Fru talman! Tack för att den här sista replikväxlingen handlar om det jag tror är vad vi kommer att mätas utifrån i framtiden, nämligen om kvinnorna fick det bättre eller inte. Att vi nu har en bred uppslutning kring en samlad svensk Afghanistanpolitik är mycket viktigt.
Jag utesluter inte att vi gör nya svenska handlingsplaner. Men jag tror också att det är oerhört viktigt att se att Sverige tar sin del av ansvaret på plats i Afghanistan, att vi i ord och handling på plats ser till att använda det nätverk som finns upparbetat och som absolut ytterligare kan ökas. Jag vet också att våra hängivna diplomater och många andra, inte minst biståndsarbetare, har mycket fina kontaktnät och att vi är bra på att känna till de kvinnorörelser som finns och som verkar under rätt svåra omständigheter i Afghanistan och som just nu är rätt oroliga, med risken att det internationella samfundet drar sig tillbaka.
Det är därför beslutet här i kammaren blir så viktigt. Det är därför jag är så glad att vi har haft en så engagerad debatt. Vi ska absolut, Hans Linde, se till att jobba med kvinnor, fred, säkerhet och resolution 1325. Men det är inte bara där det sitter.
Det är därför jag igen vill understryka att vi också måste stärka kvinnors förmåga att få en rättsstat som fungerar, att kvinnor har förmåga att få egen försörjning och möjligheter att utveckla sig själva. Det är därför ekonomi och utbildningsfrågor är viktiga, parallellt med resolution 1325. Det var därför jag valde att inte svara på exakt den här rapporten utan valde att visa på helheten och komplexiteten i utmaningarna som det afghanska folket och inte minst kvinnorna står inför och där vi tillsammans bidrar.
Jag är glad över att det här replikskiftet, det sista vi har i den här debatten den här gången, handlade just om kvinnor. Jag vill tacka samtliga ledamöter för en mycket givande debatt och kunniga insatser som visar på både bredden och engagemanget och framför allt för att vi slutade med kvinnorna. Låt oss nu tillsammans se till att vi gör ännu mer under de kommande åren.
Resurserna från svensk sida finns. Nu hoppas jag bara att förutsättningarna blir ännu bättre i Afghanistan, för det kan kvinnorna, barnen och även männen behöva. Och god jul!