas. Folkpartiet och
Miljöpartiet anser att förmånsrätten bör reformeras.
Kds står för liknande synpunkter.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionä-
rerna när det gäller förmånsrättens betydelse för en
framgångsrik företagsrekonstruktion. Det skulle ha
varit önskvärt att regeringen lagt fram ett förslag i den
proposition vi nu diskuterar. Men regeringen besluta-
de i stället den 21 december 1995 om direktiv för en
utredning av förmånsrätt i konkurs, lönegaranti och
underlag för företagshypotek. Utskottet anser att det
är viktigt att denna utredning arbetar skyndsamt.
Centerpartiet och Folkpartiet har i motion L311
yrkat på återtagandeförbehåll. Utskottet säger att
Kommissionslagskommitténs betänkande bereds inom
Justitiedepartementet, och att detta troligen blir en
fråga vi får arbeta med under hösten.
Den andra stora oenigheten inom utskottet gäller
skuldsaneringslagen. Regeringen föreslår att tillämp-
ningsområdet skall vidgas så att även näringsidkare
kan komma i fråga för skuldsanering. Motionärerna
från kds, Moderaterna, Folkpartiet och Centern anser
med litet olika variationer att förslaget är olämpligt.
De mindre företagens behov blir inte tillgodosedda,
anser man.
Utskottet delar regeringens bedömning att det
finns ett behov av ett saneringsförfarande även för
denna kategori gäldenärer, och att det ligger närmast
till hands med en försiktig utvidgning av skuldsane-
ringslagen. Utskottet har viss förståelse för de farhå-
gor som uttalas i motionerna. Man understryker därför
att det endast är fysiska personer som kan komma i
fråga och utgår ifrån att regeringen noga följer denna
nya tillämpning av skuldsaneringslagen.
Bengt Harding Olson har i motion L302 föreslagit
inrättandet av en särskild obeståndsmyndighet, som
skall ha till uppgift att sköta konkurs- och ackordsä-
renden, frågor om lönegaranti och skuldsanering samt
hantering av lönegarantin. Jag vill bara säga att frå-
gorna för närvarande bereds inom Justitiedepartemen-
tet, och utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Med detta yrkar jag ännu en gång bifall till lagut-
skottets hemställan i betänkandet om förslag om lag
till företagsrekonstruktion, m.m.