Fru talman! Yvonne Ruwaida, Murad Artin och
Inger Lundberg har frågat mig om konflikten i Mella-
nöstern. Eftersom de tre interpellationerna har mycket
gemensamt vill jag besvara dem vid samma tillfälle.
Murad Artin har frågat mig om jag avser att verka
för en internationell fredsstyrka. Svaret är i princip ja.
Sverige och EU står sedan länge bakom kravet på en
internationell närvaro i regionen. Det finns dock pro-
blem: En sådan styrka kräver parternas godkännande
- såvida inte säkerhetsrådet tvingar fram en insats
under FN-stadgans kap. 7 - och säkerheten för styr-
kan måste lösas.
Israel har hittills inte accepterat omvärldens krav
på en internationell styrka, och säkerhetsrådet har
hittills inte varit förmöget att fatta ett sådant beslut.
Tiden är mogen för internationella observatörer eller
en internationell styrka som kan hjälpa parterna att ta
sig ur den pågående våldsspiralen. Sverige och EU
kommer att fortsätta att driva denna fråga, i nära
samråd med USA.
Murad Artin har också frågat mig om jag kommer
att kalla konflikten för krig. Han gör en skillnad mel-
lan "krig" och "väpnad konflikt". Dessa två begrepp
används i olika sammanhang. Även om de inte är
motsatta har de heller inte exakt samma betydelse.
Väpnad konflikt är en folkrättslig fackterm, som
gäller i både interna och mellanstatliga konflikter,
medan ordet krig i dag används i en vardagligare
betydelse.
Det finns fog för att beteckna de aktuella is-
raeliska militära åtgärderna som krigföring. Däremot
är jag mycket tveksam till att beteckna hela konflik-
ten som krig eller väpnad konflikt. I en väpnad kon-
flikt har båda parter rätt att anfalla allt som kan be-
tecknas som militära mål, vilket kan gälla även civila
byggnader med ett strategiskt läge. Regeringen vill
tvärtom att Israel omedelbart avbryter sina militära
åtgärder.
Murad Artin har vidare frågat vilka initiativ jag
tänker vidta i EU eller FN för att få stopp på konflik-
ten. Det finns redan flera fredsplaner som syftar till
att få ett slut på konflikten. Problemen uppstår när
parterna ska genomföra dessa planer. Just nu är det
angeläget att få till stånd ett israeliskt tillbakadragan-
de, en vapenvila och förhandlingar mellan parterna.
Sverige och EU har därför krävt detta och gett sitt
fulla stöd för de ansträngningar som USA genomför
för att få till stånd ett eldupphör, senast genom utri-
kesminister Powells besök i regionen.
Detta besvarar också Inger Lundbergs fråga om
vilka åtgärder jag vidtagit för att Sverige tillsammans
med EU ska medverka till att Israel drar tillbaka sina
trupper från de palestinska områdena. Förutom det
stöd vi gett de senaste amerikanska medlingsinsatser-
na har EU uppmanat Israel att omedelbart genomföra
säkerhetsrådets resolution 1402 om ett israeliskt till-
bakadragande. EU har också genom besök av det
spanska ordförandeskapet och den höge representan-
ten Solana försökt främja en fredlig lösning. Sverige
har också i direktkontakter med den israeliska rege-
ringen tagit upp dessa krav.
Inger Lundberg har frågat hur jag kan medverka
till att stärka FN:s möjligheter att vara pådrivande så
att förhandlingar nu kommer i gång mellan Israel och
den palestinska myndigheten. Vi behöver gemen-
samma och samordnade ansträngningar av alla inter-
nationella aktörer för att få ett slut på våldet och för
att få tillbaka parterna till förhandlingsbordet. Inom
den s.k. kvartetten samverkar USA, EU, FN och
Ryssland med detta som mål. Den gemensamma
deklarationen i Madrid den 10 april från denna kvar-
tett var en viktig manifestation av enighet vad gäller
målen.
