Fru talman! Tack för frågan! Jag försökte just utreda om ledamoten Hans Linde var med i den riksdagsdelegation som alldeles nyligen besökte Afghanistan. Jag tror att män med starkt engagemang många gånger kan vara duktiga företrädare för att just hävda kvinnors rättigheter.
Den dag då vi säger att vi har gjort tillräckligt för kvinnor i Afghanistan, den dagen ska vi verkligen fira tillsammans. Om det är något som jag tycker har förenat oss är det att vi ser de problem som har funnits klassiskt i detta samhälle och som också mycket tydligt kom till uttryck under talibanskt välde, där inte minst kvinnor och flickor är de som har betalat det allra högsta priset.
Alla vi som är engagerade i att Sverige på bredden ska fortsätta engagera sig i Afghanistan långsiktigt gör det nog inte minst för att just de allra mest sårbara ska kunna ha en chans.
Hur jobbar vi då? Jo, inte minst genom idén om våra fem E:n, där Empowerment är en av de viktiga delarna för att just visa hur vi vill att utvecklingen i biståndet ska se ut framöver, där vi särskilt lägger fokus på flickor och kvinnor utifrån ett samlat perspektiv. Det är ett sätt att ytterligare visa ambitionshöjningen på det här området.
Men vi kan också titta i historiken, vilket rapporten också medger, kring just hur vi utbildar våra soldater, som Hans Linde nämnde, men också hur Sverige, inte minst genom Svenska Afghanistankommittén och på många andra sätt, har varit en av de absolut tydligaste aktörerna för att bekämpa den omfattande mödradödligheten i landet.
Jag tror att man ska se våra insatser samlat. Vi har inte minst det faktum att vi numera har en ambassad på plats i Kabul som gör att dialogen kan föras. Där var Sverige tillsammans med ett fåtal andra länder mycket tydligt på att resa den här frågan i samband med Tokyokonferensen. Jag kan försäkra kammaren att vi gör allt vad vi kan på detta område. Men jag är inte förvånad över att en tydlig och duktig lobbygrupp säger att det finns ännu mer att göra. Ja, vi kommer att göra det. Men vi gör redan mycket.