Fru talman! Biståndsministern har lite grann profilerat sig som ett statsråd som gillar både resultat och kvinnors rättigheter. Då kan jag inte låta bli att ställa lite frågor om just den resultatundersökning som har gjorts av tre organisationer som sätter kvinnors rättigheter i centrum: Kvinna till Kvinna, Operation 1325 och Svenska Afghanistankommittén, som har låtit Ann Wilkens, som är tidigare svensk ambassadör för både Pakistan och Afghanistan, se på de svenska insatserna när det gäller just kvinnors rättigheter i Afghanistan.
Jag får erkänna att det i rapporten finns beröm på några punkter, till exempel om hur man utbildar de svenska soldaterna i FN-resolution 1325. Där är Sverige ett föredöme.
Men man påtalar också en ganska lång rad brister. Vi skulle kunna debattera det, men jag tycker att det viktigaste i rapporten egentligen är de rekommendationer som man kommer med. Jag skulle vilja veta hur biståndsministern och den svenska borgerliga regeringen ställer sig till de tydliga rekommendationer som nu kommer för att stärka Sveriges engagemang när det gäller kvinnors rättigheter i Afghanistan.
Man rekommenderar att Sverige tar fram en nationell handlingsplan för resolution 1325 som är specifikt framtagen och riktad till Afghanistan och de afghanska förhållandena. Man rekommenderar att UD tillsätter en specialrapportör som bara har till syfte att rapportera och följa arbetet med FN-resolution 1325. Man rekommenderar att Sverige ska föregå med gott exempel. När Sverige skickar högnivådelegationer till Afghanistan är det viktigt att de delegationerna är jämställda, att det finns med både män och kvinnor, att de träffar den kvinnorörelse som finns i Afghanistan och att man alltid ser till att kvinnor finns med på mötena.
Man efterfrågar också ett långsiktigt, förutsägbart stöd till den afghanska kvinnorörelsen, som självklart är helt central om vi ska lyckas bistå de afghanska kvinnorna i deras kamp. Man rekommenderar att det införs kärnstöd, som skulle kunna vara den svenska översättningen av core funding. Man pratar också om att det är viktigt att det finns ett långsiktigt arbete som inte bara fokuserar på kortsiktiga projekt.
Hur ställer sig Gunilla Carlsson till dessa rekommendationer?