replik
Herr talman! Vi har nu hört här att regeringen
tycker att man har fått bråttom i sluttampen. Efter
detta långa utredningsförfarande har det blivit bråttom
på slutet. Jag tycker att det är en onödig brådska. Är
det inte ett högt pris, Carin Lundberg, som vi får beta-
la för den brådskan?
Jag tänker exempelvis på det förenklade förfaran-
det. Vi får ju allt oftare höra att småföretagarna är en
nyckelgrupp. Med ett förenklat förfarande, som fak-
tiskt hade varit ganska enkelt att införa, hade man
kunnat tillgodose småföretagarna. Man hade kunnat
rädda en del arbetstillfällen, vilket i hög grad är in-
tressant. Varför stoppar man då plötsligt in regler för
småföretagarna i skuldsaneringslagen? Då får man ju
inte alls de här positiva effekterna. Hur många ar-
betstillfällen går inte förlorade genom en sådan miss-
lyckad lösning?
Beträffande förmånsrättsordningen är det uppen-
barligen så att de mäktiga bankerna favoriseras på de
svaga företagarnas bekostnad. Leverantörsfordringar-
na är ett stort problem för småföretagarna. De får
stora förluster. Det orsakar i sin tur en mängd förlora-
de arbetstillfällen. Men från regeringen tiger man.
Vad tycker Carin Lundberg i sak, här och nu?