Herr talman! Från min sida är det helt okej att utvärdera våra insatser. Jag tycker att vi måste lära av våra insatser vad som är rätt och vad som går fel. Jag hoppas att vi ska kunna få en sådan bild, även om det inte är helt enkelt.
Jag kan bara konstatera att det före 2001 inte heller var kvinnornas årtionde som hade passerat i Afghanistan, att situationen för människorna i Afghanistan då var ett under av framgång. Man led ju av det som hände och den interna konflikten. Man har lidit länge av krig och konflikter, och det är klart att i de situationerna drabbas kvinnor och barn. I de situationerna hindras utvecklingen. Vi ser det ju på andra ställen också. Vi ser det i Kongo. Vi ser det i Syrien tyvärr just nu, så fasansfullt. Det är klart att det i sådana sammanhang inte ges förutsättningar för utveckling och att ta vara på de möjligheter som landet har.
Jag hoppas dock, herr talman, att valen 2014 ska kunna genomföras på ett bra sätt, och jag hoppas att man därefter ska få se årtionden där människor får chansen att leva i fred och ha möjligheter till utveckling, kvinnor och barn också. Men jag är inte säker på att den ljusnande framtiden är så enkel som Hans Linde verkar föreställa sig, herr talman.
Med detta ber jag att få tacka för den sista debatten detta år och önska talmannen och även övriga deltagande i denna debatt en god jul.