FN:s generalsekreterare spelar en viktig roll för att
få förhandlingar till stånd. Även säkerhetsrådet har
varit aktivt under den senaste månaden och antagit
resolutioner som angett en tydlig färdriktning för den
fortsatta fredsprocessen.
Inger Lundberg har också frågat vilka åtgärder jag
kan vidta för att få till stånd ett klarläggande av hur
Israel agerat i Jenin och andra palestinska områden
under de senaste månaderna. Jag ser oerhört allvarligt
på de rapporter om omfattande övergrepp som in-
kommit från framför allt Jenin. Bilder av lemlästade
kroppar och hus som jämnats med marken kan inte
lämna någon oberörd. Att humanitära organisationer
och sjukvårdspersonal under elva dagar vägrades
tillträde till skadade och nödställda är fullkomligt
oacceptabelt.
När nu omvärlden ges tillträde till dessa platser är
det oerhört viktigt att vi får klarlagt vad det är som
faktiskt inträffat. FN och Röda korset kommer att
spela en viktig roll i detta arbete, och vi kommer ge
dem allt stöd de behöver. Regeringen välkomnar
säkerhetsrådets resolution 1405 och generalsekretera-
rens initiativ att skicka ett team för att utreda händel-
serna i Jenin. Det internationella samfundet har under
det senaste decenniet visat att omfattande kränkningar
av de mänskliga rättigheterna och den humanitära
rätten inte passerar opåtalat. Framtidens dom kan bli
hård. Sverige har i FN:s kommission för mänskliga
rättigheter gett sitt stöd till Mary Robinson att utreda
vad som skett.
Murad Artin har frågat vilka åtgärder jag tänker
vidta för att tvinga Israel att uppfylla folkrättens krav
och lämna de ockuperade områdena. Här måste jag
konstatera att Sverige inte har några medel för att på
egen hand tvinga Israel att göra detta. Ytterst ligger
det på FN:s säkerhetsråd att se till att dess resolutio-
ner efterlevs.
Till sist har Murad Artin frågat om jag avser att
verka för att associationsavtalet mellan EU och Israel
fryses. Jag tror inte att detta är rätt sätt att få Israels
regering att upphöra med den nuvarande politiken.
Det finns också en risk att den israeliska opinionen i
stället skulle vända sig mot EU. Så länge vi arbetar
med att få parterna med oss i en positiv utveckling är
det inte aktuellt med en uppsägning av associa-
tionsavtalet eller liknande åtgärder. Låt mig tillägga
att vi i våra kontakter med de krafter i Israel som
fortfarande söker främja fredsprocessen mött enträg-
na vädjanden om att inte verka för sanktioner. De har
framhållit att sådana åtgärder inte skulle gynna deras
goda sak.
Yvonne Ruwaida har frågat om jag kommer att
verka för att svenska representanter vid den 58:e
sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättig-
heterna ska stödja FN:s särskilde rapportörs rekom-
mendation om en omedelbar utredning av det israe-
liska militära rättssystemet vad gäller de fängslade
palestinska barnen.
Jag delar helt Yvonne Ruwaidas oro för barnens
situation i de ockuperade områdena. När det gäller
frågan om specialrapportören och hans rekommenda-
tioner antog FN:s kommission för mänskliga rättig-
heter den 15 april resolutionen som endosserar rap-
porten och dess rekommendationer. Bland de re-
kommendationer som endosserades finns den som
Yvonne Ruwaida nämner i sin interpellation. Sverige
röstade för resolutionen och verkade aktivt för en ja-
röst bland EU:s medlemsländer inför omröstningen.
Det är nu upp till världssamfundet att få Israel att
efterleva rekommendationerna.
Den humanitära rätten, särskilt den fjärde Genè-
vekonventionen, innehåller bestämmelser som skyd-
dar barn. Där stadgas att barn ska behandlas humant
och att de ska hållas åtskilda från vuxna, såvida de
inte vistas med familjen. Så sker uppenbarligen inte.
Det är oacceptabelt att barn hålls fängslade under de
beskrivna förhållandena.