Herr talman! Jag kan inledningsvis säga att jag kommer att välkomna varje miljöpartist som i morgon väljer att rösta på Vänsterpartiets reservationer och stå upp för att Sverige ska vara en kraft för fred och civila lösningar i Afghanistan, på samma sätt som vi för ett år sedan välkomnade när flera miljöpartister valde att gå mot partilinjen på den här punkten.
Jag vill göra ett förtydligande. Det har framkommit flera gånger i debatten att man ska göra en stor skillnad mellan vad som är stridande och vad som är utbildande. Man har visat upp en bild att en utbildande insats i Afghanistan innebär att vi ska skicka lektorer i manchesterkavajer som ska sitta bakom kateder och undervisa i något slags gemytlighet. Så fungerar det inte. Vi har redan i dag rena utbildningsinsatser på plats i Afghanistan. Det innebär att man finns med i de afghanska trupperna, följer med dem även ute i fält när de deltar i striderna. Man är inte låst på några civila kaserngårdar eller liknande. Man är i högsta grad en del av den väpnade konflikt som pågår.
Jag blir ändå inte riktigt klok på vad som är Miljöpartiets linje. Står Miljöpartiet bakom den skrivning som finns i den här propositionen eller inte? Det är en ganska enkel fråga: Står man bakom den här skrivningen, eller gör man det inte?
Sedan blir det trots allt en fråga till Bodil Ceballos. Bodil Ceballos får då företräda bara Miljöpartiet och bara vara miljöpartist i den här debatten och blicka lite framåt. Miljöpartiet har tidigare inte haft några problem med att sätta något slutdatum för den svenska insatsen, när man vill se att de svenska soldaterna helt och hållet ska vara hemma. Hur länge tänker egentligen Miljöpartiet i dag att de svenska soldaterna ska vara kvar i Afghanistan? Är det till 2016, 2018, 2020 eller ännu längre?